Läsning pågår

Kategori: Läsrapporter (Sida 2 av 3)

Kort om 2010

En enkät från Bokcirkus.

Bästa boken jag läst i år är: Många bra, men ingen som är självklart högst på min lista. Några jag kommer att minnas mycket är Båten av Nam Le, Darling River av Sara Stridsberg, The Passage av Justin Cronin, Lilla Stjärna av John Ajvide Lindqvist.

Sämsta boken jag läst i år är: Det sämsta med mitt läsår var inte en bok utan en idé. Jag fick för mig att jag skulle läsa alla böcker av Amelia Atwater-Rhodes, för att jag var nyfiken på att se hur hon – kanske – utvecklades. Hon skriver övernaturliga ungdomsböcker och var sådär 14-15 år när hon debuterade och när jag själv var i samma ålder tyckte jag såklart att det var hur häftigt som helst. Men att läsa om var som sagt en dålig idé. Jag tog mig igenom hennes första vampyrserie, men några sidor in i serien om hamnskiftarna slängde jag boken ifrån mig och ville dö av uttråkning.

Störst förhoppning hade jag på: Lilla Stjärna av John Ajvide Lindqvist. Ett tag verkade det som att de skulle infrias, för ganska länge tyckte jag att det var hans bästa bok. När jag hade läst ut den hade jag dock hunnit ändra mig. Den höll inte ända fram.

Mest besviken blev jag över: Att det inte blev någon tokförälskelse i en för mig nyupptäckt författares språk, som förra året med Ali Smith och Catherynne M. Valente.

Så här utmärkte sig läsåret 2010: Av många bra, men inte så många fantastiska böcker. Av bokcirkelböcker jag köpte men inte läste. Av alldeles för många böcker som jag läste av nyfikenhet snarare än av förväntan på kvalitet.

Decemberläsningen

Under årets sista månad läste jag:

Det händer nu – Sofia Nordin
Min obetydliga beundran – Ingrid Elam
Ansiktsburk av Erik Pettersson – John Ajvide Lindqvist
Besinningens sår – Catharina Bergsten
The Woman in Black – Susan Hill
Åh, kom och se här – Hannele Mikaela Taivassalo
The Brief and Wondrous Life of Oscar Wao – Junot Diaz
Svenska kulter – Anders Fager
Skamlöst – red. Gustav Almestad & Erika Söderström
The Passage – Justin Cronin

Bäst: Som flera bokbloggare före mig blev jag, bortsett från några sega partier i början, helt fångad av den episka efter katastrofen-skildringen The Passage.

Språkfyrverkeri: Åh, kom och se här var stilistiskt en pärla men hade ett undanglidande drag som jag inte riktigt kom överens med.

Frustrerande: Den stela och onaturliga dialogen i Besinningens sår.

Klurigt: Skamlöst. Hur recensera erotiska noveller? Det får vi se nästa vecka, hah.

Omläsning: Läste skräcksamlingen Svenska kulter för andra gången i år och tyckte ännu mer om den än första gången, samt omvärderade vilka noveller som är favoriterna.

Läst i november

En torr och tråkig rapport om vad jag läste i november:

Kritik av kritiken – Tomas Forser
Här ligger jag och blöder – Jenny Jägerfeld
De där somrarna – Robert Kangas
FEL science fiction – antologi
De dödas imperium – Mårten Sandén
Den godhjärtade Jesus och Kristus bedragaren – Philip Pullman
Wondrous Strange – Lesley Livingston
Man bör förlåta, del 2 – Joe Abercrombie

Bäst: Här ligger jag och blöder. Så rolig och vass och sorglig. Lätt värd sitt Augustpris.

Sämst: Inget var dåligt, men det var rätt varierande nivå i FEL-antologin.

Överraskning: Jag var lite rädd för att Wondrous Strange skulle vara ungefär Twilight-med-älvor, men den var mycket roligare än så. Visst kör den också ”tonårstjej kärar ner sig i mystisk snygg kille (som visar sig vara både övernaturlig och en övermänskligt gammal typ som fortfarande spanar på flickor)”, men är annars underhållande urban fantasy med magiska hästar i badkar och massor av Shakespeare-referenser.

Oktoberläsningen

Ny månad, nya böcker… Men först lite om vad jag läste i oktober:

A Touch of Dead – Charlaine Harris (novellsamling)
My Swordhand is Singing – Marcus Sedgwick
Den drunknade – Therese Bohman
Engångsligg – Josefine Palmgren
Underfors – Maria Turtschaninoff
Egoboost! – Isabella Löwengrip
Alfahannen – Katarina Wennstam
Man bör förlåta, del 1 – Joe Abercrombie
Camera Obscura – Johanna Holmström (novellsamling)
Omslag. Queer poesi – antologi
Vem är Arvid Pekon? – Karin Tidbeck (novellsamling)

Bäst: De tre första novellerna i Camera Obscura. Jag återkommer till dem senare i veckan.

Överraskning: Den drunknade. Två systrar och den enes man i ett hus på landet med otrohet och död. Som jag skrev förut skulle jag antagligen inte ha läst den om inte vissa bloggare hade skrivit positivt om den. Jag gillade den också. Bråkade lite med språket först, men sedan föll jag in i det och med det sommarhettan och all beröring, den varma och den som lämnar märken. Men det är fortfarande inte min sorts bok och mot slutet ville jag dra den överlevande systern i håret och släpa henne bort, bort från boken och huset och mannen och hennes egna vansinnigt dumma val.

Fluffigast: Egoboost! Att Blondinbellas överlevnadsguide för unga tjejer inte kommer med några revolutionerande insikter var väntat. Vad jag däremot inte hade väntat mig var att jag faktiskt skulle tycka om delar av boken (och jag känner mig gräsligt fördomsfull för det). Det jag uppskattade var hennes sätt att öppet och med en del humor beskriva sin egen osäkerhet och de många knasiga beteenden den ledde till. (Spring inte dramatiskt ut ur huset och hoppas på regn så att mascaran ska rinna, killen följer ändå inte efter…) I övrigt vill hon väl, men kommer oftast inte så mycket djupare än ”släpp det!” och uppmaningarna om att se sig själv som ett varumärke dygnet runt är rätt creepy. Att tänka ännu mer på hur man framstår för andra känns inte som det bästa rådet till redan osäkra tjejer.

Tråkigast: Alfahannen. Det blir tråkigt när agendan sätts framför berättelsen, hur viktigt ämnet än är.

Septemberläsningen

Vad jag läste i september:

Vinteräpplen – Josefine Sundström
Fiskarna i havet – Anneli Furmark (s)
Drömguden. Myten om Angus – Alexander McCall Smith
Övervakningen – Gunnar Blå
M if for Magic – Neil Gaiman (n)
Hush, hush – Becca Fitzpatrick
The Kiss of Death – Marcus Sedgwick
Speglarnas herre – Mattias Johnsson
Ursäkta att man vill bli lite älskad – Johanna Thydell
Någon ser dig när du petar näsan – Jan & Maria Berglin (s)
Båten – Nam Le (n)
Kung Karl och kärleksgrottan – Karin Milles (f)
Katten och kimonon – Nancy Peña (s)
En dag till skänks – Anna Gavalda

s = seriealbum
n = novellsamling
f = facklitteratur

Bäst: Nam Les novellsamling Båten. Språket!

Sämst: Hush, hush av Becca Fitzpatrick. Denna Twilight-med-änglar har jag blivit tio år för gammal för. Varför fortsätter jag att läsa all den här övernaturliga romantiken för ungdomar? Tja, dels lockar fantasy- och skräckinslagen, dels är jag nyfiken på fenomenet. Och det är väldigt analysvänligt. Några böcker till, sedan kommer säkert en lång arg text någonstans om hur kön och sexualitet konstrueras i paranormal romance för unga…

Glad överraskning: Jag visste knappt någonting om Nancy Peñas snygga och magiska seriealbum Katten och kimonon innan det damp ner i brevlådan, men jag är väldig glad att det gjorde det. Längre text om det kommer i helgen, då blir det seriehelg här.

Augustiläsningen

Det verkade först som att augusti skulle bli en månad vars läsning dominerades av bra ungdomsböcker med Du vet var jag finns på tronen, men sedan blev det en del annat också.

Sagor om ringar – Bertil Falk (fack)
Du vet var jag finns – Rachel Cohn
Mäktig Tussilago – Maja Lundgren
Frost – Maggie Stiefvater
Döden i dina ögon – Rachel Ward
Mörkervarelser – Charlaine Harris m.fl. (noveller)
Inte bara mode. Samhället som modeskapare – Tonie Lewenhaupt (fack)
Det lockande stålet, del 1 – Joe Abercrombie
Det lockande stålet, del 2 – Joe Abercrombie
Prins Charles känsla – Liv Strömquist (seriealbum)

Bäst: Det lockande stålet. Det var länge sedan jag läste episk sekundärvärldsfantasy och Abercrombies böcker får mig att vilja gräva ner mig i den genren igen. Liv Strömquists nya seriealbum Prins Charles känsla var också en höjdare, ordentlig recension av det kommer inom några dagar.

Sämst: Mörkervarelser. Kladd.

Läst i juli

Ingen semesterläsning här, som sagt. Den månad då jag brukar läsa mest verkar detta år bli den då jag läste minst:

Udda verklighet – Nene Ormes
Svarta fåglar – Mikael Salmson & Lars Sundström
Svenska kulter – Anders Fager
Berömmelse. Roman i nio historier – Daniel Kehlmann
Fatta eld – Suzanne Collins

Bäst: En del av novellerna i skräcksamlingen Svenska kulter har verkligen fastnat i minnet. Kehlmanns lek med historier i historier i Berömmelse dröjer sig också kvar.

Mindre bra: Svarta fåglar är en fantasybok för äldre barn och den är inte dålig (framför allt uppskattar jag att den har en mörk syn på krig som är välkommen bland den romantisering av strid som är rätt vanlig genren) men den är för enkel i språk och gestaltning för min smak. En del barnböcker går utmärkt att läsa som vuxen också, men för mig var det här inte en av dem.

Sträckläsning: Fatta eld. Uppföljaren till den dystopiska ungdomsromanen Hungerspelen är precis som den första boken så spännande att jag knappt ser, eller bryr mig om, eventuella brister. Tredje delen, Mockingjay, har nyss getts ut på engelska. Jag orkar nog inte vänta på översättningen.

Juniläsningen

Sommaren brukar vara den tid på året då jag läser mest, men den här gången har juni varit en väldigt seg läsmånad. Seg både för att jag nästan bara har läst korta, snabblästa böcker och för att det var få av dem som var riktigt minnesvärda. Vad jag läste i juni:

71. Tack vare Winn-Dixie – Kate DiCamillo
72. Ränderna går aldrig ur – Agnes Hellström
73. Fånge i hundpalatset – Martina Haag
74. Indigo – Alice Hoffman
75. Night Flying – Rita Murphy
76. Shahrazad reser västerut – Fatima Mernissi
77. The short second life of Bree Tanner – Stephenie Meyer
78. Farlig midsommar – Tove Jansson
79. I häxjaktens tid – Sarah Singleton
80. Dead in the Family – Charlaine Harris

Bäst: Dead in the Family. Faktiskt. Charlaine Harris är sån där författare vars böcker jag kastar mig över så fort jag har fått hem dem, men jag klassar dem sällan som bäst av något. Underhållningsläsning som kan vara hur kul som helst för stunden men som inte har särskilt stora litterära kvaliteer och som det är lätt att tröttna på om man läser för mycket av det. Men Harris är bra på det hon gör och tionde boken om Sookie Stackhouse (som tv-serien True Blood är baserad på) är en av seriens bättre, tycker jag. Trots att den är lugnare är många av de tidigare böckerna blir den aldrig seg och det mörkare stråket som träder fram hos Sookie efter allt jävligt hon utsattes för i förra delen dämpar fluffigheten som Harris dras med ibland.

Sämst: Tack vare Winn-Dixie. Som jag skrev om den för några veckor sedan: jag brukar gilla Kate DiCamillo, men det här var alldeles för sockigt och tillrättalagt.

Mest intressant: Shahrazad reser västerut. Muslimska feministen Fatima Mernissis smarta, tankeväckande och bitvis provocerande jämförelser av kvinnosyn i öst och väst förtjänar ett eget inlägg, så jag återkommer förhoppningsvis till den när jag har samlat tankarna lite mer.

Majläsningen

En läsrapport som avslutning på veckan. Vad jag läste förra månaden:

60. Farlighetslagen – Josefin Adolfsson
61. Stjärnpalatset – Martin Engberg
62. Naturen – Caroline Ringskog Ferrada-Noli
63. Som trolleri – Mårten Melin
64. Darling River – Sara Stridsberg
65. The Foretelling – Alice Hoffman
66. Utrensning – Sofi Oksanen
67. Lilla stjärna – John Ajvide Lindqvist
68. Jag är ditt fan in i döden – Coco Moodysson (s)
69. Svalornas lek – Zeina Abirached (s)
70. Tvillingsjälar – Jaqueline Wilson

s = serieroman.

Bäst: Det går inte att utse en. Darling River, Lilla stjärna och Utrensning var alla fantastiska. Svalornas lek och Naturen var också minnesvärda.

Besvikelse: Stjärnpalatset. Jag gillade verkligen Engbergs novellsamling Tecknen runt huset och när jag fick höra att hans nya bok var en science fiction-roman skruvade jag upp förväntningarna till en dumt hög nivå. Stjärnpalatset är bra, men saknar en del viktiga byggstenar vilket gör den för luddig och vag.

Jaha? Jag är ditt fan in i döden. Bokstävlarna skrev att hon inte skulle rekommendera den till personer som inte har koll på The Cure. Det förklarar kanske varför jag inte fastnade för den alls.

Aprilläsningen

Vad jag läste i april. Många korta böcker blev det:

43. De ännu inte valda – Maria Turtschaninoff
44. Mörk materia – Aase Berg (p)
45. Den vältempererade kritiken – Andreas Åberg (f)
46. Majas morsas kompis sambo – Katarina Kieri (n)
47. Den förtrollade staden – Milton Hatoum
48. Husfrid – Alison Bechdel (s)
49. Dyngkåt och hur helig som helst – Mia Skäringer
50. Gloria – Sara Shamloo
51. Eterneller – Viktor Johansson
52. Kärlek, vänskap, hat – Alice Munro (n)
53. Drottningen vänder blad – Alan Bennett
54. Hetero i Hägersten – Sofia Olsson (s)
55. Lejonhonung. Myten om Simson – David Grossman
56. Den ensamma fallosen. Mediala bilder, pornografi och kön – Anja Hirdman (f)
57. Umeå novellpris 2010 – antologi (n)
58. Enhörningen – Irmelin Sandman Lilius
59. Förlossningen – Måns Wadensjö

p = poesi, n = noveller, f = facklitteratur, s = serier

Woho: Självbiografiska serieromanen Husfrid av Alison Bechdel var fantastisk och Aase Bergs Mörk materia får mig att vilja sparka mig själv för att jag har läst så lite av henne.

Nej: Inget var direkt dåligt, men Lejonhonung var som jag skrev för ett tag sedan rätt tråkig.

Roligast: Mia Skäringer och Sofia Olsson.

Överraskning: Jag väntade mig att Måns Wadensjö var ytterligare en språkexperimenterande Modernista-debutant som jag skulle tycka ”snyggt, men och?” om, men Förlossningen var mycket mer än det. Jag måste skriva mer om den senare. Och ni borde läsa den.

Besvikelse: Umeå novellpris-antologin. Det kanske är orättvist, men varje år när jag har läst dem har jag tänkt ”Fan, var det inte mer?” Det är bra noveller, inget snack om det, men nästan ingen har den där riktiga kicken.

Läst i mars

n = noveller
p = poesi
f = facklitteratur

32. Baba Jaga la ett ägg – Dubravka Ugresic
33. Svensk haiku – antologi (p)
34. Eldfloder – Elin Holmerin
35. Varghonans klan – Maite Carranza
36. Kärlekens villkor – Victoria Benedictsson (n)
37. I tunga vintrars mage – Andrea Lundgren
38. Svårläst – Åsa Ericsdotter
39. Eldbärare – Anders Björkelid
40. Spökskeppet Vallona – Lena Ollmark & Mats Vänblad
41. Österbottnisk gotik – Ralf Andtbacka (p)
42. Brunetter och blondiner. Sex, relationer och tjejer i det mångkulturella Sverige – Margareta Forsberg (f)

Bäst: Baba Jaga och Eldbärare. Svårläst var också en höjdare.

Sämst: Svensk haiku var ganska meningslös, med några undantag.

Irriterande: Eldfloder hade ett riktigt as som huvudperson. Det gjorde inte alls boken dålig, tvärtom, men däremot blev jag arg många gånger när jag läste. Ska skriva mer om att förhålla sig till böcker med väldigt osympatiska huvudpersoner någon annan dag.

Jag läser Mytserien igen

När jag hörde talas om Mytserien, ett internationellt förlagsprojekt där ett 30-tal författare omtolkar myter (se The Myths eller på svenska Mytserien), för några år sedan bestämde jag mig för att läsa alla böcker. Hittills har jag bara läst fyra av bidragen (Jeanette Winterson, Margaret Atwood, Victor Pelevin och Ali Smith) men Bokmanias läsutmaning fick mig att sätta igång med mytläsningen igen trots att jag inte hann delta i själva utmaningen.

Jag är för tillfället halvvägs genom Dubravka Ugresics bidrag, Baba Jaga la ett ägg (Baba Jaga je snijela jaje). Till en början verkade det som att det skulle bli den första mytboken jag inte fastnade för, men jag tycker mer och mer om den ju längre jag läser och lite smygbläddrande i resten av boken (dålig vana) får mig att tro att det kommer fortsätta så. Det bleka första intrycket var knappast Ugresics fel, utan mitt eget. Förväntningar, vanor och allt det där. Baba Jaga, det var inte du och de andra tanterna. Det var jag.

Pupa fantiserade ofta om hur fint det skulle vara om någon körde henne till Grönland och glömde kvar henne där, tappade bort henne såsom folk tappar bort paraplyer eller vantar. Hon hade nått ett tillstånd där hon inte kunde göra någonting själv längre. Hon var som en fikus, en krukväxt som man flyttade, tog ut på balkongen för att den skulle få frisk luft, tog in igen för att den inte skulle frysa, vattnade regelbundet och dammade regelbundet. Hur skulle en fikus kunna ta olika beslut, eller begå självmord?

Februariläsningen

21. Shattered Mirror – Amelia Atwater-Rhodes
22. Det viskande barnet – Mårten Sandén
23. Mara från Ulthar – Karl Johnsson (s)
24. Kyckling med plommon – Marjane Satrapi (s)
25. Kårnulf was here – Josefine Adolfsson
26. Svinet – Åsa Grennvall (s)
27. Midnight Predator – Amelia Atwater-Rhodes
28. Glass Houses – Rachel Caine
29. Sista beställningen på Balto – Faïza Guène
30. Därunder ett helvete – Claire Castillon
31. The Girl in the Flammable Skirt – Aimee Bender

Bäst: The Girl in the Flammable Skirt och Det viskande barnet.

Sämst: Amelia Atwater-Rhodes. Varför förtjänar ett eget inlägg.

Besvikelse: jag har läst bättre av både Guène och Castillon.

Som väntat: Åsa Grennvalls och Marjane Satrapis serier var bra som vanligt.

Överraskning: Lovecraft-inspirerade serieromanen Mara från Ulthar visade sig vara riktigt trevlig läsning.

Januariläsningen

Förra månadens läsning.

s = serier
p = poesi
f = facklitteratur

1. Vi som hade alla rätt – Kristina Thulin & Jenny Östergren
2. Det är inte värst sådär i början – Åsa Grennvall (s)
3. Ett familjealbum – Åsa Grennvall (s)
4. Broderier – Marjane Satrapi (s)
5. Death: The Time of Your Life – Neil Gaiman (s)
6. Jag är din flickvän nu – Nina Hemmingsson (s)
7. Natthimmel – Sofia Nordin
8. Sant eller falskt? Metoder i källkritik – Torsten Thurén (f)
9. Maus 1 & 2 – Art Spiegelman (s)
11. Den femte systern – Mårten Sandén
12. Kapten Nova vid planetpolisen – Henrik Örnebring
13. Inlåst och andra noveller – Johanna Holmström
14. In the Forests of the Night – Amelia Atwater-Rhodes
15. Marked – P.C. & Kristen Cast
16. I det här trädet – Katarina Kieri & Per Nilsson
17. Fulheten – Nanna Johansson (s)
18. Love Hurts – Kim W. Andersson (s)
19. Demon in my View – Amelia Atwater-Rhodes
20. Forsla fett – Aase Berg (p)

Tja, det ser mycket ut men stryker man alla serier (8 st) och alla snabbt lästa ungdomsböcker (7 st) så blir det inte mycket kvar. Väldigt seg läsmånad trots den långa listan.

Bästa serier: Love Hurts, Maus och Jag är din flickvän nu.

Bästa ungdomsromaner: I det här trädet och Natthimmel. Båda så mitt i prick när det gäller att skildra detaljerna i sociala spelregler.

Bästa vuxenroman: Ingen. Läste bara en, Vi som hade alla rätt, och den var inget särskilt. Men novellsamlingen Inlåst var bra – Johanna Holmström brukar ju vara det.

Sämst: Fjantvampyrsåpan Marked.

Serienatt

Jag jobbade igår och man kan väl säga att det inte ser så bra ut för det där nyårslöftet att läsa egna böcker istället för biblioteksböcker. Men jag lånade nästan bara serier och har redan läst ut de flesta så det gör inget, säger vi.

Först läste jag Åsa Grennvalls Det är inte värst sådär i början som innehåller serienoveller om omöjliga kärlekar och Ett familjealbum som skildrar en uppväxt och ett familjedrama ur de olika familjemedlemmarnas perspektiv. Åsa Grennvall tecknar inte ”snyggt”, men hon tecknar så att det känns. Hennes bilder både skriker och värmer. Det gäller förresten för helheten också. Det är mycket mörkt och trasigt och ångestfyllt i hennes serier, men värme och humor finns också där.

Sedan läste jag Broderier av Marajane Satrapi, där nio kvinnor i Iran dricker te och berättar historier för varandra om sina pågående eller avslutade förhållanden. Om att bli bortgift som trettonåring, fördelarna med att vara älskarinna, fejkad oskuld, otrogna män och plastikoperationer. Satrapis avskalade stil i tillsammans med hennes ironi och dråpliga berättelser är en oemotståndlig kombination. Det ser så enkelt ut på ytan, men är så rikt under den. Rekommenderas, precis som Persepolis.

Jag passade även på att läsa ut Death: The Time of Your Life av Neil Gaiman. Det är en spinoff till Sandman-serien, som jag har läst pinsamt lite av. Döden är en gothtjej som gillar människor. De som träffar henne här är artisten Foxglove och hennes flickvän Hazel. Foxglove är borta på turné och förhållandet med Hazel vittrar sönder. En natt dör Hazels lille son och i desperation gör hon en överenskommelse med Döden. Jag gillade den. Ska köpa första delen av Absolute Sandman någon gång när jag känner för att lägga ut sådär 700 kr på ett seriealbum.

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2024 Tystnad

Tema av Anders NorenUpp ↑