Tystnad

Läsning pågår

Peter Watts och det personliga kvalitetsbegreppet

Nyligen läste jag Peter Watts Starfish (och Maelstrom), efter att tidigare bara ha tagit mig igenom Blindsight av hans romaner. Kanske är Blindsight, den bok folk ständigt nämner i samband med hans namn, det bästa han har producerat i den längdkategorin, sett till rådande doxa om vad som utgör god litteratur och så vidare. Det är absolut en bra bok. Intressanta idéer, ett koncept som långsamt nystas upp så att man får en alldeles lagom känsla av att inte riktigt veta vad som händer, men att förståelsen snart kommer, bara man fortsätter läsa. Likväl kan jag inte låta bli att tycka bättre om Starfish: inte eftersom det är en skarpare psykologisk skildring, för det är det inte, eller för att idéerna är bättre behandlade (om något så tar Blindsight flera av de koncept som nämns i förbigående i Starfish och utvecklar dem), utan eftersom den utspelar sig i havet. Lite som att The Liveship Traders är det bästa av Robin Hobbs verk, inte för att den är vassast, har bäst handling eller är mest välskriven (Farseer-trilogin är mycket mer imponerande sett till i princip alla sådana kriterier) utan eftersom den har så många roliga skepp. Det är miljön i Starfish som är en av de stora behållningarna, känslan av mörkret och de kilometer vatten som trycker på stationen och dykarna ovanifrån. Det hade naturligtvis inte hjälpt om boken hade varit dålig; det kräver att den är läsvärd från första början. Det är Starfish. Den har allt. Den är en bra bok och den har vatten. Mer kan man inte begära.

Såväl Starfish som Blindsight (och de flesta av Peter Watts andra verk) går att ladda ned på hans hemsida, om man kan tänka sig att läsa på skärmen eller i en eboksläsare istället för på papper.

1 kommentar

  1. ”Den är en bra bok och den har vatten. Mer kan man inte begära.”

    Sant!

Kommentera

© 2017 Tystnad

Tema av Anders NorenUpp ↑