Usch, nu är jag en tråkig bloggare och det beror till viss del på att jag är en tråkig läsare. De senaste två veckorna har det varit rätt dött på läsfronten. Två minnesvärda saker har jag dock läst och det är dels Maus av Art Spiegelman och Inlåst och andra noveller av Johanna Holmström, som jag lånade i väntan på att folk ska sluta låna hennes senaste Camera Obscura så att jag kan ta den istället.

Maus, del ett och två, kom i en svensk nyutgåva förra året. Det är ett seriealbum där Art Spiegelman berättar om sin far Vladek, en polsk jude som överlevde förintelsen. Maus utspelar sig på flera nivåer. Dels i förintelsens tid, dels många år senare i New York då Vladek berättar sin historia för Art, som skriver och tecknar ner den. Att kommentera Vladeks historia är såklart lika svårt som det alltid är att kommentera en skildring av ett riktigt jävligt livsöde. Vad kan man säga? Inget låter tillräckligt.

Men Maus är mer än så. Vad som gör den så bra är spänningen mellan de olika lagren i berättelsen och relationen mellan Art och hans far. Samtidigt som Art driver på Vladek att berätta mer brottas han med hur med hur han framställer sin far, som i sin egen berättelse om förintelsen var en driftig överlevare, men i Arts nutid på många sätt är väldigt svår att ha att göra med. Och här skulle jag skriva något smart om Arts komplexa porträtt av sin far men jag är så seg i huvudet att det känns som gröt. Jag nöjer mig med att avsluta med att Maus är jävligt bra och att ni borde läsa den.