Läsning pågår

Mer om berättarperspektiv

Appropå olika berättarperspektiv så citerar jag lite ur en sak jag skrev i ett projekt om opålitliga berättare på kreativt skrivande-kursen från ett år sedan:

I Epikanalys skriver Claes-Göran Holmberg och Anders Ohlsson att i äldre litteraturteori lade man stor vikt vid om en skönlitterär text var skriven ur första eller tredje person, men det finns andra aspekter av berättaren som är viktigare.   Begreppet ”unreliable narrator”, opålitlig berättare, myntades 1961 av Wayne C. Booth i The Rhetoric of Fiction. Han hävdade att alldeles för stor betydelse har lagts vid första och tredje person och att uppdelningen i dessa perspektiv egentligen inte säger mycket alls om text. Det gör däremot hur berättarens egenskaper är relaterade till olika effekter, som att en opålitlig berättare kan få läsaren att omvärdera det som påstås. De allra viktigaste skillnaderna mellan olika berättare är enligt Booth inte första/tredje person, utan om berättaren själv är delaktig i berättelsen och om den delar värderingar och drag med författaren själv.

5 kommentarer

  1. snowflake

    Men ofta väljer ju författaren att ge olika karaktärer drag av sig själv, eller stå för åsikter som kan diskuteras (fiktiva) människor emellan istället för att ha en inre monolog.

  2. snowflake

    Har just läst ett stycke i du-form, det var väldigt konstigt…

  3. Joachim

    Andra person böcker låter ju som en höjdare ;)

  4. snowflake

    Joachim,jag tror du skämtar…:-)Annars kan du få min Skuld av Iain Banks som jag inte alls gillade.

  5. Maria

    Oj, vad dålig jag har varit på att svara på kommentarer.Jag tyckte att du-formen funkade i Deltagänget, som jag nämnde förut. Men den tillförde ingenting viktigt heller, så den hade lika gärna kunnat vara i jag-form så hade man sluppit den ovana känslan i början.

Lämna ett svar till Maria Avbryt svar

© 2024 Tystnad

Tema av Anders NorenUpp ↑