Anna Gustafsson Chen är sinolog och bibliotekarie. Hon är en av de personer som kämpar för att kinesisk litteratur skall finnas tillgänglig även för svenska läsare, och har klätt kinesiska författare som Yu Hua, Mo Yan, Hong Ying, Han Shaogong och Wei Hui i svensk språkdräkt.
I går kväll satt vi och gjorde en enkel intervju över Facebook. Resultatet av den konversationen följer nedan.
Hur kom det sig att du började studera kinesiska?
Jag började kinesiska av en slump (en lyckosam slump, kan man säga). Egentligen tänkte jag läsa latin och bli latinlärare, men man måste ju fylla i alternativ på blanketten – det var pappersblanketter på den tiden – och eftersom allt såg tråkigt ut valde jag Östasienlinjen. Jag blev ganska sur när jag kom in på den, men idag är jag mycket glad över att jag bestämde mig för att i alla fall prova. Den kinesiska grammatiken är mycket mer i min smak än den latinska!
Vad var det första du översatte?
Den första egna bok jag översatte var Su Tongs Den röda lyktan, som innehåller två kortromaner/långa noveller, ”Den röda lyktan” och ”Shu Nong”.
Vilka särskilda svårigheter innebar det? Finns det saker du nu har blivit bättre på att hantera?
I början var det ju svårt att våga frigöra sig från den där ”tentamensstilen” när man översätter texten för att läraren ska se att man har förstått alla ord och de grammatiska mönstren, och istället våga översätta så att texten blir naturlig på svenska. Man lär sig eftersom.
Kinesiska som språk skiljer sig väldigt mycket från svenskan. Vilka är de stora utmaningarna, om man jämför med våra närmast besläktade språk som de flesta av översättningarna till svenska kommer från?
Den största utmaningen är att få det att låta bra på svenska! Kinesiska och svenska skiljer sig ju mycket från varandra, både när det gäller den grammatiska strukturen och sättet man uttrycker sig på. Om man översätter rakt av blir det ofta ganska onaturligt och träigt, så man måste lära sig att våga vara litet fri. Det svåra är att ligga så nära ursprungstexten som möjligt men ändå inte förlora stämningen och tonfallet i texten. Det är inte lätt!
Blir det oundvikligen så att någonting går förlorat i översättningen?
Jag skulle inte säga ”oundvikligen”, men visst är det ofta så. Vissa texter ska man nog inte försöka sig på att översätta alls. Det gäller till exempel texter där författaren lägger in väldigt många hänsyftningar på andra texter som är kända för den tilltänkta kinesiska läsaren men okända för en svensk. Då måste man ha en massa fotnoter med och då blir det inte en naturlig skönlitterär upplevelse. Och så finns det ju texter där författaren leker med själva språket och där man inte kan rekonstruera finesserna på svenska. Då är det bättre att låta det vara. Men många texter går utmärkt att överföra till svenska.
Finns det några särskilda drag där du tycker att modern kinesisk litteratur skiljer sig från till exempel svensk?
För det första är den kinesiska bokmarknaden enorm och det gör att det finns plats för väldigt mycket sådant som aldrig skulle komma ut i Sverige (ärligt, jag har läst enorma mängder fruktansvärt skräp). Förlagsredaktörerna jobbar för litet och ofta skulle texterna ha behövt en extra putsning för att bli riktigt, riktigt bra. I övrigt finns ju helt andra kanaler för läsning i Kina, där läsning via internet är mycket vanligt. Sedan finns det förstås gränser för vad man kan säga i en enpartistat och många författare ägnar sig åt självcensur.
Hur är situationen för svensk översättning från kinesiska? Vad skulle kunna bli bättre?
Det ges ju inte ut många översättningar varje år och så länge förlagen inte är intresserade finns det inte heller någon marknad för nya översättare. Men man kan ju alltid hoppas på en ändring. Det är viktigt, för jag tror också att olika översättare är bra på olika saker. Det skulle behövas fler och litet yngre översättare, men de måste ju få en chans att ge ut något också. Personligen skulle jag önska att svenska förlag vågade lita lika mycket på förslag från översättare som på förslag från litterära agenter när de väljer böcker. Och att de inte alltid krävde att en bok ska vara översatt till engelska för att våga sig på den (även om jag förstår att de vill läsa och veta vad de ger sig på innan de ger ut boken, det är ett stort ekonomiskt åtagande att publicera en översättning).
Går det att heltidsförsörja sig som skönlitterär översättare från kinesiska till svenska i dag? Eller måste dessa yngre förmågor ha det som en sidoverksamhet?
Det beror på vilken levnadsstandard man vill ha! Om man har en rik make/sambo kanske. Nej, det går inte. Mängden böcker man kan få i uppdrag att översätta på ett år är inte tillräckligt stor. Jag har alltid arbetat med något annat och haft översättandet som en bisyssla – just nu jobbar jag heltid på bibliotek. Men kanske kan jag bli heltidsöversättare när barnen är stora och jag inte behöver försörja dem längre.
Tröskeln för att bli översättare från kinesiska är ju ganska hög, i och med att språket skiljer sig så mycket från vad vi är vana vid, att skriften tar så lång tid att lära sig att hantera och att de flesta av oss aldrig utsätts för kinesiska om vi inte aktivt söker upp det. Vad krävs av den som vill bli översättare?
Tja, att man övar mycket? Att man läser mycket på svenska, tror jag, för den svåra delen är den svenska, inte den kinesiska. Att man är ganska framfusig och själv kontaktar förlag, gärna med konkreta förslag på något man vill översätta. Det är klart att man bör läsa mycket kinesisk litteratur också. Kanske kan man börja med att översätta noveller och kortare stycken för att öva. Jag vet faktiskt inte …
Vilka är de bästa verk du har översatt, som fler borde läsa?
Hm, det vet jag inte riktigt. En enkel men ändå bra roman som dessutom är något av en modern klassiker i Kina är Yu Huas Att leva. Den kan man ju börja med. Men sedan beror det på vad man gillar! Mo Yans nya roman Ximen Nao och hans sju liv är jag själv förtjust i – det är en lång (632 sidor) berättelse om en godsägare som avrättas och reinkarneras som åsna, tjur, gris, hund och apa. Mycket underhållande men även grymt och sorgligt om Kinas utveckling de senaste 60 åren. Han Shaogongs Maqiao är en litet mer experimentell roman i form av ett lexikon över dialektala ord – den tycker jag mycket om.
Finns det några särskilda verk du gärna skulle vilja se översatta till svenska?
Det finns många verk jag skulle vilja översätta! Yan Liankes Dingzhuang meng (Drömmen om byn Ding) till exempel. Eller romanen Dao shang (På ön) av Ren Xiaowen, en mycket speciell roman om en grupp personer som hamnar som slavar på en isolerad ö där alltmer underliga händelser inträffar. Ett par barnböcker finns också. Och många, många fler …
0 kommentarer
1 pingback