Inom fantastikvärlden har det på senare år – sedan cyberpunken – blivit norm att av och till beskriva de interna litteraturrörelserna med efterledet -punk, ungefär som -gate hängs fast vid var och varannan skandal sedan Watergate. Cyberpunk, mannerpunk, steampunk, barockpunk.
Själv överväger jag att börja beskriva all science fiction i poptermer. Ångpop, liksom.
Eller varför inte -dunkadunka, för ett mer inkluderande begrepp.
Barockdunkadunka.
Vem skulle inte vilja läsa det?
Tystnad är en blogg om litteratur och läsning och allt som hör till. Bakom tangentbordet sitter:
Maria, bloggens skapare, en fantastikinsnöad bibliotekarie som väntar på att högarna av olästa böcker ska äta upp henne. Skriver även om tv-serier och vardagsblaj på Vildvittra.
Johan, som tycker om att läsa på alldeles för många språk, ser narrativ retorik som den självklara litteraturvetenskapliga analysmetoden och inte riktigt själv vet hur han skall beskriva hur han skall beskriva sin yrkesverksamhet, annat än med att den ofta har någonting med Wikipedia eller litteratur att göra.
Daniel, som vill alldeles för mycket och kan alldeles för lite, men som i alla fall har insett att en bra bok är att föredra framför det mesta som livet har att erbjuda.
Dunkadunka är ett bra ord.
Jag tror faktiskt inte att jag skulle kunna eller vilja låta bli att läsa Barockdunkadunka.
Om du skriver en novell i genren Johan?
Om du skriver … ja, du vet.
//JJ