Jag hade egentligen tänkt göra annat, men eftersom internet är all kreativitets och allt arbetes värsta fiende, slutade det med att jag häromnatten satt och följde utdelningen av Hugopriset via en livestreamning av ceremonin. Litteraturpriser är förstås inte någonting man skall lägga alldeles för stort vikt vid – i bästa fall sitter en liten grupp personer och delar ut det till någon bok eller författare de råkar tycka är bra, i värsta fall blir det ett meningslöst popularitetspris som bara bekräftar vad som redan syns i försäljningssiffrorna – men de kan vara roliga ändå. De kan göra folk glada, vilket är ett så gott skäl som något att göra någonting. De kan lyfta fram verk som förtjänar mer uppmärksamhet. De kan uppmärksamma ett helt format.

Hugopriset är också intressant på det sätt att det speglar science fiction-litteraturens relation med läsarrörelsen, sf-fandom. Sf-genren odlade i decennier en alldeles egen kultur: egna författare, egna kritiker, egna förlag, egna tidskrifter, egna redaktörer, till och med en egen litteratursyn, som åtminstone i teorin satte mer fokus på idéinnehåll och mindre på stil och personskildringar, någonting som har luckrats upp men till viss del ändå lever kvar. Framför allt så levde (och lever) sf-litteraturen på ett rätt unikt sätt i väldigt nära samklang med sina läsare, och ur sf-fandom hämtade man många nya författare, redaktörer och kritiker. Därför kombinerar Hugopriset sin status som ett av den engelskspråkiga sf- och fantasyvärldens allra mest prestigefyllda novell- och romanpriser med att dela ut priser i kategorier som ”bästa fanskribent”, ”bästa fanillustratör” och ”bästa fanzine”.

Det sistnämnda priset vanns av The Drink Tank, vars redaktör Chris Garcia fullständigt bröt ihop, kramade alla han fick tag på, grät och satte sig på scenen och kramade sin Hugostatyett som en nallebjörn. Det var det bästa jag har sett i en prisutdelningsceremoni någon gång, och möjligtvis det bästa jag någonsin kommer att se. Om du vill se någon bli riktigt glad för att andra tycker om hans fanzine, se The Garcia Moment.

Så fint.