För några månader sedan ställde Maria frågan ”äger du dina e-böcker?” här på Tystnad och kom fram till att svaret förmodligen är nej. På sätt och vis känns det mycket relevant för två domar från Europeiska unionens domstol, C-479/13 och C-502/13, som släpptes i dag. Domarna meddelar att Frankrike och Luxemburg inte tillåts låta den mycket lägre bokmomsen gälla även för e-böcker. En e-bok är nämligen inte en bok, en vara. En e-bok är en tjänst.

Enligt artikel 24.1 i mervärdesskattedirektivet avses nämligen med ”tillhandahållande av tjänster” varje transaktion som inte utgör en leverans av varor, och enligt artikel 14.1 i direktivet är en ”leverans av varor” en överföring av rätten att såsom ägare förfoga över materiella tillgångar. Till skillnad från vad Republiken Frankrike har gjort gällande kan tillhandahållande av elektroniska böcker inte betraktas som en ”leverans av varor” i den bestämmelsens mening, eftersom en elektronisk bok inte kan kvalificeras som en ”materiell tillgång”. Den fysiska bäraren, som möjliggör läsning av boken och som skulle kunna kvalificeras som en ”materiell tillgång”, saknas nämligen – såsom framgår ovan i punkt 28 – vid leveransen. Det betyder att tillhandahållande av elektroniska böcker ska kvalificeras som tillhandahållande av tjänster vid tillämpningen av artikel 24.1.

Dessutom anges det i artikel 7.1 i genomförandeförordning nr 282/2011 att tjänster som tillhandahålls på elektronisk väg i den mening som avses i mervärdesskattedirektivet är ”tjänster som tillhandahålls via Internet eller ett elektroniskt nät och som till sin natur är sådana att tillhandahållandet huvudsakligen är automatiserat, kräver ett minimalt mått av mänsklig inblandning och inte kan utföras i avsaknad av informationsteknik”. Domstolen konstaterar att tillhandahållandet av elektroniska böcker motsvarar denna definition.

Det här är problematiskt ur två perspektiv. För det första ekonomiskt, förstås, när medlemsländerna inte tillåts tillämpa samma momsnivå på e-böcker som på tryckt material. För det andra eftersom det är ytterligare ett steg mot att definiera tillgång till e-böcker som en tillhandahållen tjänst snarare än dokument man köper och äger. Och vilka rättigheter har man egentligen till en tillhandahållen tjänst?