Jag var en ondskefull bibliotekarie och nappade åt mig några av de nya böckerna som levererades idag, bland annat Stephenie Meyers nya The short second life of Bree Tanner. Hey, jobbförmåner. Jag lånade också Martina Haags senaste krönikesamling Fånge i hundpalatset och ägnade en del av kvällen åt att fnissa åt vardagskladd, galna hundar och anabolaråttor i källaren.

Haag om sin gamla soffa: ”Nu, sexton år senare, är den fulare än någonsin och så nedgången och vissen att jag till och med har gett upp att ens köra soffklädseln i tvättmaskinen längre. Den är så nedspilld och chokladkladdad och välling-gojsad så om vi någon gång skulle bli inlåsta i vårt hus och inte kunna komma ut och maten skulle ta slut, så skulle vi kunna klara oss i månader, bara genom att koka soppa på kuddöverdragen.”

Det är kul, absolut, men att läsa hela samlingen rakt igenom var kanske inte världens bästa idé. Det blir lite för mycket tokigheter på en gång, lite för mycket av samma mönster i text efter text. Lite för många gånger då jag sitter och undrar hur mycket som är tillskruvat och överdrivet istället för att bara kunna uppskatta humorn. Kladdigt, ungefär som sofföverdraget.