Läsning pågår

Etikett: chick lit

Besvärjelser och beskydd

friedner Cecilia är en ständigt festande bibliotekarie utan några större bekymmer. Det är lite jobbigt att de flesta av hennes kollegor ogillar henne, men man kan ju ha värre problem. Hon är oförskämt snygg och det dräller karlar omkring henne, men markens rycks undan under hennes Moschinoklädda fötter när hon ställs inför följande fakta: hennes mormor är en fe som har kidnappats av vättemaffian. Om Cecilia inte levererar ett barn till vättarna inom en viss tid kommer det att gå illa för stackars mormor.

Cecilia framstår som en rätt blasé person, som oftast glömmer att äta och mest verkar leva på vin och kaffe. (Cecilia själv verkar ju inte fatta det och det framställs som lite skojsigt dekadent, men jag tycker att hon verkar ha alkoholproblem.) När hon ställs inför den magiska verkligheten säger det sig självt att hon inte är så himla bra på att hantera det. Det är ganska roligt att följa hennes eskapader, men det är också en del grejer med henne som stör. Hon har inga vänner, bortsett från några älskare, och är märkligt reaktionslös i många situationer. När hennes lägenhet blir nerbränd är det liksom en liten sidohändelse som hon knappt tänker på i efterhand, trots att det för de flesta människor skulle vara en katastrof. Det får en förklaring mot slutet, men det känns som att det är för sent för att göra särskilt mycket skillnad. Det ändrar inte på att jag har följt en romanfigur i över 250 sidor utan att lära känna henne ett dugg. Jag bryr mig inte om henne.

Maria Friedner skriver enkelt och lite pladdrigt och håller bra tempo på sin mix av urban fantasy och chick lit. Jag gillar de olika figurerna som Cecilia får hjälp av – en bitter vätte som känner sig orättvist behandlad av de andra vättarna, en ständigt svärande älva och den alldeles vanlige nörden Movitz – och tycker att det är kul med det magiska samhället som lever inflätat i vårt eget, med nätforum och appar och allt. Men så mycket mer är det inte att säga. Besvärjelser och beskydd underhållande för stunden, men knappast en läsupplevelse som stannar kvar.

Eller jo, en sak till. När man tittar på omslaget kan man få för sig att Besvärjelser och beskydd är en lite snuskig bok, särskilt om man känner igen Lina Neidestams tecknarstil och associerar till hennes porrserie Maran. Så är inte fallet. Cecilia har en hel del sex med olika personer, men det är mest något nämns, inte något som skildras. Det finns kanske en eller två sexscener, som inte är av den detaljerade varianten. Jag minns inte riktigt, jag satt mest och störde mig på killen i fråga. Om man går igång på klichén ”skitsnygg mörkhårig demon som får hjältinnan att tappa all sans” kanske man har något att hämta på det området, men jag tycker att den manstypen är klart överanvänd i genren. Några gånger fick jag känslan av att hans existens i den här boken kanske skulle vara en drift med den klichén, men jag vet inte riktigt.

(Mix, 2013)

Några andra som också tycker saker: The owl and the pussycat, Bokhora, Monicas bokläsardagbok, Bibliophilia, IHeartFantasy, Glasögonorm.

Elsas mode av Sofi Fahrman

Sofi Fahrman, modebloggaren som numera är redaktör för Aftonbladet-bilagan Sofis mode, har skrivit en roman om en ung kvinna som startar en modeblogg och klättrar uppför bloggtoppen. Till en början får hon fuska sig in på modevisningar och andra tillställningar, men allt eftersom hennes blogg får mer besökare så börjar inbjudningarna ramla in. Hon blir också kär i en av modesveriges hetaste singelmän.

Elsas mode är en roman, men verkar vara väldigt inspirerad av Fahrmans eget liv – och hon själv pryder framsidan. Många verkliga personer förkommer i den och vissa ”påhittade” har tydliga drag av riktiga personer. (Lista finns hos Nöjesguiden.)

Elsas mode beskrivs som chick lit, men målgruppen är nog snävare än chick lit-läsare i allmänhet. Snarare lär det vara modeintresserade, modebloggsläsande tjejer som får ut mest av av Elsas mode. Det är väldigt mycket namedropping och outfitbeskrivningar och en del tjejtidningskänsla. Tänk er en kortare text i en modetidning som hyllar ett nytt läppstift. Lite i den stilen är hela Elsas mode skriven. Den typen av språk har såklart sin plats, men i en hel roman blir det väldigt jobbigt (fluffiga filmstjärneläppar, någon?). Jobbiga är också de osmidiga hoppen mellan olika tempus.

Bokhora-Jessica jämförde med märkes- och utseendefixeringen i Bret Easton Ellis Glamorama och påpekade att medan Glamorama var en satir så är det här utan glimt i ögat. Och så är det. Elsa själv orsakar en del komiska situationer med sin förmåga att göra bort sig, men hennes modefrossande och förhållande till den industri hon försöker ta sig in i är helt distanslöst. Ändå är inblicken i en knäpp mode- och kändisvärld en del av det som gör att Elsas mode bitvis är kul att läsa. Efter en seg start är det en rätt underhållande bok, men jag misstänker ibland att en del av det jag skrattar åt inte var menat som skämt.

Chick lit och vampyrer

Nyligen recenserade jag MaryJanice Davidsons Unwed och UndeadCatahya. Så här tyckte jag:

Chick lit och övernaturliga varelser är tydligen en vinnande kombination, för det kommer bara fler och fler böcker av den typen. I Undead and Unwed vaknar den skosamlande sekreteraren Betsy upp och inser att hon är död, för hon dog i en bilolycka. Och eftersom döda personer inte ska vandra omkring försöker hon ta död på sig själv en gång till. Efter flera misslyckade försök tvingas hon fatta att hon faktiskt har blivit vampyr, och inte vilken vampyr som helst. Det visar sig att hon har förmågor som andra vampyrer inte har och hon blir indragen i deras interna maktkamp, där några anser att hon är den förutspådda vampyrdrottningen. Eftersom det här är chick lit bekantar sig Betsy såklart också med en väldigt sexig vampyr som gärna vill sticka annat än bara tänderna i henne.

Undead and Unwed är hysteriskt rolig, det erkänner jag. Betsy är underhållande oförskämd, småkorkad och utrustad med inte bara vassa tänder utan också en vass tunga. Jag minns inte när jag senast fnissade så mycket åt en bok. Men efter ett tag står det klart att humor är det enda den har. Snyggt språk? Nej. Intressanta karaktärer? Det är antagligen bara Betsy jag kommer minnas. Bra handling? Hm. Det är faktiskt inte särskilt mycket handling alls. Det dröjer länge innan det börjar hända något annat än att Betsy försöker anpassa sig till sitt nya vampyrliv, vilket visserligen är kul, eftersom det sparkar åt många vampyrklichéer och när jag lade ifrån mig boken undrade jag en stund om det egentligen hade hänt något alls. Men underhållning är trevligt så det får bli 3/5.

© 2024 Tystnad

Tema av Anders NorenUpp ↑