Johan har inte stängt in mig i en internetlös källare för att kunna ta över min blogg, även om det kanske verkar så. Presentationen ”Ibland bloggar Johan här också” känns för tillfället väldigt komisk.

I söndags morse låg jag i ett hotellrum och läste bloggar och tänkte på allt jag vill skriva om. Sedan kom jag hem och vardagen ramlade i huvudet på mig, sådär som vardagen gärna gör. När man kommer hem finns det ju annat att göra efter jobbet än att uppfylla högtflygande planer, typ. En del tråkigt – packa upp, tvätta, försenade ”borde” – och en del trevligt, som att krama på skäggot, planera kalas osv. Jag och litteratur känns som väldigt mycket vill och väldigt lite gör. Vill läsa de där bokhögarna. Vill skriva ner de där bokrelaterade tankarna som snurrar omkring. Gör annat istället. (Det skulle kanske vara bekvämt att bara ha ett intresse, men antagligen tråkigt.)

Jag klurar på en text om nätdystopin Framtiden av Eric Schüldt och Jonas Andersson och slåss med mig själv om vinkeln. Det är inte så bra att skriva om en bok utifrån att man önskar att den hade varit en annan sorts bok och samtidigt kan jag inte komma förbi den aspekten, att en del av mitt negativa intryck av den säkert hade att göra med att jag hade hoppats att den skulle vara något annat. Eller? Den är ”meh” på så många sätt att det nog inte är en särskilt stor del.

Dagens metablogg. Over and out.