– Jaha, sa Havshäxan belåtet och rörde om i ragghögarna. Sydvästarna behöver nya tröjor alla tre. […]

Medan hon talade kom fyra små igelkottar blygt framtassande från sitt bo under en av de låga tallarna. Hon gav dem lite överblivet bröd att äta, och när de ätit började de karda raggen. Det gick så till, att de reste upp taggarna så mycket de kunde och rullade sig i raggen och ställde sig rygg mot rygg, två och två, och skrubbade av och an, tills raggen var fint uppluddad och glänsande.

Ur Enhörningen från 1962 av Irmelin Sandman Lilius. Så gulligt att jag går sönder. Det är verkligen på tiden att jag läser något av Sandman Lilius. Jag har lånat Korpfolksungen också och sedan blir det väl Fru Sola-trilogin.