Tystnad

Läsning pågår

Etikett: e-böcker (sida 1 av 2)

Kort om e-böcker och bibliotek

”Regeringen vill också att biblioteken satsar mer på utlåning av e-böcker”, skrev SVT igår kväll. Det är en kort text och jag vet ju inte riktigt vad det hela egentligen innebär, men jag twittrade följande reaktion:

Nja. Alltså. Jag tycker såklart att bibliotek ska ha e-böcker och skulle gärna jobba mer med dem.

MEN e-böcker kostar redan för mycket, både i rena pengar och i arbetstid, i förhållande till hur mycket de lånas.

E-boksutlåningen är fortfarande LITEN i jämförelse med övriga utlån = mycket jobb för en rätt liten låntagargrupp.

Dessutom har ju e-böckerna problemet att de kräver en relativt dyr pryl – smartphone, platta, dator – för att läsas.

Ska biblioteken ”satsa” mer på sådant, på medier som inte kan användas av dem som inte har råd med verktygen?

Men en samlad strategi för folkbibliotekens hantering av e-böcker skulle ju vara najs.

E-bokens juridiska status: en tjänst, inte en bok man äger

För några månader sedan ställde Maria frågan ”äger du dina e-böcker?” här på Tystnad och kom fram till att svaret förmodligen är nej. På sätt och vis känns det mycket relevant för två domar från Europeiska unionens domstol, C-479/13 och C-502/13, som släpptes i dag. Domarna meddelar att Frankrike och Luxemburg inte tillåts låta den mycket lägre bokmomsen gälla även för e-böcker. En e-bok är nämligen inte en bok, en vara. En e-bok är en tjänst.

Enligt artikel 24.1 i mervärdesskattedirektivet avses nämligen med ”tillhandahållande av tjänster” varje transaktion som inte utgör en leverans av varor, och enligt artikel 14.1 i direktivet är en ”leverans av varor” en överföring av rätten att såsom ägare förfoga över materiella tillgångar. Till skillnad från vad Republiken Frankrike har gjort gällande kan tillhandahållande av elektroniska böcker inte betraktas som en ”leverans av varor” i den bestämmelsens mening, eftersom en elektronisk bok inte kan kvalificeras som en ”materiell tillgång”. Den fysiska bäraren, som möjliggör läsning av boken och som skulle kunna kvalificeras som en ”materiell tillgång”, saknas nämligen – såsom framgår ovan i punkt 28 – vid leveransen. Det betyder att tillhandahållande av elektroniska böcker ska kvalificeras som tillhandahållande av tjänster vid tillämpningen av artikel 24.1.

Dessutom anges det i artikel 7.1 i genomförandeförordning nr 282/2011 att tjänster som tillhandahålls på elektronisk väg i den mening som avses i mervärdesskattedirektivet är ”tjänster som tillhandahålls via Internet eller ett elektroniskt nät och som till sin natur är sådana att tillhandahållandet huvudsakligen är automatiserat, kräver ett minimalt mått av mänsklig inblandning och inte kan utföras i avsaknad av informationsteknik”. Domstolen konstaterar att tillhandahållandet av elektroniska böcker motsvarar denna definition.

Det här är problematiskt ur två perspektiv. För det första ekonomiskt, förstås, när medlemsländerna inte tillåts tillämpa samma momsnivå på e-böcker som på tryckt material. För det andra eftersom det är ytterligare ett steg mot att definiera tillgång till e-böcker som en tillhandahållen tjänst snarare än dokument man köper och äger. Och vilka rättigheter har man egentligen till en tillhandahållen tjänst?

När läsplattan hade åsikter

201411_tornet Min läsplatta har fått lite problem. När den är i viloläge ska den ju visa omslaget till boken jag läser, men oavsett vad jag läser så visar den Tornet av Lars Östling.

På startskärmen visar den inte längre senast tillagda, utan Tornet och novellantologierna Outlaw Bodies, Mothership: Tales from Afrofuturism and Beyond och It Came From the North: An Anthology of Finnish Speculative Fiction. Eller så är det inte ett fel, utan den har börjat ha åsikter om vad jag borde läsa.

Denna skrämmande utveckling mot artificiell intelligens måste jag såklart stävja med en fabriksåterställning.

Äger du dina e-böcker?

För ett tag sedan upptäckte jag att Karen Russell har skrivit en kortroman, Sleep Donation, som bara finns som e-bok. Jag surfade glatt in på Kobo och köpte den. Jag kollade inte ens vilka format den fanns tillgänglig som, eftersom allt jag har köpt där tidigare har gått att ladda ner som epub.

Men efter köpet upptäckte jag att det inte går att ladda ner den. Man kan bara läsa den i Kobos app. Och då kände jag mig ganska snuvad, för jag har svårt att se det som att jag faktiskt har köpt boken. Jag har tillgång till den så länge Kobo finns, så länge jag har ett konto där och har deras app. Men filen är inte min.

201409_kobo

Självklart får jag skylla mig själv som inte kollar vad jag betalar för innan jag klickar på ”buy”, men det påminde mig också om problemet med att en del e-böcker liksom flyter i ett mellanrum mellan produkter man äger efter betalning och produkter man får tillgång till efter betalning.

Om man tänker på streamingtjänster för musik, film och tv-serier så är det ju klart och tydligt vad som gäller. Man har ett abonnemang och betalar varje månad. Slutar man betala så har man inte längre tillgång till innehållet. Inget konstigt med det. Har man någon sorts tankeförmåga är man ju också medveten om att musiken och filmerna inte finns där för evigt – de finns där så länge som t.ex. Spotify eller Netflix har rättigheter att tillhandahålla dem.

Jag tror att de flesta tycker att det är självklart att när man har köpt en grej så äger man den. Punkt. Men det har ju hänt flera gånger att t.ex. Amazon har dragit tillbaka e-böcker från sina kunders Kindle eller raderat någon kunds hela Kindlebibliotek. Poff. Lite som om personal från SF-bokhandeln eller English Bookshop plötsligt skulle stövla in i min lägenhet och ta tillbaka några av böckerna jag har köpt av dem. Det är naturligtvis en absurd tanke. Det skulle aldrig hända. Men när man köper digitala grejer hamnar man i något sorts parallellt universum där ”köpa” ofta betyder något annat.

Jag skulle inte kalla detta att äga sina e-böcker. Det är mer som att man hyr dem så länge som exempelvis Amazon tillåter en att behålla dem.

E-böcker och bibliotek

Den senaste tiden har jag sett några artiklar om e-böcker och bibliotek cirkulera, bland annat DN: Dyrare e-böcker kan drabba bibliotek. Eftersom mitt bibliotek också är på gång med ett nytt avtal gällande e-böckerna, tänkte jag skriva lite om mina tankar.

Vad artiklarna handlar om är att tidigare har bibliotek som är anslutna till e-boksdistributören Elib betalat 18-20 kr per e-bokslån. Med den nya modellen, som några bibliotek redan har gått över till och som ännu fler är på väg till, blir prissättningen differentierad. Förlagen kan sätta olika pris på olika böcker och biblioteken får större möjligheter att detaljstyra vilket utbud av e-böcker de vill ha. Stort yay åt det sistnämnda, vilket jag återkommer till.

(I det nya systemet finns även en licensmodell där biblioteket köper en licens för ett visst antal utlån av en viss bok. Jag vet inte så mycket om hur det funkar, men spontant känns det svåradministrerat.)

Pengar
Varierande prissättning är i grunden en bra grej. Det gör att man kan sätta olika pris på t.ex. noveller och romaner, eller på gamla och nya böcker, vilket är helt rimligt.

I artikeln står det att ”i det nya avtalet vill de större förlagen ha ännu högre ersättning” vilket inte är hela bilden. En del e-böcker kommer att bli dyrare, ja. En del lär också bli billigare. Det finns ju förlag som resonerar så att klassiker och annat gammalt ur deras backlist kommer att vara väldigt billigt, enligt några intervjuer jag har läst tidigare.

Jag vill inte hamna i ett ”förlagen är onda och vill bara tjäna pengar!!!11” för så enkelt är det inte och jag tror att både förlag och folkbibliotek generellt sett är rätt vilsna och osäkra angående hur fan vi ska hantera denna snabbväxande men fortfarande lilla marknad. Men när jag ser summor som 50-70 kr per utlån undrar jag om de förlag det gäller inte vill att deras nya böcker ska finnas tillgängliga som e-bokslån över huvud taget. Det känns som ett sätt att hålla böckerna i karantän, och samtidigt kunna hävda att de finns tillgängliga ändå. (Då känns det ärligare att hålla på böckerna helt i några månader, vilket några förlag redan gör, men det är en separat diskussion.)

Jag vet inte vad vi kommer att ha för prisgräns på mitt bibliotek, men jag kan ju i alla fall säga att vi inte kommer att låna ut några 75-kronorslån. Det är ju absurt.

En sprillans ny och biblioteksutrustad roman kostar kring 200 kr för oss att köpa in och i synnerhet populära böcker behöver ju då och då ersättas, eftersom de slits. Man vet såklart aldrig hur länge en bok håller. Ibland faller den i bitar efter 3 utlån (och då blir man som bibliotekspersonal sur och svär över kass limning och de som har jobbat länge muttrar om att kvaliten var bättre förr) och ibland håller den fortfarande ihop efter 50. Men säg, för resonemangets skull, att en ny och populär bok håller för sådär 20-25 lån innan någon välter ut sin kaffekopp på den. Jag vet att man inte rakt av kan jämföra e-böcker och pappersböcker, men ändå:

Ett e-bokslån som kostar 70 kr är den ekonomiska motsvarigheten till en pappersbok som går sönder efter 3 utlån.

Rimligt? Nej.

Jag skulle tro att de flesta folkbibliotek som tillhandahåller e-böcker har någon sorts spärr, för att kostnaderna inte ska sticka iväg hur som helst. Det kan vara att man får låna max 3 e-böcker i veckan och/eller att det totala antalet e-bokslån för biblioteket inte får gå över en viss gräns per månad eller kvartal eller hur man nu har valt att göra.

Jag har även sett att det finns bibliotek som kör med ett sorts poängsystem, där varje låntagare har ett antal poäng per månad att använda till e-böcker och en dyr e-bok äter såklart upp fler poäng än en billig. Den lösningen är jag personligen inte så förtjust i, eftersom det innebär att enskilda låntagare får ta smällen för puckad prissättning. Jaha, du ville låna de här nya och dyra böckerna? Sorry, då kan du inte låna fler e-böcker den här månaden. Men jag gissar att de har resonerat så att det är bättre än att inte tillhandahålla de böckerna alls, och det kan jag ju förstå, även om jag inte gillar det.

Pilska präster, någon?
En aspekt som inte har kommit fram i de korta artiklarna om den nya Elib-modellen är bibliotekets arbete med urval.

I nuläget har mitt bibliotek en variant som innebär att vi automatiskt får tillgång till hela Elibs utbud. En gång i tiden fungerade detta ok och med ”en gång i tiden” menar jag innan fan och hans moster började ge ut e-böcker. (Jag vet, det finns egenutgivna grejer som är klart läsvärda, men majoriteten är ju inte det och ni skulle se mängden av skräp som bara väller in numera.) Tar man en titt på en lista över nyinkomna e-böcker på Elib idag känns det ofta som att den litteratur vi som bibliotek vill tillhandahålla är i minoritet, och resten av listan utgörs av typ felstavade porrnoveller, klassiker som är uppdelade i tio delar (ni ”förlag” som ägnar er åt detta för att tjäna flera lån på en bok, jag avskyr er med hela mitt hjärta), barnböcker som barn har ritat själva, svenska författare som kallar sig ”C. Bukowski”, skrifter från Svenskt näringsliv som även finns gratis på deras webbplats osv osv.

Att rensa i röran är tidskrävande och Elibs gamla gränssnitt för detta är väldigt underutvecklat. Antingen får man lägga tid på att rensa – tid som man hellre skulle lägga på andra arbetsuppgifter – eller så får man låtsas som att det regnar och i tysthet hata att vi har så mycket skit i vår katalog. (Kollar man på Elib så är det många bibliotek som tillhandahåller bajs i e-boksformat, fast de aldrig skulle köpa in motsvarade som pappersböcker.) Nya Elib ska tydligen ha fler och bättre valmöjligheter och även om jag ju inte vet hur bra det funkar i praktiken ännu så ser jag ser väldigt mycket fram emot möjligheterna att välja bort skräpet i förväg.

Vidare läsning
Digitala biblioteket: Tankar kring Elibs nya system för e-böcker.

Gratis e-noveller från Tor.com

201403_torstories Jag såg på Tor.com att man för tillfället kan skaffa de Nebulanominerade kortromanerna Burning Girls and Wakulla Springs gratis som e-böcker.

Jag loggade in på Feedbooks för att plocka hem dem och såg till min glädje att bland gratis e-böcker från Tor finns även novellantologierna Some of the Best from Tor.com från 2011, 2012 och 2013. Det är säkert en hel del överlapp mellan dem och jätteantologin The Stories: Five Years of Original Fiction on Tor.com som jag redan har, men allt är ju inte samma, så: yay! Och för er som inte laddade ner The Stories när den fanns tillgänglig förra året så är det ju ett bra tillfälle. Tor publicerar rätt mycket fantastiknoveller på sin webbplats, men orka läsa där. Det här är ett trevligare format.

Adlibris Mondo

201311_mondo

För ett tag sedan startade Adlibris en separat sida för e-böcker och nedladdningsbara ljudböcker, Adlibris Mondo. Jag bekantade mig med den för några dagar sedan och blev ganska frustrerad.

Adlibris Mondo ser ju ren och snygg ut och är mobilvänlig och lättanvänd när det gäller vissa saker, men däremot är den inte särskilt användarvänlig när man ska, tja, hitta saker. Man göra en enkel sökning, men man kan inte sortera eller filtrera sina sökresultat på något sätt. Vill man göra det får man söka på vanliga Adlibris istället. (Dock pluspoäng för att man kan se i träfflistan vilka e-böcker man redan har.)

De begränsade sökmöjligheterna är inget jätteproblem eftersom man kan använda vanliga Adlibris. Vad som är värre är att det är hopplöst att hitta i sitt eget bibliotek om det är stort. När jag hade köpt några nya e-noveller klickade jag glatt in på sidan ”Mitt bibliotek” för att ladda ner dem. Jag hade väntat mig att det skulle vara enkelt att se vilka som var senast inköpta, vilket ju var fallet på gamla Adlibris.

Men nej. Man kan inte sortera sina köpta e-böcker efter inköpsdatum eller författarnamn eller något alls. Jag fattar inte ens vilken ”ordning” det är på standardläget. Det är i alla fall inte bokstavsordning, utgivningsordning eller inköpsordning. Det verkar inte vara någon ordning alls. Istället får man sitta och läsa på omslagsbilderna för att hitta rätt böcker att ladda ner, vilket väl är ok om man har 10 stycken men mindre ok när man har 43.

Användarvänlighet. Ni kanske skulle slå upp det.

Bekväm läsning

The Magicians av Lev Grossman fick äran att vara den enda tjocka pappersboken som fick följa med på resan. Tunna Yarden av Kristian Lundberg kom också med, men annars var det bara läsplattan. Jag betraktade The Magicians som semesterns ”huvudbok” och trodde att jag skulle läsa ut den första veckan, men istället kom jag inte igång med den ordentligt förrän på planet hem. Visst, läsplaner håller sällan, men mest tror jag att det berodde på att den helt enkelt inte fanns på läsplattan. När jag har läst ut en roman eller novell vill jag inte lägga plattan ifrån mig utan klickar jag bara vidare till en annan text.

Jag älskar min läsplatta! Visst kan den vara lite frustrerande att hantera på vissa sätt (bristfällig sortering av böckerna, exempelvis) men när det gäller själva läsningen är den så himla bekväm. Kära pappersböcker, ni är fina, men ni är irriterande att hålla i och irriterande att lägga ifrån sig eftersom ni då rör till vilken sida man är på. Känn er ägda.

(Men till ert försvar måste sägas att ni i alla fall inte behöver laddas.)

Läsplattor och sidantal

En intressant skillnad mellan att läsa på en läsplatta och att läsa en pappersbok är att den ständiga medvetenheten om hur långt jag har läst i stort sett försvinner. Jag misstänker att jag inte är ensam om att ha irriterande bra koll på att nu är det en fjärdedel av boken kvar, nu är det bara några få sidor. På läsplattan känns det snarare som att texten bara fortsätter och fortsätter i evigheter – tills den tar slut, såklart.

Det är inte så att informationen saknas. På plattan jag hade med mig över julen står det exempelvis 35/163 längst nere i hörnet och det finns även en linje som visar hur stor del av boken man har avverkat. Men det är som att det inte spelar någon roll, kanske för att det inte är lika påtagligt som att se bunten av sidor som man håller i bli tunnare. Eller så är det kanske bara en vanesak. Kanske kommer siffrorna längst nere i hörnet att börja spela större roll efter ett tag, men jag hoppas faktiskt inte det. Det är ganska skönt att slippa den där medvetenheten. Jag är i texten tills jag inte är det längre, utan att bry mig om några tredjedelar eller sidantal.

Obligatoriskt bokpackningsinlägg

En tjockisbok och en hög lånade e-böcker. Praktiskt att kunna ta med en massa böcker utan att faktiskt behöva bära dem.

A Storm of Swords – George R. R. Martin
Stål – Silvia Avallone
Bret Easton Ellis och de andra hundarna – Lina Wolff
Mitt grymma öde – Carl-Michael Edenborg
Havsmannen – Carl-Johan Vallgren
Vinterträdet – Ellen Mattsson
Lacrimosa – Eva-Marie Liffner
Flod – Carolina Fredriksson
Stormsteg – Mattias Johnsson

Det typiska här är att egentligen skulle jag haft med vår nya, fina Kobo Glo att läsa på. Jag tänkte även att efter resan kan jag skriva en ordentlig recension av den, för hittills har jag inte använt den ”på riktigt” utan mest lagt in böcker, sorterat dem och bläddrat lite hit och dit. Men igår när jag förde över mer böcker till den fick den något sorts fnatt och skärmen låste sig på ”Connected & charging” och så är den fortfarande. Där blir det minus i recensionen, heh.

Inget annat att göra än att ta Markus gamla läsplatta istället. Han har en Kindle Paperwhite nu, så han blir inte utan för det. Och ja, jag ska försöka få honom att gästskriva om den här.

E-bokshopping

När det gäller e-böcker har jag hittills läst gratisgrejer, antingen bibliotekslånade e-böcker eller noveller som finns tillgängliga gratis på nätet. Men för några dagar sedan fick jag ett ryck och inhandlade en massa e-noveller från Mix. Mest skräck och mest för att jag tycker att det här med att stycksälja noveller är en trevlig sak som jag vill ge mina pengar till. (Förhoppningsvis är de värda att läsa också, heh.)

Sedan gjorde finska sf-fandom en grej av att handla e-böcker från Wizard’s Tower Books, jag blev nyfiken, tittade runt och drog lite i min e-boksläsande karl för att se om han också ville köpa lite sf, men när vi bläddrade igenom utbudet stod det ganska klart att det här var mer min typ av butik.

Köpfnatt:

The Tel Aviv Dossier – Lavie Tidhar & Nir Yaniv
The Vampire Tapestry – Suzy McKee Charnas
Dorothea Dreams – Suzy McKee Charnas
A Brood of Foxes – Kristin Livdahl
Somewhere Beneath Those Waves – Sarah Monette
Secret Lives – Jeff VanderMeer
Disturbed by Her Song – Tanith Lee
With Her Body – Nicola Griffith
Silently and Very Fast – Catherynne M. Valente
Shoggoths in Bloom – Elizabeth Bear

Länkar: e-böcker, Åcon och Chimamanda Adichie

Rasmus Fleischer skriver om e-boken: E-boken är övervakarens våta dröm och Om varför surfplattan kan distrahera ihjäl e‑boken och varför “Spotify för böcker” är en dystopi.

De åländska tidningarna skriver om Åcon: Ålandstidningen och Nya Åland. Nya Åland ser vettigare ut i papperstidningen, där det är en lång notis med egen rubrik, än på nätet.

Fantastiskt uppfriskande bloggen Requires Only That You Hate skriver om ungdomsböcker (”YA”), att få folk att läsa och fetischeringen av den skönlitterära läsningen, och om den skada dålig litteratur kan åsamka oss. Läsningen av det inlägget är frivilligt. Att se Chimamanda Adichies tal The Danger of a Single Story borde vara obligatoriskt. Så värt tjugo minuter av ditt liv.

Dyra och billiga böcker

Nyligen klickade jag hem några e-noveller från det nya förlaget MIX. Jag gillar idén att sälja noveller styckvis, antingen digitalt som MIX eller på papper som Brevnoveller och Novellix.

Det väcker också en del funderingar om prissättning. Å ena sidan är det lite pengar för varje så det är lätt att plocka på sig flera, särskilt om man e-handlar. Jag tar en till, den kostar bara 19. Å andra sidan är det lätt att tänka att 32 kronor, är det inte mycket för en enda e-novell när jag skulle kunna köpa en hel novellsamling i pocket för typ 39 kr hos samma nätbokhandel? Samma tanke brukar dyka upp när jag ser Novellix-böckerna på Pressbyrån för 39 (eller vad de nu kostar).

Då försöker jag påminna mig om att det nog egentligen inte är orimligt dyrt. Det är snarare 39 kr för en pocket som är absurt billigt och vi har vant oss vid att kunna köpa böcker för typ inga pengar alls.

(Förresten, en liten varning till er som är insnöade på svensk fantastik: flera av fantastiknovellerna hos Mix har tidigare publicerats på annat håll och det framgår inte alltid i produktbeskrivningen. Är ni som jag så är det inte helt osannolikt att ni redan har flera av dem hemma i någon obskyr liten antologi. Det står visserligen att Anders Fagers ”Tre veckor av lycka”, Maria Küchens ”Eurasia Fleet” och Niklas Krogs ”Fångön” har publicerats tidigare och var, men det framgår inte att Johan Theorins ”Bengångare” fanns i Schakt 1. Det är väl så få som känner till den…)

Dekoration – och lite mer boksniffande

Jag tycker att Nene Ormes Udda verklighet är så snygg med sina svartkantade sidor. Fienden som jag skrev om tidigare i veckan har inte bara svarta sidkanter utan också svart dekoration kring varje sida. (Dålig bild, men ni fattar grejen.) Hur funkar det? Tja, det ser rätt trevligt ut, men jag slutar se det när jag läser. Det stör inte, men det spelar inte heller någon roll just då och det påminner mig om varför jag har så svårt att begripa mig på dem som kör med papperslukt och liknande som argument mot e-böcker. Just då är det bara texten som är viktig och den luktar inte.

När jag nyligen hade börjat blogga åt UNT skrev jag ett ganska långt inlägg om e-böcker vs. pappersböcker där jag hävdade att många av de saker som folk brukar framhålla som fördelar med pappersböcker är sånt som egentligen är irrelevant under tiden man läser – åtminstone för mig. Ett och ett halvt år senare har jag inte ändrat mig.

Alla de där trevliga, fysiska aspekterna av en bok, hur den ser ut, hur papperet känns (hur den luktar, om man är en boksniffare), de spelar bara roll när jag inte läser. Det enda fysiska som spelar roll just då är om boken erbjuder ett bekvämt sätt att tillgodogöra sig texten eller inte.

E-bok var det här

Ovan ser ni lite text ur den första e-boken jag har köpt. Det var, inte oväntat, Tjärven som jag skrev om i söndags. Jag undrar hur många som läste sin första e-bok eller lyssnade på sin första ljudbok efter John Ajvide Lindqvists idé att inte ge ut den som pappersbok. Det var förresten också första gången jag läste en hel roman på läsplattan. Tidigare har jag mest läst noveller när det har gällt skönlitterär e-läsning. Och nej, jag saknade inte att bläddra i papper (eller att lukta på det). Däremot är det lite tråkigt att inte ha en Tjärven att ställa i bokhyllan.

Läsplattan tillhör min sambo. Jag ska väl skaffa en egen någon gång, men jag har så svårt att välja.

Äldre inlägg

© 2017 Tystnad

Tema av Anders NorenUpp ↑