Tystnad

Läsning pågår

Är det en sabel du har i fickan eller är du bara glad att se mig?

Förra veckan var det chick lit och romantik på populärlitteraturkursen. Facklitteraturen var väldigt intressant. Skönlitteraturen var, eh, intressant att prata om. Harlequin-diskussionerna orsakade sådant bubbel att Jerry Määttä, som hade haft våra fantasy/skräck/sf-seminarier och fick hoppa in då den egentliga läraren var sjuk, ansåg det lämpligt att påpeka att ”vi är inte här på kursen för att skratta åt dålig litteratur”.Veckans skönlitteratur var Små citroner gula av Kajsa Ingemarsson, som jag skrev om i förra inlägget, och valfri Harlequin-bok. Jag hade valt Förbjudna kyssar av Rogenna Brewer. Eftersom jag läste några Harlequin-böcker på gymnasiet trodde jag att jag visste vad som väntade, men det var visst ännu värre än jag mindes. Och då läste jag ändå en av de mindre mossiga böckerna, om jag ska jämföra med hur de andra beskrev sina…Så. Kvinnan i Förbjudna kyssar är löjtnant Tabitha Chapel, som ska genomföra en undersökning för att se om det är möjligt för kvinnor att genomgå marinkårens SEAL-utbildning. Mannen är kapten Marc Miller, som absolut inte vill ha någon jäkla kvinna i sin fina specialstyrka. Men gissa vad? De blir jättekåta på varandra! Eller förlåt, jag menar naturligtvis förälskade. Jag hade rätt kul åt boken ett tag, men sedan blev jag mest trött. För även om den som sagt inte är så mossig som många av de andras böcker (Tabby får både jobbet och mannen vars fördomar hon har stampat sönder, istället för att få mannen och en framtid som hemmafru) så är den såklart otroligt fixerad vid manlighet och kvinnlighet. Ungefär det första man får veta om Marc är att hans röst är ”maskulin” och romanen är fylld av fina stycken som:

– Du vill helt enkelt vara en av grabbarna, förklarade han och tog upp sin kö. Men låt mig få tala om sanningen för dig: Du är till hundra procent kvinna.

Gluuuähhhbluähblurg.

4 kommentarer

  1. Hahahaha, heeregud!Ja, det är bra att få lite perspektiv ibland, kanske.

  2. Åh, herregud! Enda fördelen är väl att man kan skratta åt det/ äcklas av det. Haha.

  3. Det är jobbigt med texter som får det att krypa i skinnet av skam/obehag! Men roligt att läsa de som är extra krystade./karl

  4. Men det var väl inte så farligt. (100% kvinna, jo tack för den informationen. Jag hade precis börjat grubbla över min genetiska sammansättning..)Läste en Harlequin förra veckan: ”En själständig kvinna”. Motsägelsefullt, men det visste jag inte då. Säg mig, vari ligger en självständig kvinna i att hela sitt liv vänta och förlita sig på att en man ska komma och rädda en ur slummen?

Kommentera

© 2018 Tystnad

Tema av Anders NorenUpp ↑