”Hon hade aldrig varit särskilt intresserad av läsning. Naturligtvis läste hon, som man ju gör, men det där med att tycka om böcker var något som hon överlät åt andra. Det var en hobby, och det låg i hennes ämbetes natur att inte ha något hobbyer. […] Att ha en hobby betydde att man hade en böjelse för något, och det måste undvikas – böjelser utestängde folk. Hennes Majestät hade inga böjelser. Hennes jobb var att visa intresse, inte att ha ett intresse.”

En fin nyhet i pocket är Alan Bennetts Drottningen vänder blad (The Uncommon Reader). Den handlar om hur den engelska drottningen av en slump hamnar på en bokbuss och börjar utveckla en passion för läsning. Först lånar hon en bok mest för att vara artig, men sedan blir det en till och en till… Hon tar en läsande kille från köket och gör honom till sin handsekreterare. Hennes vanliga uppgifter blir tråkiga och hon bryter rutinerna – förvirring uppstår då hon möter antingen folket eller ministrar och istället för att fråga dem om deras arbete och liknande börjar prata böcker.

”Det märkliga med Proust var att när han doppade en kaka i sitt te (gräslig ovana) kom hela hand förflutna tillbaka till honom. Jag provade också, men på mig fungerade det inte alls.”

Drottningen vänder blad är antagligen det mysigaste och roligaste jag har läst i år. Både en kärleksfull skildring av vad läsning kan ge och en vass och sjukt underhållande kniv i sidan på alla som kommer ivägen: politiker, snobbiga författare och hovfolk som konspirerar som att få slut på drottningens läsande.

”Ibland har jag känt mig som ett doftljus, någon som skickas in för att sprida vällukt över en regim eller för att vädra en politisk hållning. Nej, dagens monarki är inget annat än en deodorant utfärdad av regeringen.”