”Att man måste gå och längta hela livet”, mumlar hon.
Jag tittar på henne.
”Vad längtar du efter mest i hela världen just nu?”
Hon kniper igen ögonen och tänker.
”Jag längtar efter dig.”
Jag skrattar.
”Jag är ju här.”
”Jag vet. Det är så jävla sorgligt.”

Älskar den söta högstadiepretentiösa dialogen i Sanne Näslings Kapitulera omedelbart eller dö.