Tystnad

Läsning pågår

Berättarperspektiv

Joachim på Deckarhuset har ett utbrott över författare som skriver i första person. Jag har visserligen fått intrycket att ganska många föredrar tredje person, men jag har nog aldrig hört någon hata första person sådär. Hehe. En person som kommenterade hans inlägg håller med och skriver att det blir en ”mager historia” om man skriver i första person. Det resonemanget känns helt främmande för mig, att berättelsen skulle bli mager och ”fattig” bara för att den berättas ur bara en persons perspektiv. Och jag tänker på bra första person-böcker jag har läst och fattar ingenting. (Men det kanske har att göra med vilken typ av berättelser man tycker om, kanske är det så att de som avskyr första person mest gillar sådana typer av berättelser som innehåller så mycket och är uppbyggda på ett sådant sätt att det skulle bli dåligt att försöka berätta just den historian utifrån bara en person? Äh, jag vet inte. Åsikten känns som sagt främmande för mig.)Själv föredrar jag varken det ena eller det andra berättarperspektivet och brukar över huvud taget inte reflektera över det, så länge det inte finns något i boken som får mig att tänka att det skulle ha passat bättre med ett annat berättarperspektiv. Men det händer inte så ofta.Och jag trodde att andra person var en sån där grej som bara inte funkar, men när jag läste Salka Sandéns Deltagänget kändes du-perspektivet bara jobbigt och konstigt de första sidorna. Sedan slutade jag tänka på det, så det är kanske mest en vanesak och nästan allt kan fungera om det görs bra.

8 kommentarer

  1. Jag kan inte heller förstå att någon avskyr förstapersonsperspektivet så intensivt. Men jag har haft lärare som tycker att förstaperson blir ”kladdigt”. Nå.Själv blir jag förbannad till tårarnas gräns av författare som byter perspektiv mellan flera tredjepersoner i samma mening! Det kan omöjligt vara lämpligt. Ett par extra smärtsamma exempel är The Court of the Air av Stephen Hunt och Lonely Werewolf Girl av Martin Millar.

  2. Kan man verkligen (någorlunda seriöst) berätta en historia i andra person? Det känns som om det antingen skulle bli väldigt underligt, eller så slutar man märka det – och vad är då vunnet?

  3. Jag är lite tveksam till andra person i långa berättelser. Däremot har jag läst en eller annan novell där det funkar jättebra för att liksom dra in läsaren — på samma sätt som första person, men mer direkt. Det blir som om man tittar på saker inifrån den tilltalade.Man kan ju tänka sig andrapersonsberättande som tilltalar läsaren också. Fast jag vet inte riktigt hur det skulle funka.

  4. Jag ska inte påstå att jag kan något om litteratur men jag har också fått för mig att det ska vara mer ”proffesionellt” med tredjehandsperspektiv, eller i alla fall mer accepterat. Men uppenbarligen är det ju lika gångbart med förstahandsperspektiv, jag läser Charlaine Harris serie om Sookie Stackhouse och den fungerar hur bra som helst i första hand. Tycker jag.Så det måste väl helt enkelt vara en fråga om i vilka sammanhang det funkar och i vilka det inte funkar, samt vilka författare som kan ”pull it off”. Har denna Joacim något konkret exempel som han grundar detta på? Skulle vara intressant att veta vad det är isåfall…

  5. Jag tycker att jag lever mig något mer in i en berättelse med förstapersonsperspektiv. Minns särskilt Huckleberry Finn med tanke på detta. Det finns säkert de som tycker att tredjeperson är mer professionellt, men det speglar väl mest en uppfattning att man inte skall engagera sig för djupt och känslomässsigt, hålla en kylig – och lite stiff ;) – distans till saker och ting mest hela tiden.Sandéns tredjepersonsperspektiv är väl ett sätt att ”tvinga” läsaren till identifikation, men för min del tycker jag nog att det hade gått lika bra med förstapersonsperspektiv.

  6. Jag föredrar nog tredje person egentligen, även om båda går bra, första person är inget jag undviker så att säga. Fast jag har råkat ut för ovanligt många böcker i första person på sistone, så då blir det blir lite irriterande i längden.

  7. Maria

    15 mars 2009 at 11:25

    Nene: Det låter jätteirriterande. Varför man så?Johan: Visst går det. Det störande med du-perspektivet i Deltagänget försvann som sagt snabbt. Men nej, den vann inget på det.Åka: Har du några tips? :)Fia: Joachim har skrivit en kommentar där han berättar om varför han inte gillar jag-berättare. Det har tydligen med identifikationen att göra – om ”jaget” gör saker han inte skulle göra så bryts fiktionen för honom. Konstig anledning, tycker jag, men alla funka ju olika…Pål: Ja, det hade gått lika bra med ”jag”. Det var nog så jag läste den också, undermedvetet bytte jag ut ”du” till ”jag”. ;)

  8. Jag föredrar inte heller det ena över det andra. Jag skulle aldrig hoppa över en bok pga av att den är skriven i första, andra eller tredje person. Det spelar ingen roll för mig!Intressant tanke med att erfarenhet, vana och kunskap minskar wow-upplevelserna!

Kommentera

© 2017 Tystnad

Tema av Anders NorenUpp ↑