Vittfarnepriset

Årets första svenska science fiction-kongress, Confetti, har precis ägt rum i Göteborg. När man har varit på sf-kongress är det en trevlig tradition att skriva en kongressrapport. För att uppmuntra det delar vi på Tystnad, i samarbete med Tony Elgenstierna, ut Vittfarnepriset.

Priset består av ett stipendium på ettusen kronor samt en trofé. I år kommer Vittfarnepriset att delas ut till en kongressrapport som

a) rapporterar från Confetti eller Steampunkfestivalen (årets Swecon)
b) är skriven på svenska
c) har publicerats (till exempel i ett fansin, på en blogg, på någon e-postlista knuten till sf-fandom, som Fanaclistan och så vidare) senast femtonde augusti 2014
d) är en sammanhängande text (däremot är det så klart tillåtet att bearbeta till exempel en löpande rapportering)

Juryn består av redaktionen för Tystnad, det vill säga Maria Nygård, Daniel Albertsson och Johan Jönsson. Vi räknar med att läsa alla rapporter som skrivs, men vill man särskilt uppmärksamma oss på någonting man tror att vi kan ha missat kan man skicka ett mail till johan@tystnad.net.

Bakgrund: det skrevs för få ambitiösa kongressrapporter nu för tiden, tyckte vi, trots att Internet har gjort det så mycket enklare att nå ut med dem. Kongressrapporten är en egen genre, och en viktig del av sf-kongressupplevelsen – en plats både för att minnas om man var där eller få reda på vad som hände om man inte var det. Den kan vara en plats för analys och litteraturdiskussion för att följa upp saker som hände på kongressen; den kan vara en plats för att roa. Huvudsaken är att den är bra. För att uppmuntra det instiftade vi ett årligt pris för bästa sf-kongressrapportpris.

Av kl. 21:27 i Tävlingar | Taggar:

Björn Ranelid förnekar sig inte

Ibland är den litteratur man kan överblicka lite mindre än man tror.

Nu skriver jag på min trettiotredje bok och det är en roman med titeln Kärleken och de sista människorna på jorden.

Romanen är en apokalyps och en stor utmaning för mig som författare, ty det är mig veterligen första gången i den svenska litteraturen under de femtio år som jag kan överblicka att någon försöker sig på en sådan utmaning.

Det har skrivits en och annan apokalyptisk roman på svenska de senaste femtio åren. Huruvida de lyckats eller inte är förstås en annan fråga, men försökt sig på utmaningen, det är det många som har gjort.

(Citat från Ranelids Facebooksida.)

Av kl. 20:55 i Babbel

Fafnir: ny akademisk publikation för science fiction- och fantasyforskning

I samband med sf-kongressen Finncon och forskarseminariet Finfar i somras började folk där arbeta på en nordisk (nät)tidskrift för science fiction- och fantasystudier, Fafnir. Än så länge är den märkbart finländsk (både redaktionen och alla medverkande är finländare) och allting är skrivet på engelska, men den accepterar även bidrag på finska och skandinaviska språk. Första numret dök precis upp.

Ta en titt: Fafnir.

Av kl. 13:46 i Spaning

Män, kvinnor och sf-kongresser – igen

Karin Tidbeck slängde för ett tag sedan ihop en ”massiv feministisk länkdump”, där hon bland annat pratade om analyser jag och Maria skrivit angående män, kvinnor och deltagande i program på sf-kongresser. Eftersom jag faktiskt annorstädes gjort en enkel statistisk sammanställning över kongresser de senaste åren kunde det i sammanhanget kanske vara relevant att lägga upp den här också.

Det som räknas är antal framträdanden i programmet när det publicerats, alltså inte medräknat eventuella förhinder som gjort att saker inte kunnat genomföras, men det ligger också på ett annat sätt utom arrangörernas kongroll. Jag har inte räknat med signeringar. Har man varit med i programmet fem gånger räknas man fem gånger, och det är alltså inte antalet individer utan antalet framträdanden som räknats. Med reservation för att jag räknat för hand, men eventuella fel borde inte påverka i större utsträckning.

Kongress/stad/år/framträdanden män/framträdanden kvinnor/procent kvinnor:
Confuse (Linköping 2008): 66/14 (17,5 procent).
Kontext (Uppsala 2008): 75/18 (19 procent).
Imagicon 2 (Stockholm 2009): 101/48 (32 procent).
Alcocon (Göteborg 2010): 50/8 (14 procent).
Eurocon (Stockholm 2011): 207/93 (31 procent).
Kontrast (Uppsala 2012): 86/53 (38 procent).
Fantastika (Stockholm 2013): 118/78 (40 procent).

Av kl. 22:22 i Babbel | Taggar:

Google Translate möter en baksidestext

I kommunen där jag jobbar bor det många med finsk bakgrund och ibland får jag inköpsförslag på finska böcker. Jag köper ju det mesta som önskas, men vill såklart kolla upp lite vad det är innan jag slänger mig på beställningsknappen. Jag brukar köra baksidestexten från Adlibris i Google Translate och det brukar bli ungefär så här:

Den täta atmosfär med en ny biografi av Rysslands mest älskade poet i den sista duellen för dagen

Pushkin vaknar upp i sin ateljé, och kom ihåg: i dag har en hand för att vara stabil, eftersom han är planerad att träffa Dantes, att de franska dudes D’Anthes, som har öppet uppvaktat sin hustru Natalia Nikolajevnaa ett par år. Detta är inte en man av heder kan inte längre vara toppen ohittaa.Pushkin ha varit hans fru som en ängel, men är det en vit eller svart ängel? Under dagen börjar han prata om en annan med ängeln – oavsett om det är äkta eller en skyddsängel varning illusion kaksintaistelusta.Pushkin gå igenom de viktigaste punkterna i hans liv: de skolpojkar, frihet, kärlek (113 beundran), hustrun Natasha, en ändlös spiral av skuld, Tsar Nikolaj I och hovrätten.

”i dag har en hand för att vara stabil”. Ständig källa till underhållning.

Av kl. 18:00 i Babbel | Taggar: ,

Den larmande hopens dal

Den roman jag oftast har återvänt till de senaste åren är Erik Anderssons Den larmande hopens dal, som gavs ut 2008. Det hade inte behövt bli så. Jag var inte lika imponerad första gången jag läste den och vet inte vad som fick mig att plocka upp den igen något år senare. Förmodligen skulle jag bara kontrollera någon detalj, läsa en sida eller två, och fastnade. Först i omläsningen nådde humorn fram till mig, och plötsligt tyckte jag att det var en av de allra roligaste böcker jag någonsin har läst. En stackars författares ansträngningar räcker bara så långt. Tidpunkt, sinnesstämning, ljus – så mycket annat påverkar vår upplevelse.

Jag är glad att jag gav den en andra chans.

Den larmande hopens dal är en skildring av ett alternativt Västergötland där allt utanför landskapet är väldigt långt bort och gemene man debatterar ortnamnsforskning och potatis i lokaltidningen. Den fantastiska dialogen och skildringen av tidningen som delat upp sitt arbeta efter den gamla västgötska boindelningen som höll på att falla på modet redan i våra tidigaste bevarade källor. Säkert är det ett bättre Västergötland, även om det i Anderssons version förstås ekar somt av det landskap som faktiskt existerar.

Det är en underbar bok.

Av kl. 21:05 i Babbel | Taggar:

Gratis e-noveller från Tor.com

201403_torstories Jag såg på Tor.com att man för tillfället kan skaffa de Nebulanominerade kortromanerna Burning Girls and Wakulla Springs gratis som e-böcker.

Jag loggade in på Feedbooks för att plocka hem dem och såg till min glädje att bland gratis e-böcker från Tor finns även novellantologierna Some of the Best from Tor.com från 2011, 2012 och 2013. Det är säkert en hel del överlapp mellan dem och jätteantologin The Stories: Five Years of Original Fiction on Tor.com som jag redan har, men allt är ju inte samma, så: yay! Och för er som inte laddade ner The Stories när den fanns tillgänglig förra året så är det ju ett bra tillfälle. Tor publicerar rätt mycket fantastiknoveller på sin webbplats, men orka läsa där. Det här är ett trevligare format.

Av kl. 12:43 i Länktips | Taggar: , ,

Läsrapport: januari & februari

Januari
Onda flickor – Alex Marwood
Legend – Marie Lu
Älska mig bara mig – Marie-Chantal Long
Brf Ensamheten – Linda Spåman
Saga vol 1 – Brian K. Vaughan & Fiona Staples
The Year of the Ladybird – Graham Joyce

Februari
Om detta talar man endast med kaniner – Anna Höglund
En hamsters dagbok – Miriam Elia & Ezra Elia
Konsten att ha sjukt låga förväntningar – Åsa Aspstjärn
Skellig – David Almond
Pappersstäder – John Green

Bäst: Pappersstäder! The Year of the Ladybird!

Grisar kan flyga: Jag har läst en alldeles vanlig thriller, helt utan övernaturligheter! Bra var den också. Jag snackar om Onda flickor. Längre inlägg kommer kanske.

Aj: Linda Spåmans seriealbum Brf Ensamheten var så himla deprimerande att jag nästan ångrade att jag läste det.

Whut? På omslaget till den roliga Konsten att ha sjukt låga förväntningar är det en blurb där Sara Kadefors menar att ”Man kan inte annat än älska Emanuel Kent.” Ehm. Jag tyckte snarare att det var jävligt svårt att sympatisera med huvudpersonen Emanuel, dels eftersom han så taskig mot sin kompis Tore och dels eftersom han är så himla egocentrisk att han inte ens lyckas lära sig namnet på tjejen han är kär i och umgås ganska mycket med. Förstå honom? Visst. Gilla? Nej.

Av kl. 19:10 i Läsrapporter

Sara Stridsberg

Jag läser Sara Stridsbergs dramatik (Medealand, Dissekering av ett snöfall, Valerie Jean Solanas ska bli president i Amerika). Den är bra, ibland mycket bra. Jag skulle ha älskat att sätta upp Dissekering av ett snöfall på den tid då jag sysslade med sådant. Dramatiken är också det sämsta jag har läst av henne.

Sara Stridsberg är förmodligen en av vår samtids mest uppmärksammade svenska författare. Det är ändå svårt att låta bli att tycka att det talas för lite om Stridsberg. Om hennes språk. Hennes flyt. Hennes närvaro i texterna. Om det där svårdefinierade som griper tag i en och berättar för en att man vill vända sida efter sida tills det tar slut och mer likväl. Inte för att på något sätt få följa en handling eftersom handlingen närmast är sekundär, utan bara för att få förlora sig i verket. Drömfakulteten förtjänar väl de utmärkelser den fått och är ändå, kan jag tycka, den av hennes tre romaner som fångar mig minst. Jag skulle vilja prata om det sug som finns i Happy Sally, om hur skickligt hon väver samman romanens nutid och dåtid och båda livsöden, om hur havet är så närvarande på sidorna att man undrar hur de håller sig torra.

Men varför läsa mina ord när man kan läsa Stridsberg istället? Läs Happy Sally. Läs Darling River.

Av kl. 1:03 i Babbel

Min förlorade relation till boklådorna

Det var länge sedan jag gick in i en bokhandel bara för att gå in i en bokhandel.

Jag har aldrig varit någon stor biblioteksbesökare. Som barn läste jag mig igenom mina föräldrars och morföräldrars bibliotek; som äldre har jag i stor utsträckning köpt mina böcker. Jag är tillräckligt skeptisk till böcker som andra människor har suttit och snorat i för att tillämpa apartheid i sorteringen: mina antikvariskt inhandlade böcker står inte i samma hyllor som de andra böckerna. I de flesta bostäder jag har haft, inklusive den nuvarande, har de faktiskt inte ens stått i samma rum. Bokhandeln och dess förlagsnya böcker har alltid varit mitt tillhåll. Jag har lärt mig att navigera i främmande städer utifrån deras boklådor. Jag har gått in, strosat, funderat, nosat och slutligen köpt med mig en bok eller två eller tio eller ingen alls. Jag har aldrig fnyst åt människor som anger shopping som ett av sina främsta intressen, för har inte jag också kunnat förlora mig i timmar med funderingar kring vilka små skönheter som skall få följa med mig hem i dag?

Men raderna av okända böcker intresserar mig inte längre. Jag vet inte varför.

Kanske beror det delvis på att jag läser färre och färre nya böcker. Jag insåg för ett tag sedan att de allra flesta böcker jag blev besviken på, mediokra böcker jag läste utan att veta att de skulle vara mediokra, var nyligen utgivna. Det är svårt att ha överblick över sin samtid. Urvalet blir enklare om man ger det lite tid. Alltså har jag infört någon form av moratorium, där de flesta böcker inte läses (eller blir inköpta) förrän något årtionde efter att de först gavs ut. Jag gör förstås undantag – det är en sorteringsmekanism, inte ett etiskt ställningstagande – men i mångt och mycket har jag i skönlitterära termer fallit utanför min samtid. Jag hänger inte med. Det är mycket befriande och böckerna jag läser, de som levt kvar i det allmänna medvetandet, är bättre. Men bokhandeln, som ofta mest säljer sådant som givits ut på fel sida tioårsstrecket, har mindre att ge mig.

Kanske har jag mindre tålamod. Kanske är min mentala lista över böcker jag vill läsa redan för lång och boklådorna för långt bort. Jag är för det mesta beredd att betala de fysiska boklådornas högre pris för att få en bok direkt i handen; jag är allt mindre beredd att faktiskt promenera dit och tillbaka istället för att hämta ut ett paket på närmaste utlämningsställe. Bokhandelns främsta tillgång är för mig omedelbarheten och dess största problem att den är geografiskt begränsad till en särskild plats, som sällan är den plats där jag befinner mig. Mitt Malmö är en by. En normal vecka rör jag mig aldrig så långt som en kilometer från bostaden.

Visst händer det fortfarande att jag går in i en bokhandel. För att säga hej till Nene eller Karin. För att jag skall ge bort en bok och behöver den nu. För att någon vän kommer att råka vara där. Det finns många anledningar.

Men jag brukade inte behöva en anledning.

Av kl. 0:41 i Babbel

Bokrea

201402_bokrea

Jag hade knappt ägnat bokrean en tanke, tills någon jävel nämnde att Drottningsgatans bokhandel hade 30% på allt. Detta hände.

Av kl. 19:02 i Babbel, Bildigt

Vinnaren i drapatävlingen

Som vi tidigare har konstaterat är Tystnadredaktionen inte den snabbaste juryn i världen, men nu har vi faktiskt valt en vinnare i drapatävlingen! (Den där med temat ”jul”, ja. Harkel.)

Vinnaren är Jennys drapa ”Kisspaus”:

Det var lucianatt och ungdomsfylleristerna skrek ute på gatan. Magnus var redo att sova, men tvivlade på att det skulle gå. Utanför hans dörr hördes brakanden. När han öppnade stod en flicka där. Lucianattlinne. Glitter. Sminket utsmetat. Som om hon gråtit.
”Får jag låna toaletten? Snälla, jag behöver verkligen.”
Han släppte in henne. Utan att tänka sig för. Visade henne badrummet. Hon stängde inte dörren. Drog upp särken, visade långa nylonstrumpor under. Spetskantade. Röda.
”Ser du nåt du gillar?”
”Eeh…”
”Vill du veta vad jag heter?”
”Inte direkt.”
”Jag heter Therese.”
”Jag ville inte veta.”

De gifte sig i september.

Grattis till Jenny! Du får en bok. Vi tackar alla deltagare för de fina bidragen. Läs dem här.

Av kl. 21:17 i Tävlingar | Taggar:

En hamsters dagbok

Kort boktips!

En hamsters dagbok är en liten bok med svartvita illustrationer där den filosofiskt lagda hamstern Edward berättar om sitt inte särskilt händelsefyllda liv.

Åtta månader gammal idag. Åh, vad har jag inte sett?

Hjulet.
Skålen.
Bollen.
Hju – nej, jag minns inte.

På knappt över 80 sidor med väldigt lite text lyckas hamsterns dagbok vara både roligare och sorgligare än många romaner. (”Jag har allt jag behöver här. Jag har ingen anledning att vara olycklig.”)

Det är också något läskigt bekant i hur Edvard gång på gång bestämmer sig för att förändra sitt liv. Han försöker göra motstånd mot sina ägare och göra uppror mot sin situation, men misslyckas ständigt. Han kan bestämma sig för att sluta använda hjulet, men två dagar senare springer han i det igen.

När det kommer en till hamster ser han först en ljuspunkt, men den nya visar sig tyvärr vara ett pucko som mest äter. Stackars Edward.

Av kl. 12:54 i Recensioner

Vittfarnepriset för 2013

I oktober 2012 instiftade vi på Tystnad (i samarbete med Tony Elgenstierna) Vittfarnepriset, som är tänkt att årligen gå till författaren till en god och läsvärd sf-kongressrapport. Juryn, bestående av redaktionen för Tystnad, har nu läst, petat sig i naveln ett par månader, funderat, diskuterat och beslutat sig för en värdig vinnare.

En bra kongressrapport är läsvärd såväl för medlemmarna på kongressen som för den som inte kunde närvara, både ett sätt att minnas och att ge en känsla av hur det var att vara där. Det är en egen genre, där en lyckad rapport inte så mycket i detalj återberättar som låter läsaren ta del av kongressen.

Vi har således valt att tilldela 2013 års Vittfarnepris till Nahal Ghanbari.

Det har skrivits andra läsvärda texter om Fantastika, förra årets Swecon. Utöver Nahal Ghanbaris kongressrapport vill vi särskilt uppmärksamma Pål Eggert, som välskrivet skildrat delar av kongressens program, och Jenny B. på bloggen Kulturdelen för hennes fina och ambitiösa rapportering, även om den är uppdelad i flera texter.

Nahal Ghanbari
Pål Eggert
Jenny B.

Priset består av ett stipendium och ett, eh, konstverk.

Av kl. 18:51 i Tävlingar | Taggar:

Kolla på UR Play!

201401_urplay

Här har ni något att titta på om ni kan slita er från böckerna: Elva programpunkter från litteraturfestivalen Stockholm Literature som hölls på Moderna Museet i höstas finns på UR Play. Flera intressanta grejer där. Jag tittade just på Chimamanda Ngozi Adichies föredrag om hur hon uppfattar den europeiska synen på Afrika. Sevärt.

Det finns även en hel del från förra årets Bokmässa.

Av kl. 19:45 i Evenemang, Länktips