Under årets första månad läste jag detta:
Bluffen – Unni Drougge
Piraternas fånge – Emily Diamand
Blod och choklad – Annette Curtis Klause
The Silver Kiss – Annette Curtis Klause
Korpfolksungen – Irmelin Sandman Lilius
We have always lived in the castle – Shirley Jackson
Redan död – Charlie Huston
Vid mardrömmens slut – Leif Holmstrand
Gracie – Veronika Malmgren
Alvklingan – Nick Perumov
Att umgås med spöken – Göran Dahlgren
Låt de gamla drömmarna dö – John Ajvide Lindqvist
Science fiction – Johannes Heldén
Bäst: Shirley Jackson, inget snack. Imponerade många lager och tolkningsmöjligheter i en kort roman. Väldigt elegant utfört. Det blir omläsning på den. Några av texterna i John Ajvide Lindqvists nya förtjänar också bäst-stämpeln.
Överraskning: Science fiction, som är poesi med en hel del naturmystik, vilket kanske är lite oväntat med tanke på titeln. Nördreferenser och fint flyt. Omläsning här också, jag vill gräva mer i den innan jag skriver om den.
Språkirritation: Nick Perumovs överlastade stil i fantasyklumpen Alvklingan, antalet ”typ” i vampyrnoirdeckaren Redan död. Charlie hustons talspråkliga, slangiga och svordomsfyllda sätt att berätta är svårt att översätta utan att det blir fånigt och jag tycker att översättaren har lyckats rätt bra, men översämningen av ”typ” är störande. Jag säger också ofta ”typ” när jag pratar (är tydligen fortfarande fjortis), men det innebär inte att jag vill se det i varannan mening.
Tråkigt: Piraternas fånge. Bra efter katastrofen-värld där vattnet har stigit och det som finns kvar av England är fattiga kustområden, inklämda mellan styrande skottarna och härjande pirater. Tyvärr en klyschig berättelse med könsroller från 1800-talet, där den unga hjältinnan dessutom släpar omkring på en otroligt irriterande AI.
Klet: Annette Curtis Klause skriver övernaturliga ungdomsböcker och verkar vara så förtjust i sina tonårstjejers utseenden att det känns som att hon kladdar på dem när hon beskriver dem, särskilt varulvstjejen Vivian i Blod och choklad. Sliskvarning.
Hmm.. jag funderade på om inte Piraternas fånge kunde vara något riktigt super att rekommendera på jobbet som både en bok jag själv skulle gilla och ungdomarna… Uppenbarligen inte då.=)
04 feb 2011 kl 8:21
Tja… Den har ju sina bra sidor också. Bra värld, som sagt, och den är rätt spännande och har bra tempo. Många yngre skulle säkert gilla den, men för min del är det för mycket som stör.
04 feb 2011 kl 12:32