Läsning pågår

Kategori: Läsrapporter (Sida 2 av 3)

Oktoberläsningen

Ny månad, nya böcker… Men först lite om vad jag läste i oktober:

A Touch of Dead – Charlaine Harris (novellsamling)
My Swordhand is Singing – Marcus Sedgwick
Den drunknade – Therese Bohman
Engångsligg – Josefine Palmgren
Underfors – Maria Turtschaninoff
Egoboost! – Isabella Löwengrip
Alfahannen – Katarina Wennstam
Man bör förlåta, del 1 – Joe Abercrombie
Camera Obscura – Johanna Holmström (novellsamling)
Omslag. Queer poesi – antologi
Vem är Arvid Pekon? – Karin Tidbeck (novellsamling)

Bäst: De tre första novellerna i Camera Obscura. Jag återkommer till dem senare i veckan.

Överraskning: Den drunknade. Två systrar och den enes man i ett hus på landet med otrohet och död. Som jag skrev förut skulle jag antagligen inte ha läst den om inte vissa bloggare hade skrivit positivt om den. Jag gillade den också. Bråkade lite med språket först, men sedan föll jag in i det och med det sommarhettan och all beröring, den varma och den som lämnar märken. Men det är fortfarande inte min sorts bok och mot slutet ville jag dra den överlevande systern i håret och släpa henne bort, bort från boken och huset och mannen och hennes egna vansinnigt dumma val.

Fluffigast: Egoboost! Att Blondinbellas överlevnadsguide för unga tjejer inte kommer med några revolutionerande insikter var väntat. Vad jag däremot inte hade väntat mig var att jag faktiskt skulle tycka om delar av boken (och jag känner mig gräsligt fördomsfull för det). Det jag uppskattade var hennes sätt att öppet och med en del humor beskriva sin egen osäkerhet och de många knasiga beteenden den ledde till. (Spring inte dramatiskt ut ur huset och hoppas på regn så att mascaran ska rinna, killen följer ändå inte efter…) I övrigt vill hon väl, men kommer oftast inte så mycket djupare än ”släpp det!” och uppmaningarna om att se sig själv som ett varumärke dygnet runt är rätt creepy. Att tänka ännu mer på hur man framstår för andra känns inte som det bästa rådet till redan osäkra tjejer.

Tråkigast: Alfahannen. Det blir tråkigt när agendan sätts framför berättelsen, hur viktigt ämnet än är.

Septemberläsningen

Vad jag läste i september:

Vinteräpplen – Josefine Sundström
Fiskarna i havet – Anneli Furmark (s)
Drömguden. Myten om Angus – Alexander McCall Smith
Övervakningen – Gunnar Blå
M if for Magic – Neil Gaiman (n)
Hush, hush – Becca Fitzpatrick
The Kiss of Death – Marcus Sedgwick
Speglarnas herre – Mattias Johnsson
Ursäkta att man vill bli lite älskad – Johanna Thydell
Någon ser dig när du petar näsan – Jan & Maria Berglin (s)
Båten – Nam Le (n)
Kung Karl och kärleksgrottan – Karin Milles (f)
Katten och kimonon – Nancy Peña (s)
En dag till skänks – Anna Gavalda

s = seriealbum
n = novellsamling
f = facklitteratur

Bäst: Nam Les novellsamling Båten. Språket!

Sämst: Hush, hush av Becca Fitzpatrick. Denna Twilight-med-änglar har jag blivit tio år för gammal för. Varför fortsätter jag att läsa all den här övernaturliga romantiken för ungdomar? Tja, dels lockar fantasy- och skräckinslagen, dels är jag nyfiken på fenomenet. Och det är väldigt analysvänligt. Några böcker till, sedan kommer säkert en lång arg text någonstans om hur kön och sexualitet konstrueras i paranormal romance för unga…

Glad överraskning: Jag visste knappt någonting om Nancy Peñas snygga och magiska seriealbum Katten och kimonon innan det damp ner i brevlådan, men jag är väldig glad att det gjorde det. Längre text om det kommer i helgen, då blir det seriehelg här.

Augustiläsningen

Det verkade först som att augusti skulle bli en månad vars läsning dominerades av bra ungdomsböcker med Du vet var jag finns på tronen, men sedan blev det en del annat också.

Sagor om ringar – Bertil Falk (fack)
Du vet var jag finns – Rachel Cohn
Mäktig Tussilago – Maja Lundgren
Frost – Maggie Stiefvater
Döden i dina ögon – Rachel Ward
Mörkervarelser – Charlaine Harris m.fl. (noveller)
Inte bara mode. Samhället som modeskapare – Tonie Lewenhaupt (fack)
Det lockande stålet, del 1 – Joe Abercrombie
Det lockande stålet, del 2 – Joe Abercrombie
Prins Charles känsla – Liv Strömquist (seriealbum)

Bäst: Det lockande stålet. Det var länge sedan jag läste episk sekundärvärldsfantasy och Abercrombies böcker får mig att vilja gräva ner mig i den genren igen. Liv Strömquists nya seriealbum Prins Charles känsla var också en höjdare, ordentlig recension av det kommer inom några dagar.

Sämst: Mörkervarelser. Kladd.

Läst i juli

Ingen semesterläsning här, som sagt. Den månad då jag brukar läsa mest verkar detta år bli den då jag läste minst:

Udda verklighet – Nene Ormes
Svarta fåglar – Mikael Salmson & Lars Sundström
Svenska kulter – Anders Fager
Berömmelse. Roman i nio historier – Daniel Kehlmann
Fatta eld – Suzanne Collins

Bäst: En del av novellerna i skräcksamlingen Svenska kulter har verkligen fastnat i minnet. Kehlmanns lek med historier i historier i Berömmelse dröjer sig också kvar.

Mindre bra: Svarta fåglar är en fantasybok för äldre barn och den är inte dålig (framför allt uppskattar jag att den har en mörk syn på krig som är välkommen bland den romantisering av strid som är rätt vanlig genren) men den är för enkel i språk och gestaltning för min smak. En del barnböcker går utmärkt att läsa som vuxen också, men för mig var det här inte en av dem.

Sträckläsning: Fatta eld. Uppföljaren till den dystopiska ungdomsromanen Hungerspelen är precis som den första boken så spännande att jag knappt ser, eller bryr mig om, eventuella brister. Tredje delen, Mockingjay, har nyss getts ut på engelska. Jag orkar nog inte vänta på översättningen.

Juniläsningen

Sommaren brukar vara den tid på året då jag läser mest, men den här gången har juni varit en väldigt seg läsmånad. Seg både för att jag nästan bara har läst korta, snabblästa böcker och för att det var få av dem som var riktigt minnesvärda. Vad jag läste i juni:

71. Tack vare Winn-Dixie – Kate DiCamillo
72. Ränderna går aldrig ur – Agnes Hellström
73. Fånge i hundpalatset – Martina Haag
74. Indigo – Alice Hoffman
75. Night Flying – Rita Murphy
76. Shahrazad reser västerut – Fatima Mernissi
77. The short second life of Bree Tanner – Stephenie Meyer
78. Farlig midsommar – Tove Jansson
79. I häxjaktens tid – Sarah Singleton
80. Dead in the Family – Charlaine Harris

Bäst: Dead in the Family. Faktiskt. Charlaine Harris är sån där författare vars böcker jag kastar mig över så fort jag har fått hem dem, men jag klassar dem sällan som bäst av något. Underhållningsläsning som kan vara hur kul som helst för stunden men som inte har särskilt stora litterära kvaliteer och som det är lätt att tröttna på om man läser för mycket av det. Men Harris är bra på det hon gör och tionde boken om Sookie Stackhouse (som tv-serien True Blood är baserad på) är en av seriens bättre, tycker jag. Trots att den är lugnare är många av de tidigare böckerna blir den aldrig seg och det mörkare stråket som träder fram hos Sookie efter allt jävligt hon utsattes för i förra delen dämpar fluffigheten som Harris dras med ibland.

Sämst: Tack vare Winn-Dixie. Som jag skrev om den för några veckor sedan: jag brukar gilla Kate DiCamillo, men det här var alldeles för sockigt och tillrättalagt.

Mest intressant: Shahrazad reser västerut. Muslimska feministen Fatima Mernissis smarta, tankeväckande och bitvis provocerande jämförelser av kvinnosyn i öst och väst förtjänar ett eget inlägg, så jag återkommer förhoppningsvis till den när jag har samlat tankarna lite mer.

Majläsningen

En läsrapport som avslutning på veckan. Vad jag läste förra månaden:

60. Farlighetslagen – Josefin Adolfsson
61. Stjärnpalatset – Martin Engberg
62. Naturen – Caroline Ringskog Ferrada-Noli
63. Som trolleri – Mårten Melin
64. Darling River – Sara Stridsberg
65. The Foretelling – Alice Hoffman
66. Utrensning – Sofi Oksanen
67. Lilla stjärna – John Ajvide Lindqvist
68. Jag är ditt fan in i döden – Coco Moodysson (s)
69. Svalornas lek – Zeina Abirached (s)
70. Tvillingsjälar – Jaqueline Wilson

s = serieroman.

Bäst: Det går inte att utse en. Darling River, Lilla stjärna och Utrensning var alla fantastiska. Svalornas lek och Naturen var också minnesvärda.

Besvikelse: Stjärnpalatset. Jag gillade verkligen Engbergs novellsamling Tecknen runt huset och när jag fick höra att hans nya bok var en science fiction-roman skruvade jag upp förväntningarna till en dumt hög nivå. Stjärnpalatset är bra, men saknar en del viktiga byggstenar vilket gör den för luddig och vag.

Jaha? Jag är ditt fan in i döden. Bokstävlarna skrev att hon inte skulle rekommendera den till personer som inte har koll på The Cure. Det förklarar kanske varför jag inte fastnade för den alls.

Aprilläsningen

Vad jag läste i april. Många korta böcker blev det:

43. De ännu inte valda – Maria Turtschaninoff
44. Mörk materia – Aase Berg (p)
45. Den vältempererade kritiken – Andreas Åberg (f)
46. Majas morsas kompis sambo – Katarina Kieri (n)
47. Den förtrollade staden – Milton Hatoum
48. Husfrid – Alison Bechdel (s)
49. Dyngkåt och hur helig som helst – Mia Skäringer
50. Gloria – Sara Shamloo
51. Eterneller – Viktor Johansson
52. Kärlek, vänskap, hat – Alice Munro (n)
53. Drottningen vänder blad – Alan Bennett
54. Hetero i Hägersten – Sofia Olsson (s)
55. Lejonhonung. Myten om Simson – David Grossman
56. Den ensamma fallosen. Mediala bilder, pornografi och kön – Anja Hirdman (f)
57. Umeå novellpris 2010 – antologi (n)
58. Enhörningen – Irmelin Sandman Lilius
59. Förlossningen – Måns Wadensjö

p = poesi, n = noveller, f = facklitteratur, s = serier

Woho: Självbiografiska serieromanen Husfrid av Alison Bechdel var fantastisk och Aase Bergs Mörk materia får mig att vilja sparka mig själv för att jag har läst så lite av henne.

Nej: Inget var direkt dåligt, men Lejonhonung var som jag skrev för ett tag sedan rätt tråkig.

Roligast: Mia Skäringer och Sofia Olsson.

Överraskning: Jag väntade mig att Måns Wadensjö var ytterligare en språkexperimenterande Modernista-debutant som jag skulle tycka ”snyggt, men och?” om, men Förlossningen var mycket mer än det. Jag måste skriva mer om den senare. Och ni borde läsa den.

Besvikelse: Umeå novellpris-antologin. Det kanske är orättvist, men varje år när jag har läst dem har jag tänkt ”Fan, var det inte mer?” Det är bra noveller, inget snack om det, men nästan ingen har den där riktiga kicken.

Läst i mars

n = noveller
p = poesi
f = facklitteratur

32. Baba Jaga la ett ägg – Dubravka Ugresic
33. Svensk haiku – antologi (p)
34. Eldfloder – Elin Holmerin
35. Varghonans klan – Maite Carranza
36. Kärlekens villkor – Victoria Benedictsson (n)
37. I tunga vintrars mage – Andrea Lundgren
38. Svårläst – Åsa Ericsdotter
39. Eldbärare – Anders Björkelid
40. Spökskeppet Vallona – Lena Ollmark & Mats Vänblad
41. Österbottnisk gotik – Ralf Andtbacka (p)
42. Brunetter och blondiner. Sex, relationer och tjejer i det mångkulturella Sverige – Margareta Forsberg (f)

Bäst: Baba Jaga och Eldbärare. Svårläst var också en höjdare.

Sämst: Svensk haiku var ganska meningslös, med några undantag.

Irriterande: Eldfloder hade ett riktigt as som huvudperson. Det gjorde inte alls boken dålig, tvärtom, men däremot blev jag arg många gånger när jag läste. Ska skriva mer om att förhålla sig till böcker med väldigt osympatiska huvudpersoner någon annan dag.

Jag läser Mytserien igen

När jag hörde talas om Mytserien, ett internationellt förlagsprojekt där ett 30-tal författare omtolkar myter (se The Myths eller på svenska Mytserien), för några år sedan bestämde jag mig för att läsa alla böcker. Hittills har jag bara läst fyra av bidragen (Jeanette Winterson, Margaret Atwood, Victor Pelevin och Ali Smith) men Bokmanias läsutmaning fick mig att sätta igång med mytläsningen igen trots att jag inte hann delta i själva utmaningen.

Jag är för tillfället halvvägs genom Dubravka Ugresics bidrag, Baba Jaga la ett ägg (Baba Jaga je snijela jaje). Till en början verkade det som att det skulle bli den första mytboken jag inte fastnade för, men jag tycker mer och mer om den ju längre jag läser och lite smygbläddrande i resten av boken (dålig vana) får mig att tro att det kommer fortsätta så. Det bleka första intrycket var knappast Ugresics fel, utan mitt eget. Förväntningar, vanor och allt det där. Baba Jaga, det var inte du och de andra tanterna. Det var jag.

Pupa fantiserade ofta om hur fint det skulle vara om någon körde henne till Grönland och glömde kvar henne där, tappade bort henne såsom folk tappar bort paraplyer eller vantar. Hon hade nått ett tillstånd där hon inte kunde göra någonting själv längre. Hon var som en fikus, en krukväxt som man flyttade, tog ut på balkongen för att den skulle få frisk luft, tog in igen för att den inte skulle frysa, vattnade regelbundet och dammade regelbundet. Hur skulle en fikus kunna ta olika beslut, eller begå självmord?

Februariläsningen

21. Shattered Mirror – Amelia Atwater-Rhodes
22. Det viskande barnet – Mårten Sandén
23. Mara från Ulthar – Karl Johnsson (s)
24. Kyckling med plommon – Marjane Satrapi (s)
25. Kårnulf was here – Josefine Adolfsson
26. Svinet – Åsa Grennvall (s)
27. Midnight Predator – Amelia Atwater-Rhodes
28. Glass Houses – Rachel Caine
29. Sista beställningen på Balto – Faïza Guène
30. Därunder ett helvete – Claire Castillon
31. The Girl in the Flammable Skirt – Aimee Bender

Bäst: The Girl in the Flammable Skirt och Det viskande barnet.

Sämst: Amelia Atwater-Rhodes. Varför förtjänar ett eget inlägg.

Besvikelse: jag har läst bättre av både Guène och Castillon.

Som väntat: Åsa Grennvalls och Marjane Satrapis serier var bra som vanligt.

Överraskning: Lovecraft-inspirerade serieromanen Mara från Ulthar visade sig vara riktigt trevlig läsning.

Januariläsningen

Förra månadens läsning.

s = serier
p = poesi
f = facklitteratur

1. Vi som hade alla rätt – Kristina Thulin & Jenny Östergren
2. Det är inte värst sådär i början – Åsa Grennvall (s)
3. Ett familjealbum – Åsa Grennvall (s)
4. Broderier – Marjane Satrapi (s)
5. Death: The Time of Your Life – Neil Gaiman (s)
6. Jag är din flickvän nu – Nina Hemmingsson (s)
7. Natthimmel – Sofia Nordin
8. Sant eller falskt? Metoder i källkritik – Torsten Thurén (f)
9. Maus 1 & 2 – Art Spiegelman (s)
11. Den femte systern – Mårten Sandén
12. Kapten Nova vid planetpolisen – Henrik Örnebring
13. Inlåst och andra noveller – Johanna Holmström
14. In the Forests of the Night – Amelia Atwater-Rhodes
15. Marked – P.C. & Kristen Cast
16. I det här trädet – Katarina Kieri & Per Nilsson
17. Fulheten – Nanna Johansson (s)
18. Love Hurts – Kim W. Andersson (s)
19. Demon in my View – Amelia Atwater-Rhodes
20. Forsla fett – Aase Berg (p)

Tja, det ser mycket ut men stryker man alla serier (8 st) och alla snabbt lästa ungdomsböcker (7 st) så blir det inte mycket kvar. Väldigt seg läsmånad trots den långa listan.

Bästa serier: Love Hurts, Maus och Jag är din flickvän nu.

Bästa ungdomsromaner: I det här trädet och Natthimmel. Båda så mitt i prick när det gäller att skildra detaljerna i sociala spelregler.

Bästa vuxenroman: Ingen. Läste bara en, Vi som hade alla rätt, och den var inget särskilt. Men novellsamlingen Inlåst var bra – Johanna Holmström brukar ju vara det.

Sämst: Fjantvampyrsåpan Marked.

Serienatt

Jag jobbade igår och man kan väl säga att det inte ser så bra ut för det där nyårslöftet att läsa egna böcker istället för biblioteksböcker. Men jag lånade nästan bara serier och har redan läst ut de flesta så det gör inget, säger vi.

Först läste jag Åsa Grennvalls Det är inte värst sådär i början som innehåller serienoveller om omöjliga kärlekar och Ett familjealbum som skildrar en uppväxt och ett familjedrama ur de olika familjemedlemmarnas perspektiv. Åsa Grennvall tecknar inte ”snyggt”, men hon tecknar så att det känns. Hennes bilder både skriker och värmer. Det gäller förresten för helheten också. Det är mycket mörkt och trasigt och ångestfyllt i hennes serier, men värme och humor finns också där.

Sedan läste jag Broderier av Marajane Satrapi, där nio kvinnor i Iran dricker te och berättar historier för varandra om sina pågående eller avslutade förhållanden. Om att bli bortgift som trettonåring, fördelarna med att vara älskarinna, fejkad oskuld, otrogna män och plastikoperationer. Satrapis avskalade stil i tillsammans med hennes ironi och dråpliga berättelser är en oemotståndlig kombination. Det ser så enkelt ut på ytan, men är så rikt under den. Rekommenderas, precis som Persepolis.

Jag passade även på att läsa ut Death: The Time of Your Life av Neil Gaiman. Det är en spinoff till Sandman-serien, som jag har läst pinsamt lite av. Döden är en gothtjej som gillar människor. De som träffar henne här är artisten Foxglove och hennes flickvän Hazel. Foxglove är borta på turné och förhållandet med Hazel vittrar sönder. En natt dör Hazels lille son och i desperation gör hon en överenskommelse med Döden. Jag gillade den. Ska köpa första delen av Absolute Sandman någon gång när jag känner för att lägga ut sådär 700 kr på ett seriealbum.

Lässtatistik 2009

Så var det dags för den årliga statistiken, som antagligen är roligast för en själv och tråkig för andra. Personligt rekord i antal lästa böcker, men jag har läst ovanligt mycket serier och barn- och ungdomsböcker sedan i somras så det betyder inte nödvändigtvis att jag har läst mer än tidigare år.

Antal böcker: 117

Författare: 90 (55 kvinnor, 35 män)

Mest lästa författare: Tony DiTerlizzi & Holly Black (5)
Charlaine Harris (5)
Lene Kaaberbøl (4)
Åsa Grennvall (3)

Fantastik: 62

Novellsamlingar/-antologier: 10

Seriealbum/grafiska romaner: 15

Facklitteratur (ej kurs): 6

På engelska: 24

Om jag tittar på 2009-listan så är årets första halva en sorglig syn. Nästan all skönlitteratur jag läste hörde till littvet-kurserna jag tog då (populärlitteratur och science fiction). Kurserna var roliga, men jag hade tydligen inte särskilt mycket läslust/vilja/tid utanför dem. Mest minnesvärd av de böckerna är nog Joanna Russ feministiska science fiction-klassiker The Female Man. Den rekommenderar jag särskilt till feminister som inte gillar sf, haha.

Årets förälskelser: Ali Smith och Catherynne M. Valente.

Andra nya bekantskaper jag gärna läser mer av: Johanna Holmström, Amanda Hellberg, Peter V. Brett, Viktor Johansson, Naja Marie Aidt, Peter Bergting, Lina Neidestam, Flannery O’Connor.

Högvis med asbra ungdomsböcker har jag läst också:
Människoätande människor i Märsta – Aase Berg
Månskensvargen – Elvira Birgitta Holm
Ondvinter – Anders Björkelid
Hungerspelen – Suzanne Collins
Vilddjuret vaknar – Mattias Johnsson
Arra – Maria Turtschaninoff

Decemberläsningen

105. From Dead to Worse – Charlaine Harris
106. Nefilim – Åsa Schwarz
107. Vampyrfesten – Benni Bødker
108. Vinter på Berättargränd – Erika Olofsson Liljedahl
109. Ingen hör hemma här mer än du – Miranda July
110. Blod är liv – Benni Bødker
111. Trollkarlens elefant – Kate DiCamillo
112. Hungerspelen – Suzanne Collins
113. Udda – Sara Lövestam
114. Arra – Maria Turtschaninoff
115. Dead and Gone – Charlaine Harris
116. Främlingar – Taichi Yamada
117. The Painted Man – Peter V. Brett

För att demonstrera det jag skrev tidigare om att jag är dålig på att läsa böcker jag har köpt så är det av böckerna ovan bara en som är köpt (The Painted Man). Resten är åtta biblioteksböcker och fyra recensionsböcker.

Bäst: The Painted Man (fantasy), Arra (ungdomsfantasy), Hungerspelen (ungdomssf).

Roligast: Udda.

Tråkigt: Benni Bødkers vampyrbarnböcker och Taichi Yamadas Främlingar som jag skrev om nyligen.

Tveksamt: Miranda Julys novellsamling kändes bra – ibland mycket bra – just när jag läste den men nu har den nästan helt halkat ur minnet.

Novemberläsning

Läst i november:

85. Elsas mode – Sofi Fahrman
86. Definitely Dead – Charlaine Harris
87. Mie – Åsa Grennvall (s)
88. Till mina vänner och ovänner – Loka Kanarp (s)
89. Månskensvargen – av Elvira Birgitta Holm
90. Till alla jag legat med – Mikael Sol (s)
91. All Together Dead – Charlaine Harris
92. Våtmarker – Charlotte Roche
93. Salong F – Åsa Mattsson
94. Människoätande människor i Märsta – Aase Berg
95. Zelda – Lina Neidestam (s)
96. Golem – Gustav Meyrink
97. Babian – Naja Marie Aidt
98. Två berättelser om kärlek – red. Eva Borgström
99. Gängkrig 145 – Jens Lapidus & Peter Bergting (s)
100. Damen under isen – Sarah Singleton
101. Fixaren. En historia från Sarajevo – Joe Sacco (s)
102. Ladies – Mara Lee
103. Så jävla normal – Nina Hemmingsson (s)
104. Silhuetter – antologi (s)

Många seriealbum/grafiska romaner den här månaden. Jag markerade dem med (s).

Bäst: Babian av Naja Marie Aidt. Och Människoätande människor i Märsta och Månskensvargen och Peter Bergtings serieteckningar.

Sämst: Tja, Elsas mode var ju ingen höjdare ur litterär synvinkel men rätt kul. Så jävla normal Nina Hemmingsson föll mig inte i smaken. Jag har läst annat av Hemmingsson som jag har gillat, men det här kändes rätt meningslöst.

Bäst stämning: Underliga Golem och Damen under isen. Den senares titel låter som en deckare, men egentligen är det ungdomsfantasy om en familj som lever i ett hus där tiden har stannat.

Irriterande: Våtmarker var äcklig utan att få fram känslan av att det var motiverat. Verklighetsbaserade Salong F var frustrerande för att huvudpersonen/författaren hela tiden lät sig själv och andra köras över utan att få mig att förstå varför hon betedde sig så.

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2021 Tystnad

Tema av Anders NorenUpp ↑