Läsning pågår

Läsrapport: vintern hittills

November
Den svarta jorden: vandrande stjärnor 1 – Lars Krantz
Lollo – Linna Johansson
Prudence – Gail Carriger

December
Araben – Pooneh Rohi
Djupa ro – Lisa Bjärbo
Ishavspirater – Frida Nilsson
Ms. Marvel 3: Crushed – G Willow Wilson
Ms. Marvel 4: Last Days – G Willow Wilson
Den sovande och slädan – Neil Gaiman och Chris Riddell
My true love gave to me – Stephanie Perkins (red)

Den ständiga känslan av att jag läser ju ingenting. Visst, det där är inte ingenting och jag strävar inte efter ett visst antal. Men det visar att jag lägger väldigt lite tid på läsning (se ovan: mest sånt som går snabbt att läsa), i förhållande till vad jag önskar, och det känns sorgligt.

Inte ett nyårslöfte, men ett mål: Att göra mer av de där sakerna jag jämt tänker att jag vill göra mer av. Att sätta dem först, och så får det bli som det blir med resten. Att skapa förutsättningar för att göra de sakerna. (Enkelt exempel: att sova tillräckligt för att vara pigg nog att läsa eller göra kreativa saker på vardagskvällar).

Nu är det just läsning jag hänger upp mig på här, men det är en bit av vad jag har funderat/bråkat mycket med mig själv om det gångna året, nämligen känslan av att jag inte riktigt ägnar min tid åt det jag vill. Seriöst, hur svårt kan det vara? (Tydligen jätte.)

Och det går såklart inte att tänka på vad man gör med sin tid utan att tänka på jobb. Jag tycker om mitt jobb, men känner ofta en stor frustration över att hela jävla livet måste forma sig runt det. (Knappast ensam om det.) Att det, med min ändå rätt korta restid, äter upp tio timmar av min dag. Att tanken på att fortsätta jobba heltid i 30 år till ger mig fan panik. Att jag ibland känner mig gnällig eller i-landsproblemig som känner så här, för i jämförelse med många andra har jag det lätt. Gillar mitt jobb, gillar mina kollegor, har rätt mycket frihet, kan oftast flexa när jag behöver eller känner för det, har oftast inga problem att mentalt lämna jobbet på jobbet när jag går därifrån osv. Mitt så kallade livspussel är inte svårt. Men tiden. Det är så mycket tid som inte är min egen. I min fantasi skulle jag jobba kanske tre dagar i veckan, men det är inte läge för det nu. Men någon gång, tänker jag. Någon gång. För jag har lyxen att se det som ekonomiskt möjligt.

Ibland när arbetstid debatteras undrar någon vad folk ska göra med sin tid om de jobbade mycket mindre. Allvarligt? Jag vet hundra saker, minst.

2 kommentarer

  1. Åka

    Knepigt det där med balans i livet. Synen på arbete och fritid varierar också. Som i den här gamla artikeln från 1944:
    ”Fritiden får inte vara en fiende till arbetet, utan den skall tjäna arbetet.” Jag har funderat mycket på det där med att lyckas göra det jag vill göra och samtidigt förtjäna mitt levebröd. Läste igår den deppiga och sentimentala novellen ”Om försvunna människor” av Jack Finney (i Häpna!-boken), som handlar om längtan efter ett meningsfullt och trevligt liv och som fick mig att tänka lite på detta igen.

    Som du säger, även utan att ha några direkta problem finns ändå anledning att fundera över prioritieringarnna.

  2. Anna

    Känner exakt likadant, suck. Hatar att jag inte läser lika mycket som jag vill, hatar att jag stressar upp mig själv för att jag läser ”för lite” när jag inte orkar. Hatar att jag spenderar tid på att slösurfa när det inte är kul eller glor på dålig tv istället för att läsa. xD Och det är ju en sådan sak som jag tycker är så svårt att tvinga fram: vill/orkar jag inte läsa så vill/orkar jag ju inte det, och det blir inte samma sak om jag bara bestämmer att jag ska sätta mig och läsa minst femtio sidor. Jag vill ju inte bara ha tiden, utan också lusten. Det ska ju vara kul att läsa.

    För att byta ämne helt: vad tyckte du om Carrigers Prudence?

Lämna ett svar till Åka Avbryt svar

© 2024 Tystnad

Tema av Anders NorenUpp ↑