Tystnad

Läsning pågår

Delen av vår vardag som saknas

När jag läste Amandas bok av Katerina Janouch och tonårstjejerna i den surfade in på Chatroulette under en förfest kom jag att tänka på hur lite den uppkopplade delen av livet syns i böckerna jag läser.

Visst, folk använder mobiltelefoner och skickar mail, ibland har någon en blogg, men jag tror inte att jag har läst någon roman som visar hur otroligt central den snabba, textbaserade kommunikationen är för många personer idag, hur stor del av ens fritid som är nätbaserad och hur det har förändrat sociala beteenden och i vissa fall till och med ens sätt att tänka.

Jag drar mig till minnes en dag för några år sedan då en av mina kusiner utbrast ”Mitt liv är förstört!” när hon inte kunde använda MSN på ett tag. Jag har svårt att komma på romanfigurer som skulle blir väldigt upprörda av att ofrivilligt bli utan nätet, och detta i en tid då folk omkring mig skriver klagande statusuppdateringar via sina smartphones om att deras internetuppkoppling hemma inte funkar.

Varför syns inte det här mer i skönlitteraturen? Ses det som en sån där vardaglig grej som man kan hoppa över att skriva som, precis som matinköp eller toabesök?

Eller är det den snabba takten som spökar? Att om man gör en referens till Skogsturken så kommer ingen att fatta den om två år, och därför låter man hellre bli så att texten inte ska bli otidsenlig för snabbt?

Jag tänker på filmer och tv-serier där karaktärerna går hem till varandra för att bara säga något kort som man i verkligheten skulle ha tagit på telefon. Där är det förståeligt eftersom det är mer intressant att se dem prata ansikte mot ansikte, än i varsin telefonlur. Är det något liknande i litteraturen, att det verkar svårt att gestalta den nätbaserade samvaron på ett vettigt sätt? Med tanke på hur textbaserad den är borde det inte vara det.

Kanske har jag bara läst ”fel” böcker. Upplys mig gärna i så fall.

2 kommentarer

  1. Spännande
    Du får göra ett inlägg om du får några tips!

  2. a-lo (the book pond)

    5 juni 2011 at 22:17

    Intressant fråga
    Ja, jag tror du har rätt i att författare kanske drar sig för att göra nutidsreferenser med risk för att kännas inaktuella när det gått ett par år.

    Men jag tänker också att man själv ska använda tekniken för att det ska bli bra. I t.ex. Bedragen av Katerina Janouch så bloggar huvudpersonen och rör sig till viss del i ungdomskretsar och jag uppfattade det som ett ganska krystat försök till att ”modernisera” boken. Det kändes inte som att Janouch var så hemtam där.

    Annars har vi ju millenium-trilogin där datorer har en väsentlig roll (och där alla bad guys som av en slump använder pc, men alla de goda kör mac :)

Kommentera

© 2017 Tystnad

Tema av Anders NorenUpp ↑