Tystnad

Läsning pågår

Låt mig slippa ”kvinnoöden”

Sara Stridsberg har fått tidningens Vi:s litteraturpris. Välförtjänt, men var de tvungna att dra till med ”kvinnoöden” i motiveringen? Det ordet gör mig trött. ”Med inspiration från kända kvinnoöden skapar Sara Stridsberg en värld där det kvinnliga sorgearvet ekar som en mörk klang genom textens landskap. I romanerna Happy Sally, Drömfakulteten och Darling River utforskar hon med glimrande ordbegåvning och unik musikalitet människans utsatthet, rädsla för övergivenhet och dröm om evigt liv.”

Tillsammans med det hyfsat ofta förekommande ”stark kvinna” är ”kvinnoöde” ett av mina hatord när det gäller beskrivningar av vad böcker (eller filmer) handlar om. Det har inget med innehållet att göra, som ren beskrivning kan det vara hur korrekt som helst. Problemet uppstår när man sätter alla dessa ”kvinnoöden” i relation till det som inte sägs om skildringar av män. En skildring av en kvinnas liv är ett ”kvinnoöde”, medan en skildring av en mans liv inte kallas ett ”mansöde” (och ett påpekande om att mannen i en bok är just en ”stark” man verkar aldrig behövas i baksidestexten).

Självklart tror jag inte att de som väljer dessa ord menar något illa. Tvärt om tror jag att man ofta vill göra något positivt, lyfta fram. Men effekten är att det blir så himla tydligt att kvinnor pekas ut specifikt som KVINNOR på ett sätt som inte sker med män. Google ger 24700 träffar på ordet ”kvinnoöde” och 2270 på ”mansöde”. Ska man kanske gissa att männens livsöden räknas som människoöden istället?

—–

Lite på samma tema har Tekoppen har tittat på hur Moa Martinson och Harry Martinson beskrivs i Nationalencyklopedin och konstaterar att ”Moa Martinson skildras som kvinno- och barnskildrare, Harry Martinson skildras som människo- och världsskildrare.”

2 kommentarer

  1. Pål Eggert

    26 juni 2011 at 14:01

    olika kroppar, en tanke
    Hmm, vi verkar vara några stycken som tänker på samma sak.
    http://varldenskabrinna.blogspot.com/2010/10/jag-vill-se-svaga-kvinnor.html#comments
    24 okt 2010 kl 17:16

  2. Full bokhylla

    26 juni 2011 at 14:01

    Kvinnotanke
    Jag skrev bara häromdan – som svar på en fråga – att jag gillar böcker med ”kvinnohistoria”. Jag reflekterade faktiskt själv över det, men kunde inte hitta ett bättre ord för det jag menar. Men visst håller jag med dig. Som att det finns historia och kvinnohistoria. Eller nu vänder jag lite – gör det inte det då? Har inte männens dominans genom tiderna gjort att det finns just kvinnohistoria; historien om dessa starka kvinnor som påbörjat en förändring. Intressant tankegång i alla fall! ;-)
    , 26 okt 2010 kl 15:16

Kommentera

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

© 2014 Tystnad

Tema av Anders NorenUpp ↑