Läsning pågår

Ingen hundhumor, tack

Jag har läst The Kiss of Death (2008) av Marcus Sedgwick, en stämningsfull och obehaglig ungdomsroman om en kille som letar efter sin försvunne far i 1700-talets Venedig. På det stora hela gillade jag den: det snygga språket, den gotiska atmosfären, bitarna av saga som finns insprängda i handlingen. Men så är det hunden…

Killen får nämligen en hund som sällskap, och den där hunden får sedan stå för de enda försöken till humor som finns i boken. Jag kallar det ”försök” eftersom jag inte tycker att det är roligt. Ni har säkert sett någon film eller tv-serie där det finns en käck hund som skäller menande för att någon människa gör något dumt, eller för att den håller med, eller bara för att det av någon anledning ska föreställa charmigt att avsluta en scen med ett skojigt litet skall från en golden retriever. Så är det i The Kiss of Death, fast i bokform. Särskilt i andra halvan av boken är det flera kapitel som slutar med att hunden gläfser på ett sätt som ska föreställa roligt.

Tyckte Sedgwick att det blev för mycket mörker och slängde in en fånig hund för att lätta upp stämningen lite? Ett misstag i så fall. Det skär sig.

2 kommentarer

  1. Feuerzeug

    Haha, det här har jag aldrig råkat på i en bok någon gång. Det låter ju förfärligt.
    17 sep 2010 kl 10:46

  2. Maria

    Eller hur?
    Nä, jag förknippar det främst med film och tv. Fast jag har nog stött på det i någon barnbok tidigare också.
    17 sep 2010 kl 10:46

Kommentera

© 2024 Tystnad

Tema av Anders NorenUpp ↑