I helgen läste jag ut Månskensvargen av Elvira Birgitta Holm. Den är Augustiprisnominerad i barn- och ungdomskategorin och är en mycket bra roman om två ungdomars kamp för att överleva i ett medeltida Sverige där pesten härjar. Min recension av den kommer i papperstidningen i helgen, men jag tänkte här utveckla något som inte fick plats där och det är vad jag tycker om slutet. I recensionen kallar jag det plötsligt avhugget. Det är väl ett fint sätt att säga att när jag hade läst den sista meningen tänkte jag ”men vad faan?!” Det berodde på att jag hade väntat mig en avslutad berättelse men fick istället ett slut som pekar framåt mot en bok till. Nya trådar startade utan att de gamla riktigt hade knutits ihop. Nu har jag läst någonstans att en fortsättning kommer, men det visste jag ju inte då.

Jag läser mycket fantasy och är därmed van vid långa bokserier och jag har inget emot fortsättningar i sig. Skillnaden är att i fallet med fantasysviterna så meddelas det vanligvis på omslaget att det är första delen av si och så många. När jag börjar läsa en sådan bok så vet jag att jag inte kommer få hela historien på en gång. Man vet att man riskerar att få vänta länge på slutet. (Även om de som plockade upp första delen av Robert ”It’s going to be a trilogy” Jordans Wheel of Time i början av 90-talet knappast väntade sig att femton år senare skulle författaren dö och lämna efter sig en ännu inte färdigskriven mastodontfantasyserie som hunnit växa till elva tegelstenar.)

Men när det gäller Månskensvargen så finns det inget på omslaget som antyder att den inte är en fristående roman och därför känner jag som läsare mig rätt lurad när jag tror att jag ska få ett snyggt ihopknutet slut och istället får värsta såpa-cliffhangern. Jag vet inte om fortsättningen var planerad eller inte när Månskensvargen skrevs, men oavsett om den var det eller inte så borde något ha varit annorlunda. Om den var planerad kunde det stått i boken. Om den inte var planerad borde boken fått ett riktigt slut. Eller förresten, jag tycker att även böcker som ska få en fortsättning borde ha ett riktigt slut. Även om en historia ska fortsätta i många böcker borde ändå varje enskild bok ha någon känsla av avslut.