Som man kan se av ett tidigare inlägg inledde jag året med en hög med serier, men innan det läste jag en roman också: Vi som hade alla rätt av Kristina Thulin & Jenny Östergren. Den handlar om två tv-journalister, Cissi och Minna.

Cissi är programledare och hennes karriär är på väg neråt, hon festar för mycket och gör pinsamma utvik samtidigt som hennes äktenskap bara består av tjafs och bråk. Tillsammans med en gammal kompis, den självständiga och vasstungade fotografen Minna, ska hon göra en dokumentär där de granskar den populäre men politiskt mesige jämställdhetsministern. Ett litet problem bara: Cissi har i hemlighet vänstrat med honom.

”Undergångsroman” står det på omslaget och undergång blir det för åtminstone en av de inblandade. Titeln, ”Vi som hade alla rätt”, syftar väl på Duktiga Flickor ™ som jobbar som fan för att ta sig någonstans och sedan faller samman. Cissis och Minnas värld är sexistisk och ytlig åt alla håll – de är verkligen inte oskyldiga själva.

Vad jag gillar med Vi som hade alla rätt är den underhållande skildringen av mediebranshen och arbetet på tv-kanalen. Om Cissi är tragisk ensam så är hon i alla fall rolig tillsammans med Minna, då de lever rövare till den unge vikarien Björns stora förtret. Men i övrigt är det här inte min typ av bok. Jag är rätt ointresserad av bitter livspussel-problematik i skönlitterär form (blir mest irriterad på de stackars diskbänksbråkande romanfigurerna) och chick lit som har förklätt sig i en mörkare och mer feministisk kappa men sedan ändå slutar med den rätte (och rike) mannen.