Läsning pågår

Svart tomtebloss

”Vad är det här?” sade Markus och viftade med serien Svart tomtebloss.
”Jag vet inte riktigt”, sade jag. ”Jag lånade den för ett tag sedan. Den såg gullig ut.”
Han bläddrade i den en stund och sade sedan bestämt: ”Det är inte en gullig bok.”

Nej, det är det inte. Sitt gulliga, färgglada utseende till trots är den obehagligare än exempelvis det senaste The Walking Dead-albumet jag läste. Efter frukosten slog jag ihop den med orden ”Näe, nu är jag traumatiserad.”

Riktigt så illa var det väl inte, men Svart tomtebloss av Kerascoët (Marie Pommepuy och Sébastien Cosset) och Fabien Vehlman en riktigt mörk saga, som börjar med att en flicka ligger död i skogen och ett gäng små människolika figurer kryper ut ur hennes kropp. Rädda och vilsna får de försöka överleva i en miljö som verkar vara ny för dem.

De letar mat, bygger hus och vissa, som den centrala figuren Aurora, engagerar sig i att försöka organisera det hela, medan de flesta mest tramsar runt, är hysteriska eller bara tänker på sig själva. Skogen är en farlig plats och en efter en går de åt, samtidigt som de orsakar skogens djur en del skada. Det är något väldigt barnsligt och naivt över dem, som att de helt saknar förmåga att förutse – eller bry sig om – konsekvenser eller se längre än sin egen omedelbara önskan. De begår gräsliga handlingar, men i efterhand är det ytterst få som sörjer, saknar eller ångrar.

Jag tycker mycket om de fina teckningarna och kontrasten som skapas mellan dem och det brutala innehållet. Den bästa sortens obehag. Läs.

(Epix, 2011)

Andra som har läst: Shazam, Simon säger, Världens bästa bok

2 kommentarer

  1. Nike Bengtzelius

    Låter spännande! :)

    • Maria

      Spana in den. :)

Kommentera

© 2024 Tystnad

Tema av Anders NorenUpp ↑