Kristofer Folkhammar är, precis som Hanna Nordenhök som jag skrev om för ett tag sedan, en poet vars första roman har getts ut i år. Titelns Isak & Billy är ett par vars förhållande håller på att gå i bitar.

Billy är snygg och energisk, den som utåt ser ut som den starke. Isak är blekfet och ångestfylld, men inte så utan makt som man först kan tro. Det jag gillar med Isak & Billy är skildringen av maktkampen i förhållandet som känns allt mer instängt. Billy som vill ta hand om Isak och samtidigt studsar omkring som en vacker cirkushäst för att bli bekräftad, Isak som känner Billys behov, av både sex och av att känna sig behövd, och manipulerar honom med hjälp av dem. Det är en väldigt fysisk text, där kroppen är både njutning och maktmedel, något att mjukt vara nära och något att erövra.

Språket är enkelt och rappt med en viss poetisk klang, men bitvis har jag svårt för det, som när det blir nästan mässande.

”Bara Billy. Blinding beauty. Billy genom natten. Billy på en plats i solen. […] Billy glad. Billy kavat. Billy med några diktcitat.”

Desto mer gillar jag den svarta, ironiska humorn som fick mig att fnysa av återhållet skratt på tåget. Farligt det där, att läsa roliga böcker på offentlig plats.

(Natur & kultur, 2011)