Läsning pågår

Bara i böcker

Det är lustigt hur vissa egenskaper eller drag hos människor verkar vara mycket vanligare i böcker än i verkligheten. Jag läser Wheel of Time och både roas av och stör mig på hur gärna Robert Jordan babblar om Moiraines, eller för den delen Lanfears, ”musical voice”. I böcker på svenska brukar det heta ”melodisk röst” och jag brukar undra hur en sådan egentligen låter, för jag brukar vanligtvis inte få intrycket av att det är någon vanlig röstvariation det handlar om. När en romanfigurs röst beskrivs på detta sätt verkar det som att det menas att den är speciellt vacker och behaglig att lyssna på och dessutom hänger den ofta ihop med att personen har ett snyggt utseende och kanske även besitter någon form av makt.

Alla dessa fantastiska röster som vissa böcker kryllar av har jag svårt att föreställa mig eftersom jag så sällan hör dem tala i verkligheten. Visst tycker jag att det finns röster som är mer behagliga att lyssna på än andra, men jag väntar fortfarande på att någon gång få tänka ”oj, vilken melooodisk röst hon har”…

För övrigt är den melodiska rösten lite som det sardoniska leendet: den finns mest i böcker som inte direkt är några litterära stjärnskott.

3 kommentarer

  1. Anna

    Personligen har jag alltid undrat hur skratt som liknas vid typ silverklockor egentligen låter.

  2. Maria

    Anna: Haha! Ja, det undrar jag också.

  3. Åsa

    På en kommunikationskurs fick jag feedback att jag hade ”en skönt jazzig röst”. Eh? Det är information jag inte kunnat göra något med i verkligheten men som hade platsat i en bok istället!

Lämna ett svar till Åsa Avbryt svar

© 2024 Tystnad

Tema av Anders NorenUpp ↑