Läsning pågår

Om Kina och Lu Xun

”Vi måste förstå Kina”, sägs det ibland. ”Vi måste lära oss mer om Kina.” Varpå nästan inga egentliga ansträngningar görs: vad som skrivs om landet och kulturen är ofta filtrerade tredjehandsuppgifter, och verkar inte sällan bära spår av någon form av exotiserande nyorientalism. De svenska försöken att introducera litteratur från världens största modersmål och ett av världens främsta kulturspråk lämnas åt mindre förlag och enstaka eldsjälar. Ibland hör man någon nämna Färden till Västern eller Berättelser från träskmarkerna och lite uppmärksamhet har väl översättningen av Drömmar om röda gemak fått, men Wu Song i all ära: ingen litteratur förtjänar att i det allmänna medvetandet representeras nästan uteslutande med flera hundra år gamla texter. Det hade ju inte behövt vara så. Gao Xingjian och Zhou Weihui är inte de enda som har skrivit i Kina de senaste etthundra åren.

Lu Xun

Yu Hua finns översatt, till exempel. Liksom Mo Yan. Och har man ett intresse för något äldre kinesisk litteratur, eller för litteraturens roll i det kinesiska samhället, borde man faktiskt läsa Lu Xun (1881–1936). Lu Xun (鲁迅, Lǔ Xùn) studerade medicin i Japan men blev så illa berörd av vad han uppfattade som sina landsmäns apatiska inställning att han bestämde sig för att vad som verkligen behövdes var medicin för själen snarare än för kroppen, en litteratur som kunde väcka det kinesiska folket. Han blev stilbildande som en av de första att skriva på ett mer modernt språk (inte för att dagens skrivna kinesiska inte skiljer sig ordentligt från talspråket, men, tja, mindre än vad som brukade vara fallet), ett språk med vilket Lu skulle kunna nå ut: litteraturen var, trots allt, hans verktyg snarare än ett ändamål i sig. Kanske är hans noveller mest intressanta ur ett litteraturhistoriskt, eller rent historiskt, perspektiv, som en anklagelseakt mot hela det dåtida kinesiska samhället – men de håller fortfarande.

Och om de i någon liten mån kunde bidra till att fler bättre förstod Kinas nittonhundratalshistoria, ja, det skulle nog inte heller göra världen sämre.

6 kommentarer

  1. Maria

    Gallrade en samling essäer av honom idag. Heh.

    • Johan

      Pah.

      //JJ

      • Maria

        3 utlån sedan katalogen blev datoriserad, stackarn.

        • Johan

          O tempora, o gustus.

          Jag vet ju inte ens om den svenska översättningen är någonting att ha – jag har dumt nog bara läst Lu Xun på kinesiska och engelska. Men lite grundläggande kunskap kring ett av den kinesiska litteraturens allra viktigaste namn och hans verk tycker man att åtminstone litteraturintresserade personer borde kunna ha, även i Sverige.

          //JJ

  2. Petter

    En som kommenterade på min blogg antydde att jag hade hittat på Lu Hsun.
    Bland mina favoritböcker av Lu finns ”Old tales retold” där han återberättar gamla kinesiska fabler. Och då äldre kinesisk litteratur ändå är rätt intressant så är hans ”A brief history of chinese fiction”, som är frikostig med utdrag ur klassikerna, en givande läsning. Tyvärr finns de två inte på svenska.

    • Johan

      Heh. Det borde väl ändå en snabb sökning kunna ha gjort klart att det i så fall hade varit ett synnerligen ambitiöst påhitt.

      //JJ

Kommentera

© 2024 Tystnad

Tema av Anders NorenUpp ↑