Som intresserad av bokens framtid slänger jag mig gärna över artiklar och blogginlägg om e-böcker, läsplattor och liknande. Men något av det som har slagit mig mest är hur det talas och skrivs om pappersböcker. Att när folk på ett personligt plan protesterar mot e-böcker så handlar det vanligtvis inte om praktiska eller tekniska problem som kan komma ivägen, utan det handlar om ett väldigt känslomässig hyllning till pappersboken som fysiskt objekt och hur olika fysiska faktorer är väldigt tätt förknippade med läsupplevelsen.

Rubriken på ett blogginlägg hos ViLäser, Titta, hålla, dofta – och läsa, säger rätt mycket om hur den här argumentationen brukar se ut. Först hyllas pappersbokens fysiska företräden. Sedan kanske man snackar om läsningen. En del tar i så mycket att de verkar tycka att pappersböckerna som fysiska objekt är viktigare än vad som står i dem, och det är här jag tycker att det blir lite konstigt. Det är väl ändå innehållet som från början är orsaken till att vi förknippar så mycket trevligt med pappersböcker? Hur många personer börjar älska pappersböckerna som fysiska objekt – formen, känslan, lukten – utan att först börja älska deras innehåll?

Alltså. Jag tycker också hemskt mycket om pappersböcker som fysiska objekt. Gillar att titta på dem, bläddra i dem, sortera dem, inreda med dem och ha dem omkring mig. Gillar att stiga in i ett rum med massor av böcker. Men allt det här är fluff runt omkring det som spelar mest roll och det som spelar mest roll är innehållet. Texten är huvudsaken. Så länge den går lätt att läsa på ett bekvämt sätt så är allt annat med textens fysiska form faktiskt irrelevant just när jag läser.

Inte bryr jag mig om hur trevligt papperet luktar när jag är uppslukad av en bra historia och inte tänker jag på hur pärmen känns att hålla i när jag vandrar bland vackra ord. Sådant kan jag bry mig om innan läsningen eller efter läsningen. Inte under tiden. Och eftersom själva läsandet är viktigare för mig än boksamlande, boksniffande och boktafsande så skriker jag inte av skräck vid tanken på att ibland läsa på en läsplatta istället för i en pappersbok. Jag tror också att mycket av motståndet (även mitt eget, det finns också där i bakgrunden) handlar om något så enkelt som vana och för min egen del tror jag inte att jag skulle ha svårt att vänja mig vid att läsa på en läsplatta så länge den är bekväm att använda.

Innehållet är det viktigaste. Pappersboken är en behållare. I nuläget är den på många sätt överlägsen som behållare för längre texter (datorskärmar är för obekväma, läsplattor är för nya osv.), men när exempelvis läsplattorna har utvecklats mer och blivit av med diverse barnsjukdomar så kan de säkert konkurrera. En del läser gärna e-böcker på en laptop modell mindre eller i mobiltelefonen. Själv är jag inte så lockad av de alternativen men jag är väldigt nyfiken på att prova en läsplatta, även om de än så länge är för dyra och inte har kommit tillräckligt långt i utvecklingen för att jag ska vilja lägga pengar på en nu.

Jag ska väl tillägga att jag inte tror att det handlar om antingen eller. Jag blir ganska irriterad när det framställs som att framtiden tillhör antingen bara pappersboken eller bara e-boken. Jag tror att de kommer finnas sida vid sida länge. Även om e-bokens etablering går långsammare än det förutspåddes för några år sedan, så kommer den. Samtidigt är pappersboken så etablerad och omtyckt att den verkligen inte kommer försvinna helt plötsligt bara för att det blir vanligt med e-böcker. Kanske kommer de till viss del ha olika användningsområden. En läsplatta laddad med massor av romaner till semestern och en bokhylla med de böcker man vill ha i pappersform för att man gillar dem mycket eller för att de har någon särskild formgivning, exempelvis. Det ska bli spännande att se hur det går.