Tystnad

Läsning pågår

Påminnelse: månadens drapa

Glöm för övrigt inte att i dag och i morgon är sista dagen att delta i månadens drapautmaning.

Längd: 100 ord.
Tema: årstid(er).
Var: i din blogg (glöm inte att länka) eller i kommentarerna till det ovan länkade inlägget.
När: under juli. Sedan nytt tema.

Om man känner att en drapa aldrig kan vara tillfredsställande nog kan man istället skriva två. Catahya har en drapatävling som också har deadline sista juli. Då måste man vara medlem i föreningen, men det blir man snabbt.

Här är ett par drapor jag skrev i tidigare drapaomgångar på Catahya, om du vill se ett par exempel på hur det kan se ut.

Min flickvän, 2010.

Min flickvän var papegoja i ett tidigare liv. Vanligtvis märks det inte, men emellanåt upprepar hon tvångsmässigt allt man säger. Ibland är det harmlöst roligt. ”Skicka mjölken”, svarar hon vid köksbordet. ”Jag kanske skulle skaffa helskägg?” föreslår hon när man frågar. ”Den vackraste kvinnan som finns”, smickrar hon mig.

Ibland irriterar det mer. ”Jag tar en öl med grabbarna.” Eller: ”Det är ditt eget fel, vet du. Ge fan i att ringa honom.” Eller: ”Förlåt, älskade. Jag menade inte att slå dig så hårt.” Eller: ”Jag vill bara ditt bästa.”

Men jag brukar kunna skaka av mig det rätt snabbt.

Hugin, 2008

Jag hittade gamlingen ihjälfrusen i en snödriva. Bredvid honom låg en död fågel, ett par meter bort en vandringsstav. Jag ringde en ambulans, såg mig omkring, tog staven och gick. När jag vaknade nästa morgon satt en korp på nattduksbordet.
  – Mjölkbönderna klagar. Ostpriset kommer att gå upp ännu mer, sade den.
  Ibland flög korpen iväg några timmar. Andra gånger var den borta i veckor. Alltid visste den någonting nytt.
  – Det är oroligt i Tadzjikistan.
  – Ivica Dačić är död.
  – Din flickvän knullar med chefen.
  Ingen sanning var för avlägsen eller för liten.
  – Du är helt jävla patetisk, du vet det, va?

1 kommentar

  1. I allra sista sekund:

    Hon har legat under isen, länge länge.

    På andra sidan kylan finns dem som en gång trodde inte kvar och hon förblir ansiktslös och namnlös i mörkret. Kroppen har vittrat sönder till en kärna av tvång, krampartat och sjukt.
    Hon minns inte längre vilka det var som kallade henne evig, eller varför hon ansåg deras tilltro vara smickrande.

    Tyngden i händerna består.

    Hon är den blinda drömmen nu, det stilla hungrande och hon väntar på att våren ska komma.
    På att ett barn ska drömma starkare än hon och greppet slutligen ska ge vika.
    Allt smakar av järn och tid.

Kommentera

© 2017 Tystnad

Tema av Anders NorenUpp ↑