Tystnad

Läsning pågår

Kategori: Läsrapporter (sida 1 av 3)

Läsrapport: vintern hittills

November
Den svarta jorden: vandrande stjärnor 1 – Lars Krantz
Lollo – Linna Johansson
Prudence – Gail Carriger

December
Araben – Pooneh Rohi
Djupa ro – Lisa Bjärbo
Ishavspirater – Frida Nilsson
Ms. Marvel 3: Crushed – G Willow Wilson
Ms. Marvel 4: Last Days – G Willow Wilson
Den sovande och slädan – Neil Gaiman och Chris Riddell
My true love gave to me – Stephanie Perkins (red)

Den ständiga känslan av att jag läser ju ingenting. Visst, det där är inte ingenting och jag strävar inte efter ett visst antal. Men det visar att jag lägger väldigt lite tid på läsning (se ovan: mest sånt som går snabbt att läsa), i förhållande till vad jag önskar, och det känns sorgligt.

Inte ett nyårslöfte, men ett mål: Att göra mer av de där sakerna jag jämt tänker att jag vill göra mer av. Att sätta dem först, och så får det bli som det blir med resten. Att skapa förutsättningar för att göra de sakerna. (Enkelt exempel: att sova tillräckligt för att vara pigg nog att läsa eller göra kreativa saker på vardagskvällar).

Nu är det just läsning jag hänger upp mig på här, men det är en bit av vad jag har funderat/bråkat mycket med mig själv om det gångna året, nämligen känslan av att jag inte riktigt ägnar min tid åt det jag vill. Seriöst, hur svårt kan det vara? (Tydligen jätte.)

Och det går såklart inte att tänka på vad man gör med sin tid utan att tänka på jobb. Jag tycker om mitt jobb, men känner ofta en stor frustration över att hela jävla livet måste forma sig runt det. (Knappast ensam om det.) Att det, med min ändå rätt korta restid, äter upp tio timmar av min dag. Att tanken på att fortsätta jobba heltid i 30 år till ger mig fan panik. Att jag ibland känner mig gnällig eller i-landsproblemig som känner så här, för i jämförelse med många andra har jag det lätt. Gillar mitt jobb, gillar mina kollegor, har rätt mycket frihet, kan oftast flexa när jag behöver eller känner för det, har oftast inga problem att mentalt lämna jobbet på jobbet när jag går därifrån osv. Mitt så kallade livspussel är inte svårt. Men tiden. Det är så mycket tid som inte är min egen. I min fantasi skulle jag jobba kanske tre dagar i veckan, men det är inte läge för det nu. Men någon gång, tänker jag. Någon gång. För jag har lyxen att se det som ekonomiskt möjligt.

Ibland när arbetstid debatteras undrar någon vad folk ska göra med sin tid om de jobbade mycket mindre. Allvarligt? Jag vet hundra saker, minst.

Läsrapport: januari & februari

Januari
Onda flickor – Alex Marwood
Legend – Marie Lu
Älska mig bara mig – Marie-Chantal Long
Brf Ensamheten – Linda Spåman
Saga vol 1 – Brian K. Vaughan & Fiona Staples
The Year of the Ladybird – Graham Joyce

Februari
Om detta talar man endast med kaniner – Anna Höglund
En hamsters dagbok – Miriam Elia & Ezra Elia
Konsten att ha sjukt låga förväntningar – Åsa Aspstjärn
Skellig – David Almond
Pappersstäder – John Green

Bäst: Pappersstäder! The Year of the Ladybird!

Grisar kan flyga: Jag har läst en alldeles vanlig thriller, helt utan övernaturligheter! Bra var den också. Jag snackar om Onda flickor. Längre inlägg kommer kanske.

Aj: Linda Spåmans seriealbum Brf Ensamheten var så himla deprimerande att jag nästan ångrade att jag läste det.

Whut? På omslaget till den roliga Konsten att ha sjukt låga förväntningar är det en blurb där Sara Kadefors menar att ”Man kan inte annat än älska Emanuel Kent.” Ehm. Jag tyckte snarare att det var jävligt svårt att sympatisera med huvudpersonen Emanuel, dels eftersom han så taskig mot sin kompis Tore och dels eftersom han är så himla egocentrisk att han inte ens lyckas lära sig namnet på tjejen han är kär i och umgås ganska mycket med. Förstå honom? Visst. Gilla? Nej.

Läsrapport: april & maj

April
Med eller utan dig – Jenny Berggrund (s)
Fågelhuset – Ester Roxberg
Inte helt hundra – Caroline Hainer
Fågelbarn – Christina Ljungqvist
Nattbarn – Hanna Gustavsson (s)

Maj
Jag ljuger bara på fredagar – Mats Berggren
Vi är inte sådana som i slutet får varandra – Katarina Sandberg
Flickan i Clèves – Marie Darrieussecq
Borde vara död – Pål Eggert
Syster Varg – Anette Skåhlberg

Jahapp. Tragiskt lite har blivit läst den här våren, särskilt med tanke på att tre av fem böcker i maj var jobbläsning och inte fritidsläsning.

Vackert obehag: Fågelbarn, om övernaturliga förmågor och en trasig familj, var vacker och kuslig, precis som föregångaren Kaninhjärta. Flickan i Clèves, om en ung tjejs jakt på sexualiteten, var också obehaglig på sitt sätt och förbannat bra.

Bästa magi: I Pål Eggerts Borde vara död kan man åkalla ett helgon och utöva magi genom att röka cigarr och ta en sup. Magiska ritualer som jag inte har stött på förut = pluspoäng.

Kan-inte-sluta: Att läsa Caroline Hainers genomgång av dåliga förhållanden var lite som det där att inte kunna sluta titta på en bilolycka.

Skulle älskat när jag var tio: Syster Varg. Spännande om en flicka vars tvillingsyster har växt upp med vargar.

Kom tillbaka om några år: Språket i Katarina Sandbergs debut var bitvis väldigt roligt och originellt och bitvis banalt. Det ska bli kul att se vad hon skriver i framtiden.

På tiden: Varje gång jag har sett Ester Roxbergs Antiloper har jag tänkt att jag ska läsa den. Nu blev det nya Fågelhuset jag läste istället, en bitvis knäpp skildring av livet som praktikant i kulturbranschen, och uppskattade den mycket.

Januari: lästa böcker, köpta böcker

Året började så här:

1. Anaché – Maria Turtschaninoff
2. Onda krafter i Sollentuna – Coco Moodysson
3. Beauty Queens – Libba Bray
4. Minnas hemlighet – Monic Arvidson W
5. Något måste hända nu – Anna Lindberg

Inte en vuxenbok så långt ögat kan nå… Jag läste visserligen halva trollthrillern Stallo av Stefan Spjut också, men den hamnar ju inte på listan förrän den är utläst.

Bra skit: Fantasyromanen Anaché var stark och välskriven, som vanligt när det gäller Maria Turtschaninoff.

Besvikelse: Eftersom jag kommer från Sollentuna ryckte jag såklart tag i Onda krafter i Sollentuna så fort den dök upp på jobbet. Tyvärr var den inte vad jag hade hoppats att den skulle vara. Med det menar jag inte att den var dålig, utan att jag blev lurad av titeln och omslaget att förvänta mig något annat än en roman om en högstadiekille med ett jobbigt, men helt realistiskt, liv. En helt ok ungdomsbok, men jag hade ju hoppats på faktiska onda krafter.

Kluvenhet: Libba Brays satir Beauty Queens var både så rolig att jag skrattade högt och så frustrerande övertydlig att jag kände för att hugga bokjäveln med närmaste nagelfil. Ordentligt inlägg om den är på gång och kommer antagligen imorgon.

Jobbläsning: Minnas hemlighet skrev jag om i UNT.

Jag fick ett presentkort på Adlibris i julklapp och det kom till användning när Karen Russells nya novellsamling Vampires in the Lemon Grove släpptes alldeles nyligen. Med i beställningen följde också avhandlingen Ett flicklaboratorium i valda delar: Skeva flickor i svenskspråkig prosa från 1980 till 2005 av Maria Margareta Österholm, Mumieland av Sara Tuss Efrik och en förbeställning av seriealbumet Berättelser från Engelsfors. Även The Walking Dead 6: Totalt jävla mörker har införskaffats.

Vad jag läste för fem år sedan

Bokhoras Fredagsfråga lydde igår ”Vad läste du för fem år sedan?” Då är det smidigt att man har varit en listtönt i många år. Det här är vad jag läste i november 2007:

Krigarens väg – Niklas Krog
Blatte betyder kompis. Om maskulinitet och språk i en högstadieskola – Rickard Jonsson
The Privilege of the Sword – Ellen Kushner
Den brinnande staden – Catherine Fisher
Det heliga ordet – Catherine Fisher
Gudinnans förkämpe – Tamora Pierce
Den bindande kronan – Catherine Fisher

På den tiden var jag flitig med att recensera på Catahya, så där kan man läsa att Krigarens väg var ett trevligt återseende av karaktärer jag gillade, men ändå inte vad jag hade hoppats på, att jag irriterade mig på Lejoninnans sång av Tamora Pierce och att jag upptäckte att sista delen i Catherine Fishers Legenden om Kråkan inte finns på svenska.

Den bok jag tyckte mest om den månaden, den finfina The Privilege of the Sword av Ellen Kushner, skrev jag av någon anledning inget om. Det gjorde däremot mot Johan i början av det året, moahaha. (En läskig och rolig sak med Catahya är att det finns så himla många av våra gamla texter där.)

Blatte betyder kompis minns jag som hyfsat intressant och trevlig läsning, men att den inte direkt bjöd på några överraskande insikter för någon som själv gick på högstadiet i en förort till Stockholm.

Läsrapport: när jag inte läste vuxenböcker

April
Frances, del 1 – Johanna Hellgren (serie)
Frances, del 2 – Johanna Hellgren (serie)
Salvage the bones – Jesmyn Ward
Det är så logiskt att alla fattar utom du – Lisa Bjärbo
Allt jag säger är sant – Lisa Bjärbo
Den absolut sanna historien om mitt liv som halvtidsindian – Sherman Alexie
Cirkeln – Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren
Cowgirls – Karolina Bång (serie)

Maj
Nybörjarguide till livet eller kaosteori – Lia Hill
The Devil’s Hand – M.E. Patterson
Dash & Lily’s Book of Dares – Rachel Cohn & David Levithan
Splitter – Charles Benoit
Ellen, Sorken och hemligheten – Maria Frensborg
Söta pojkar är bara på låtsas – Moa Eriksson Sandberg

Om mars var månaden då jag mest läste serier, var april månaden då jag först knappt läste alls och sedan mot slutet lyckades bryta läsdöden med ungdomsböcker. (Yay för Lisa Bjärbo, och mina kollegor som beordrade mig att läsa henne.) Jag var också osmidig och försökte läsa en snuskig serie på tåget.

Ungdomsboksläsandet fortsatte i maj, med undantag för Elitistmörkerklubbens bokcirkelbok The Devil’s Hand. Jag tror att jag ska köra en vecka med ungdomsbokstema här någon gång framöver. Måste bara hinna/orka skriva alla inlägg till den först, heh.

Läsrapport, eller året då jag (typ) slutade läsa romaner

Titta här. Vad hände egentligen?

Januari
Blod Eld Död – Ika Johannesson & Jon Jefferson Klingberg
Himlen är nära – Jandy Nelson
Jamrach’s Menagerie – Carol Birch
Banglatown – Daniela Wilks (s)
Sätt att se – Niklas Asker (s)

Februari
Simma! – Henrik Rehr (s)
Med andra ögon – Li Österberg (s)
Swamplandia! – Karen Russell
How to be a Woman – Caitlin Moran
Varma kroppar – Isaac Marion
The Girl Who Circumnavigated Fairyland in a Ship of Her Own Making – Catherynne M. Valente

Mars
Förlossningen – Måns Wadensjö
ABC-staden – Måns Wadensjö
Zelda 2 – Lina Neidestam (s)
Den vita katten – Holly Black
Zelda – Lina Neidestam (s)
Torsdagsbarn – Sonya Hartnett
Regn – Kirsty Gunn
Alena – Kim W. Andersson (s)
Anya’s Ghost – Vera Brosgol (s)
Hello Kitty måste dö – Angela Choi
Tamara Drewe – Posy Simmonds (s)
Oblivion High 1 – Johanna Koljonen & Nina von Rüdiger (s)
The Walking Dead 1: Tills döden skiljer oss åt – Robert Kirkman (s)
The Walking Dead 2: På drift – Robert Kirkman (s)
The Walking Dead 3: I tryggt förvar – Robert Kirkman (s)

Serier, serier, serier. Inget fel med det såklart, men eftersom serier går snabbt att läsa visar listan hur himla lite tid jag har lagt på att läsa skönlitteratur den senaste tiden.

Halva april har gått. Jag har läst lite mer serier och några enstaka noveller, men inte läst ut en enda roman. Läsmisär. Jag kan inte ens skylla på brist på tid. Det har varit många lediga dagar den senaste tiden – påsk och sånt – och dem har jag ägnat åt att exempelvis maratontitta på halvnakna män som bankar skiten ur varandra i slow motion (dvs. Spartacus). Bra att man har koll på sina prioriteringar… Intervention, tack!

Majläsningen

Vad jag läste i maj:

Amandas bok – Katerina Janouch
Den dansande djävulen – Martin Widmark
Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag – Sara Ohlsson
Vi håller på med en viktig grej – Sara Hansson
Phonephucker – Tanja Suhinina
Att vara med henne – Alex Schulman
Strange Angels – Lili St Crow
Alba – Kristina Hård
Sjöpojken – Kristina Sigunsdotter
Tjärven – John Ajvide Lindqvist
Det yttersta argumentet, del 1 – Joe Abercrombie
Little Darlings – Jaqueline Wilson

Bäst: Läskiga Tjärven, tätt följd av underhållande Det yttersta argumentet. Om ni är några som har börjat följa tv-serien Game of Thrones och vill ha mer fantasy av det mer brutala slaget utan lallande alver kan ni läsa Abercrombies böcker.

Sämst: Strange Angels är en rätt hyfsad och actionfylld urban fantasyberättelse som har ett antal irriterande inslag som sänker den ordentligt. Det är egentligen bara detaljer, men så störande att de ändå påverkar helhetsintrycket.

Det ena är att berättaren verkar helt fixerad vid att hennes nya kompis är asiat (eller rättare sagt halvasiat, blandningen är viktig) och kan knappt säga något alls om honom utan att hänga upp sig på hans ögonlock eller fundera på hur vissa ”half-breeds” blir snygga och andra inte. Helkonstigt.

Den andra är att oskulder inte kan bli varuvlar. Förklaringen är att om man har haft sex ”öppnas” man mot lite allt möjligt, och kan lättare bli smittad av diverse övernaturliga saker. Men nej, nej, nej. Man FÅR inte ge oskulden och/eller den sexuella debuten magisk betydelse. Det är bara för töntigt. Medeltiden vill ha sin idé tillbaka. (Lili St. Crow skulle kanske behöva läsa Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag.)

Konstigast: Prosalyriska Sjöpojken har några fina stycken bland många konstiga.

Gulligast: Grafiska romanen Vi håller på med en viktig grej om att växa upp på 90-talet och dyrka Spice Girls. Ska skriva mer om den imorgon.

Aprilläsningen

Läsdödens april. Mestadels bra saker, men tiden jag har lagt på läsning den senaste månaden är löjligt liten.

Revolt – Suzanne Collins
Love Hurts – Kim W Andersson (serie)
Kin – Holly Black & Ted (serie)
Science fiction – Johannes Heldén (poesi)
Kapitulera omedelbart eller dö – Sanne Näsling
Cirkeln – Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren
Vargsläkte – Caroline L Jensen
Umbra – Elin Fahlstedt (serie)

Bäst: Blir någon förvånad om jag säger Cirkeln?

Besvikelse: Revolt, som jag skrev om här.

Överraskning: Jag hade visserligen sett en del positiva kommentarer om ungdomsromanen Kapitulera omedelbart eller dö innan jag läste den, men jag var inte alls beredd på hur oemotståndligt rolig den skulle vara.

”Du kan inte flasha intellektet hur som helst. Du skrämmer pojken från vettet.”
Jag gör en uppgiven gest.
”One thing led to another …”
Lovely tittar strängt på mig. Jag nickar.
”Jag får be om ursäkt.”
Lovely lutar sig fram och viskar:
”But between you and me: Han sänder ju lite mixade signaler: Kastar ur sig låttitlar och har en riktig jävel till mustasch …”
Jag nickar allvarligt.
”Jo, men det ursäktar inte att jag behandlade honom som en jämlike.”
Lovely tittar beundrande på mig.
”Det är fint att du har den självinsikten.”

Marsläsningen

Min bror och hans bror – Håkan Lindquist
Om att samla på frimärken – Håkan Lindquist
Isak & Billy – Kristofer Folkhammar
Beirut, jag älskar dig – Zena El Khalil
Stjärnlösa nätter – Arkan Asaad
The Eye of the World – Robert Jordan
Fara vill – Elin Ruuth
The Great Hunt – Robert Jordan
Misslyckat självmord i Mölndals bro – Linda Spåman
Promenaderna i Dalby Hage – Hanna Nordenhök
Döden på en blek häst – Amanda Hellberg

Bäst: Jag vet, jag har tjatat en del om Fara vill redan. Det är helt enkelt för att den förtjänar att tjatas om. En liten, fragmentarisk och grymt rolig sak där jaget babblar om allt från att känna sig ensam i lägenheten till Stephen Hawkings röstmaskin. De bästa delarna är de där hon berättar med skämtsam och uppenbar distans om sånt som egentligen verkar göra ont. 

Sämst: Att inget jag läste var sådär wow-bra. Fara vill tyckte jag som sagt  om, men den är en munsbit och inget som fångar en i många timmar.

Besvikelse: Att spökerierna i Döden på en blek häst kändes så, jag vet inte, mesiga. Jag hade höga förväntningar på den boken, både för att Amanda Hellbergs första bok Styggelsen var så obehaglig och för att jag har läst så mycket positivt om Döden… (bortsett från Feuerzeug och A fraction of the web som sågade) men nej. Inte så att den är dålig, men den är inte alls vad jag hoppades. Återkommer om det.

Överraskning: Att jag har så kul med omläsningsprojektet, dvs. att läsa om Robert Jordans jättefantasyklump Wheel of Time innan sista delen kommer om ett år. Efter andra boken ville jag slänga mig direkt på tredje, men lät den vänta för att annat ska hinnas med. Jag hade oroat mig lite för att tycka att det var tråkigt, men istället är det nostalgiroligt. Jag misstänker dock att jag kanske kommer ändra mig några böcker framåt.

Januariläsningen

Under årets första månad läste jag detta:

Bluffen – Unni Drougge
Piraternas fånge – Emily Diamand
Blod och choklad – Annette Curtis Klause
The Silver Kiss – Annette Curtis Klause
Korpfolksungen – Irmelin Sandman Lilius
We have always lived in the castle – Shirley Jackson
Redan död – Charlie Huston
Vid mardrömmens slut – Leif Holmstrand
Gracie – Veronika Malmgren
Alvklingan – Nick Perumov
Att umgås med spöken – Göran Dahlgren
Låt de gamla drömmarna dö – John Ajvide Lindqvist
Science fiction – Johannes Heldén

Bäst: Shirley Jackson, inget snack. Imponerade många lager och tolkningsmöjligheter i en kort roman. Väldigt elegant utfört. Det blir omläsning på den. Några av texterna i John Ajvide Lindqvists nya förtjänar också bäst-stämpeln.

Överraskning: Science fiction, som är poesi med en hel del naturmystik, vilket kanske är lite oväntat med tanke på titeln. Nördreferenser och fint flyt. Omläsning här också, jag vill gräva mer i den innan jag skriver om den.

Språkirritation: Nick Perumovs överlastade stil i fantasyklumpen Alvklingan, antalet ”typ” i vampyrnoirdeckaren Redan död. Charlie hustons talspråkliga, slangiga och svordomsfyllda sätt att berätta är svårt att översätta utan att det blir fånigt och jag tycker att översättaren har lyckats rätt bra, men översämningen av ”typ” är störande. Jag säger också ofta ”typ” när jag pratar (är tydligen fortfarande fjortis), men det innebär inte att jag vill se det i varannan mening.

Tråkigt: Piraternas fånge. Bra efter katastrofen-värld där vattnet har stigit och det som finns kvar av England är fattiga kustområden, inklämda mellan styrande skottarna och härjande pirater. Tyvärr en klyschig berättelse med könsroller från 1800-talet, där den unga hjältinnan dessutom släpar omkring på en otroligt irriterande AI.

Klet: Annette Curtis Klause skriver övernaturliga ungdomsböcker och verkar vara så förtjust i sina tonårstjejers utseenden att det känns som att hon kladdar på dem när hon beskriver dem, särskilt varulvstjejen Vivian i Blod och choklad. Sliskvarning.

Kort om 2010

En enkät från Bokcirkus.

Bästa boken jag läst i år är: Många bra, men ingen som är självklart högst på min lista. Några jag kommer att minnas mycket är Båten av Nam Le, Darling River av Sara Stridsberg, The Passage av Justin Cronin, Lilla Stjärna av John Ajvide Lindqvist.

Sämsta boken jag läst i år är: Det sämsta med mitt läsår var inte en bok utan en idé. Jag fick för mig att jag skulle läsa alla böcker av Amelia Atwater-Rhodes, för att jag var nyfiken på att se hur hon – kanske – utvecklades. Hon skriver övernaturliga ungdomsböcker och var sådär 14-15 år när hon debuterade och när jag själv var i samma ålder tyckte jag såklart att det var hur häftigt som helst. Men att läsa om var som sagt en dålig idé. Jag tog mig igenom hennes första vampyrserie, men några sidor in i serien om hamnskiftarna slängde jag boken ifrån mig och ville dö av uttråkning.

Störst förhoppning hade jag på: Lilla Stjärna av John Ajvide Lindqvist. Ett tag verkade det som att de skulle infrias, för ganska länge tyckte jag att det var hans bästa bok. När jag hade läst ut den hade jag dock hunnit ändra mig. Den höll inte ända fram.

Mest besviken blev jag över: Att det inte blev någon tokförälskelse i en för mig nyupptäckt författares språk, som förra året med Ali Smith och Catherynne M. Valente.

Så här utmärkte sig läsåret 2010: Av många bra, men inte så många fantastiska böcker. Av bokcirkelböcker jag köpte men inte läste. Av alldeles för många böcker som jag läste av nyfikenhet snarare än av förväntan på kvalitet.

Decemberläsningen

Under årets sista månad läste jag:

Det händer nu – Sofia Nordin
Min obetydliga beundran – Ingrid Elam
Ansiktsburk av Erik Pettersson – John Ajvide Lindqvist
Besinningens sår – Catharina Bergsten
The Woman in Black – Susan Hill
Åh, kom och se här – Hannele Mikaela Taivassalo
The Brief and Wondrous Life of Oscar Wao – Junot Diaz
Svenska kulter – Anders Fager
Skamlöst – red. Gustav Almestad & Erika Söderström
The Passage – Justin Cronin

Bäst: Som flera bokbloggare före mig blev jag, bortsett från några sega partier i början, helt fångad av den episka efter katastrofen-skildringen The Passage.

Språkfyrverkeri: Åh, kom och se här var stilistiskt en pärla men hade ett undanglidande drag som jag inte riktigt kom överens med.

Frustrerande: Den stela och onaturliga dialogen i Besinningens sår.

Klurigt: Skamlöst. Hur recensera erotiska noveller? Det får vi se nästa vecka, hah.

Omläsning: Läste skräcksamlingen Svenska kulter för andra gången i år och tyckte ännu mer om den än första gången, samt omvärderade vilka noveller som är favoriterna.

Läst i november

En torr och tråkig rapport om vad jag läste i november:

Kritik av kritiken – Tomas Forser
Här ligger jag och blöder – Jenny Jägerfeld
De där somrarna – Robert Kangas
FEL science fiction – antologi
De dödas imperium – Mårten Sandén
Den godhjärtade Jesus och Kristus bedragaren – Philip Pullman
Wondrous Strange – Lesley Livingston
Man bör förlåta, del 2 – Joe Abercrombie

Bäst: Här ligger jag och blöder. Så rolig och vass och sorglig. Lätt värd sitt Augustpris.

Sämst: Inget var dåligt, men det var rätt varierande nivå i FEL-antologin.

Överraskning: Jag var lite rädd för att Wondrous Strange skulle vara ungefär Twilight-med-älvor, men den var mycket roligare än så. Visst kör den också ”tonårstjej kärar ner sig i mystisk snygg kille (som visar sig vara både övernaturlig och en övermänskligt gammal typ som fortfarande spanar på flickor)”, men är annars underhållande urban fantasy med magiska hästar i badkar och massor av Shakespeare-referenser.

Oktoberläsningen

Ny månad, nya böcker… Men först lite om vad jag läste i oktober:

A Touch of Dead – Charlaine Harris (novellsamling)
My Swordhand is Singing – Marcus Sedgwick
Den drunknade – Therese Bohman
Engångsligg – Josefine Palmgren
Underfors – Maria Turtschaninoff
Egoboost! – Isabella Löwengrip
Alfahannen – Katarina Wennstam
Man bör förlåta, del 1 – Joe Abercrombie
Camera Obscura – Johanna Holmström (novellsamling)
Omslag. Queer poesi – antologi
Vem är Arvid Pekon? – Karin Tidbeck (novellsamling)

Bäst: De tre första novellerna i Camera Obscura. Jag återkommer till dem senare i veckan.

Överraskning: Den drunknade. Två systrar och den enes man i ett hus på landet med otrohet och död. Som jag skrev förut skulle jag antagligen inte ha läst den om inte vissa bloggare hade skrivit positivt om den. Jag gillade den också. Bråkade lite med språket först, men sedan föll jag in i det och med det sommarhettan och all beröring, den varma och den som lämnar märken. Men det är fortfarande inte min sorts bok och mot slutet ville jag dra den överlevande systern i håret och släpa henne bort, bort från boken och huset och mannen och hennes egna vansinnigt dumma val.

Fluffigast: Egoboost! Att Blondinbellas överlevnadsguide för unga tjejer inte kommer med några revolutionerande insikter var väntat. Vad jag däremot inte hade väntat mig var att jag faktiskt skulle tycka om delar av boken (och jag känner mig gräsligt fördomsfull för det). Det jag uppskattade var hennes sätt att öppet och med en del humor beskriva sin egen osäkerhet och de många knasiga beteenden den ledde till. (Spring inte dramatiskt ut ur huset och hoppas på regn så att mascaran ska rinna, killen följer ändå inte efter…) I övrigt vill hon väl, men kommer oftast inte så mycket djupare än ”släpp det!” och uppmaningarna om att se sig själv som ett varumärke dygnet runt är rätt creepy. Att tänka ännu mer på hur man framstår för andra känns inte som det bästa rådet till redan osäkra tjejer.

Tråkigast: Alfahannen. Det blir tråkigt när agendan sätts framför berättelsen, hur viktigt ämnet än är.

Äldre inlägg

© 2017 Tystnad

Tema av Anders NorenUpp ↑