Ty det är höst och då är allt som han: naket och värnlöst. Träden rider gränsle i blåsten, avklädda som spinkinga negrer. Uppgivna utan stöd för ryttarfoten.

Ur Allan Edwalls debutroman Protokoll, i kategorin ”liknelser som nog fungerade bättre när de skrevs än nu”. Men det är väl en del av litteraturens funktion – att vara tidsdokument.