Tystnad

Läsning pågår

Att definiera science fiction utifrån vad man får plats med i sin bokhylla

Jag möblerar om i mitt bibliotek. Det är fantastiskt: plötsligt känns det nästan dubbelt så stort. Den möblering jag har levt med i tre och ett halvt år kanske inte var så fantastisk ändå. Ett problem som inte blir löst av att flytta bokhyllor är, tyvärr, att de är för få. Man kunde förstås hoppas att man skulle kunna sätta ett par, tre bokhyllor bredvid varandra, tycke skulle uppstå, och så en morgon när man kom ut i biblioteket stod en ny liten bokhylla där, men hittills har jag givit mina böcker hem medelst pekuniära medel snarare än romans. Jag köpte mig bokplats för pengar, för mig var ej annat att få.

Egentligen har jag plats – bara i fel bokhyllor. De antikvariskt införskaffade böckerna, till exempel, kan ju inte stå i samma hyllor som de jungfruligt orörda. Apartheid råder, om än mindre strikt än i min förra lägenhet, där de inte ens fick stå i samma rum. Språk-, litteratur- och retorikvetenskapen har en egen regal. Och science fiction- och fantasylitteraturen står tillsammans, mest eftersom det är den jag nästan alltid skriver om och jag någon gång fick för mig att det skulle vara enklare om den litteratur min kritiska gärning är inriktad på skulle stå samlad. I några bokhyllor finns det plats över. I andra inte. Till exempel inte i sf- och fantasybokhyllorna. Hur löser man det? Delvis genom att börja lägga små boktravar i hyllorna.

Delvis genom att, åtminstone när det kommer till sorteringen, börja omdefiniera sitt science fiction- och fantasybegrepp. Är Thomas Pynchons Gravity’s Rainbow sf? Ja. Men den är ju jättetjock! Den hamnar bredvid W.G. Sebalds Austerlitz istället. Peter Høegs Frøken Smillas fornemmelse for sne? Tja, nog innehåller den sf-element i alla fall. Men den har knappast marknadsförts som det. Den hamnar bredvid Kazuo Ishiguros Never Let Me Go. Som, uh, ju egentligen är alldeles uppenbar science fiction. Men som här får stå tillsammans med de andra Ishiguroböckerna.

Edward Whittemore, Karin Boye, Harry Martinson, Haruki Murakami, Arne Sand, Virginia Woolf, Italo Calvino, Selma Lagerlöf, Sjón, för att nämna några? Vissa av dem kräver ett mycket generöst sf- eller fantasybegrepp, även om de har tassat långt utanför realismens gränser, och skulle hamna där de står även om kvalifikationskraven för en fantastikbokhylleplats inte hade höjts. Andra har den grundläggande behörigheten, men faller utanför på grund av det höga söktrycket.

Men Margaret Atwood, hon får faktiskt stå i science fiction-bokhyllan. Några principer får man ha.

5 kommentarer

  1. Äh, sluta klaga och ställ dem i dubbla rader! ;P

  2. Hej människor som bloggar här. NI HAR DEN SNYGGASTE HEADERN JAG SETT EVER. EVER. EVER! Då har jag skrikit klart och ska läsa lite också. Hejsålänge!

  3. Av nyfikenhet – var står Murakami?

  4. Mellan Falkner och Bulgakov. Inte fantastikhyllan.

    //JJ

Kommentera

© 2017 Tystnad

Tema av Anders NorenUpp ↑