Tystnad

Läsning pågår

Persepolis

Killen vars lägenhet Markus har hyrt har en del kul grejer i bokhyllan, bland annat Marjane Satrapis självbiografiska Persepolis. I svartvita serierutor skildrar hon sin uppväxt i Iran under och efter revolutionen och kriget mellan Iran och Irak.

persepolis.jpg

Jag läste båda delarna nästan i ett sträck. Ibland stannade jag upp och undrade vad det var som var så bra egentligen, det verkar liksom så … enkelt? Men kanske är det just det. Att Persepolis, med sina rena bilder, raka berättande och ibland nästan frustrerande enkla text, är en så stark historia att extra pynt är helt onödigt.

Äh, jag formulerar mig inte särskilt bra idag. Jag föreslår att ni spanar in några sidor själva här istället.

5 kommentarer

  1. Pål Eggert

    19 juni 2008 at 10:40

    Persepolis är helt suverän. Den har en ganska avskalad stil både manus- och bildmässigt men den är väl berättad med bra tempo och intressanta personer.Jag gillar de självbiografiska – eller deras imitationer – serierna med en viss reservation för att de ibland blir väl insnöade på personliga problem, och för att deras tecknare/författare av någon anledning ofta är kassa på att rita.Fast Persepolis skiljer sig här; hon har en ren och enkel men god linjeföring, och revolutioner och flyktingtema bäddar för en något mindre introvert handling.

  2. Jaa, jag skall just till att läsa Persepolis nu, efter Edith.TRevligt!

  3. Har Du möjligtvis sett filmatiseringen av ”Persepolis”? Eller hört någonting om den?

  4. La Bibliofille – Det har jag tyvärr inte.

  5. Filmen är fullkomligt briljant! Det är inte ofta man ser en lyckad filmatisering av skönlitteratur, men just Persepolis-filmen kan jag varmt rekommendera!

Kommentera

© 2017 Tystnad

Tema av Anders NorenUpp ↑