Denna lilla bok, som saknar allvarligare syftning, har som enda mål att bereda välvilligt inställda läsare en stunds förströelse. Den innehåller idel bagateller från skilda länder – små anekdoter, smärre äventyr i samband med vetenskapligt arbete eller med bilresor – och förefaller mig kunna försvara sin plats som läsning på tåg – boken kan lämpligen kastas vid utstigande ur vagnen. Gärna i huvudet på något fritt kringströvande rödskägg.

En liten smula allvar finns i de små kapitlen »Att läsa fort» och »Spektakel i Uppsala».

Dem kan läsaren mycket väl gå förbi, utan att lida någon förlust.

Förordet till Sven Stolpes Låt mig berätta.