Tystnad

Läsning pågår

Peter O’Donnell har avlidit

Jag läser hos Snowflake att Peter O’Donnell, skaparen av Modesty Blaise, har avlidit vid 90 års ålder.

De flesta Modesty-fans möter nog henne första gången via serierna (vars första strippar publicerades i början av 60-talet), men för min del var det romanerna. För ungefär nio år sedan hittade jag Den omöjliga jungfrun på farmors vind och blev förälskad. Jag har en svaghet för kvinnliga actionhjältar överlag men Modesty sticker ut.

Det är lite lustigt att jag hade tänkt skriva ett inlägg om Peter O’Donnell men jag märker att jag inte kan. Jag har inte mycket att säga om O’Donnell egentligen. Många författare läser jag för att jag gillar vad de skriver. Såklart. Peter O’Donnell läser jag inte för hans skull, jag läser honom för att jag gillar Modesty Blaise, och när jag har problem med något i serierna eller böckerna (som viss sunkighet när det gäller kön eller etnicitet, fåniga skurkar, träigt språk eller något annat) så är det ändå värt det för att hon är så jäkla bra. Det är alltid hon. Willie Garvin också, hennes fenomenale sidekick, men mest hon.

Modestys historia är i korthet att hon var ett föräldralöst flyktingbarn som fick lära sig att överleva den hårda vägen och senare ledde en kriminell organisation. Med några år kvar till 30 och massor av pengar löste hon upp organisationen och ”pensionerade” sig. Det är efter det här som de flesta berättelserna utspelar sig, då Modesty och Willie inte är kriminella längre utan ibland utför uppdrag åt brittiska secret service eller bara råkar dras in i något äventyr. Jag tycker att Modesty och Willie är underbara karaktärer. Som hjältar brukar vara är de såklart lite för bra på allt, men det gör inget. Jag är glad att de har så mycket styrka, intelligens, integritet, empati och stenhård lojalitet. Jag älskar att det alltid känns som att spelplanen är deras, även när de sitter riktigt i klistret. Och som CJ Håkansson skrev för ett tag sedan om Modesty: ”Hennes pulpiga, snaskiga och våldsamma äventyr går aldrig över gränsen till att förvandla henne till ett objekt. Inte ens när hon är ett offer, eller en skoningslös hämnare, tappar hon sin värdighet, utan fortsätter vara människa och en trovärdig karaktär.”

Nu ska jag sätta mig i soffan och läsa förra numret av Agent X9, som innehåller äventyret ”The Black Pearl”.

1 kommentar

  1. admin

    25 juni 2011 at 21:48

    RIP O’Donnell
    Oh noes!
    Jag är också väldigt förtjust i Modesty – och Willie, men mest Modesty – och håller med om att det är just de två som räddar historierna från hotande fallgropar. Utmärkt hjälteskildring. Måste skaffa mig några Modesty-album och läsa om.
    Karin (lazy) Waller, 05 maj 2010 kl 23:03

Kommentera

© 2017 Tystnad

Tema av Anders NorenUpp ↑