Svensk haiku är en antologi som gavs ut i höstas av förlaget Trombone och den innehåller kortdikter av 50 svenska författare.
Svensk haiku är hemskt ojämn. Det finns en del bra dikter, som har något av den klarhet jag letar efter i en bra haiku, men de flesta är bara banala. Av haikuns möjligheter att överraska, att skissa en scen och vända på den, att vara mycket större än sina tre små rader, syns inte mycket. Som om författarna inte hade något mer intressant att berätta eller någon skönare bild att skissa än ”Vi står på gatan / det är mörkt och regnar / jag väntar på bussen.” Det där är alltså inte en riktig text ur antologin, men det är ungefär på den nivån som en del av dikterna ligger och det är tråkigt.
Haikus är litteraturens avskräde
Jag kan väl föreställa mig idén om en relativt läsvärd haiku om jag anstränger mig. Det blir alltid banalt och tråkigt. Så jag blir ju verkligen förvånad när en bok med titeln ”svensk haiku” inte är bra…
(Det här är förövrigt tätt sammankopplat med mina två brister som kulturvetare: jag dricker inte rött vin, och jag anser att poesi ska stanna i skrivbordslådan.)
Daniel Albertsson, 07 mar 2010 kl 14:12
Meh
Onyanserat svar: du har så feeel. ;)
Maria Nygård, 07 mar 2010 kl 14:37
Wow
Det är nog första gången jag läser en recension av en bok där jag själv medverkar. Och en sågning dessutom. Häftigt. Fast jag tar inte åt mig för jag råkar ha självförtroende nog att placera mig i rätt kategori ;) Vare sig det stämmer eller inte… Hälsar Tekoppen
Sanne Nilsson Lindberg, 07 mar 2010 kl 18:27
Sanne
Haha, hoppsan! ;) Vad typiskt att jag lämnade tillbaka boken till bibblan idag, nu blev jag ju nyfiken på vilka dikter som var dina.
Maria Nygård, 07 mar 2010 kl 18:55
Skratt
Det är lugnt ;) Gick just och läste dem själv, de var inte så värst mycket att hänga upp i julgranen. Men mina vänner Bill Larsson och Per Rydberg finns med och håller hög kvalitet. Alltid nåt!
Sanne Nilsson Lindberg, 07 mar 2010 kl 22:01