Läsning pågår

På spaning efter Ajvide Lindqvist och JCO

John Ajvide Lindqvist kommer tydligen med en ny roman i år, Människohamn. Åh, jag hoppas verkligen att den bryter riktningen som hans tidigare böcker har följt, dvs. nedåt. Låt den rätte komma in var otrolig, Hanteringen av odöda nådde inte upp till den nivån och novellsamlingen Pappersväggar nådde inte upp till den föregåendes nivå. Visserligen skulle en bok som är lite sämre än Pappersväggar fortfarande vara mycket bra, men det skulle vara så mycket roligare om kurvan vände uppåt istället.

(Läste ni förresten intervjun i DN med honom innan julen? Hon som intervjuade honom frågade hur länge han hade gått i psykoanalys och skrev sedan ”Det är lite svårt att smälta att han inte har det. För John Ajvides karaktärer är oftast så hårt drivna av sina inre demoner att några vampyrer eller jättebläckfiskar nästan inte ens behövs.” Jaha, där har vi både en skvätt blanda-ihop-författaren-med-boken och en nypa skräck-utan-monster-är- finare-skräck. Allvarligt. Skärpning.)

The Girl Least Likely To längtar till den första april för då kommer det nytt av Joyce Carol Oates: Wild Nights! Stories about the Last Days of Poe, Dickinson, Twain, James, and Hemingway. Oooh. Det är farligt att läsa andras bokbloggar, min redan alldeles för långa ”vill läsa”-lista blir ännu längre.

Och jag är lite förtjust i Oates efter att nyligen ha läst hennes En författares övertygelse som innehåller diverse essäer om skrivande:

Under hela min barndom strövade jag omkring och gick på ständig upptäcktsfärd i naturen, hittade till gårdar i grannskapet, en guldgruva av gamla lador, övergivna hus och förbjudna ställen av alla de slag, varav en del antagligen var livsfarliga, till exempel vattenreservoarer och brunnar övertäckta med lösa bräder. De här strövtågen är intimt förknippade med berättandet, för det finns alltid ett spökjag, en fiktiv jagperson i sådana miljöer.

Jo, jag har redan citerat det stycket på annat håll. Jag tycker så mycket om det där med spökjaget.

Andra bloggar om: ,

4 kommentarer

  1. Johan

    (Läste ni förresten intervjun i DN med honom innan julen? Hon som intervjuade honom frågade hur länge han hade gått i psykoanalys och skrev sedan “Det är lite svårt att smälta att han inte har det. För John Ajvides karaktärer är oftast så hårt drivna av sina inre demoner att några vampyrer eller jättebläckfiskar nästan inte ens behövs.” Jaha, där har vi både en skvätt blanda-ihop-författaren-med-boken och en nypa skräck-utan-monster-är- finare-skräck. Allvarligt. Skärpning.)

    Det var verkligen uselt, ja. Kastade ett löjets skimmer över hela intervjun och inte minst över journalisten bakom den.//JJ

  2. Hans Persson

    Vad tycker du om hans Tindalos, då? Jag håller med om det du säger om hans första två romaner, men jag har inte lyssnat färdigt på Tindalos än och inte ens börjat i Pappersväggar, så dem har jag ännu ingen åsikt om.

  3. Maria

    Julle – Ja, det fick verkligen henne och artikeln att verka fåniga och oprofessionella.Hans – Tindalos har jag inte läst ännu. Men jag har rivit ur alla sidor, så det blir väl någon dag. :)

  4. Annika

    Just nu läser jag ”Låt den rätte komma in” (med svenskan) och jag måste säga att den är.. skrämmande. Alla lärare tycker den är riktigt bra. Vi får se om jag instämmer efter att ha plöjt igenom den.

Kommentera

© 2024 Tystnad

Tema av Anders NorenUpp ↑