Arina undrade för ett tag sedan om man kan bli förälskad i en bok från första meningen. För min del är svaret nog ja.
Det händer inte ofta, men ibland behöver jag bara läsa första stycket eller första meningen för att veta att jag kommer tycka mycket om en bok. Det har aldrig slagit fel, men jag är inte helt säker på hur det funkar. En mening eller ett stycke är så lite i en hel roman, det skulle ju lika gärna kunna vara så att början var en lyckträff och resten av texten dålig.
Antagligen hänger det ihop med det förhållningssätt man har till boken redan innan man börjar läsa den, som Arina skriver. Jag gissar att ibland när jag väntar mig något bra av en bok och de allra första orden bekräftar mina förväntningar, trots att de första orden är så få, så kan den där känslan uppstå.
Det brukar nämligen inte vara så att det är någon extra fantastisk eller uppseendeväckande första mening som triggar ”kärlek vid första meningen”. Snarare har det något med ton, rytm och stämning att göra. Något som säger till mig att efter det här kommer något som du vill läsa.
Kommentera