Elsas mode av Sofi Fahrman

Sofi Fahrman, modebloggaren som numera är redaktör för Aftonbladet-bilagan Sofis mode, har skrivit en roman om en ung kvinna som startar en modeblogg och klättrar uppför bloggtoppen. Till en början får hon fuska sig in på modevisningar och andra tillställningar, men allt eftersom hennes blogg får mer besökare så börjar inbjudningarna ramla in. Hon blir också kär i en av modesveriges hetaste singelmän.

Elsas mode är en roman, men verkar vara väldigt inspirerad av Fahrmans eget liv – och hon själv pryder framsidan. Många verkliga personer förkommer i den och vissa ”påhittade” har tydliga drag av riktiga personer. (Lista finns hos Nöjesguiden.)

Elsas mode beskrivs som chick lit, men målgruppen är nog snävare än chick lit-läsare i allmänhet. Snarare lär det vara modeintresserade, modebloggsläsande tjejer som får ut mest av av Elsas mode. Det är väldigt mycket namedropping och outfitbeskrivningar och en del tjejtidningskänsla. Tänk er en kortare text i en modetidning som hyllar ett nytt läppstift. Lite i den stilen är hela Elsas mode skriven. Den typen av språk har såklart sin plats, men i en hel roman blir det väldigt jobbigt (fluffiga filmstjärneläppar, någon?). Jobbiga är också de osmidiga hoppen mellan olika tempus.

Bokhora-Jessica jämförde med märkes- och utseendefixeringen i Bret Easton Ellis Glamorama och påpekade att medan Glamorama var en satir så är det här utan glimt i ögat. Och så är det. Elsa själv orsakar en del komiska situationer med sin förmåga att göra bort sig, men hennes modefrossande och förhållande till den industri hon försöker ta sig in i är helt distanslöst. Ändå är inblicken i en knäpp mode- och kändisvärld en del av det som gör att Elsas mode bitvis är kul att läsa. Efter en seg start är det en rätt underhållande bok, men jag misstänker ibland att en del av det jag skrattar åt inte var menat som skämt.