Tystnad

Läsning pågår

Etikett: kontrast

Kontrast, del 3: söndag

Det är en månad sedan Kontrast och jag har äntligen fått till sista delen av min rapport.

På söndagen var jag feberfri och klart piggare, så jag och Markus var där från 10 för att lyssna på paneldiskussionen Science fiction and the scientist.


Johan hette tillfälligt Mikael Jolkkonen.

Flera intressanta saker sades, men jag ska inte försöka sammanfatta för flera andra bloggare har gjort det bättre. Men jag tror att det som fastnade mest i minnet från den panelen var Peter Watts klentrogna min när Åka berättade om en novell med en häftig idé av David Brin, och Watts utbrast att han jobbar på en bok med just den idén och att han inte en aning om att den novellen fanns. Stor munterhet från publiken. Johan J, som var moderator, uppmanade publiken att bjuda honom på öl efteråt.

Jag slängde ett öga på Twitter under panelen och hade roligt åt att Fia fangirlade över Torill:

Metta gillade att det inte var ett gäng gubbar som snackade vetenskap:

På tal om kön och sånt, så gillade jag Drömmarnas berg-Karls tweet tidigare på kongressen:

Markus fällde också någon kommentar om grönhåriga unga tjejer och gamla farbröder på samma tillställning och jag blir så glad av att se den mixen av människor. (Men det måste sägas att ”mixen” är väldigt vit.) Det är sex år sedan jag var på min första sf-kongress och det har definitivt hänt saker med både könsfördelning och åldersspridning om man jämför den med Kontrast eller med förra årets Swecon i Stockholm. Jag letade upp några bilder jag tog på publiken under en programpunkt på Imagicon 2006 och jag ser, slarvigt räknat, någonstans kring 50 män och typ 8 kvinnor. I shit you not.

Kontext i Uppsala 2008 började med att släppa in personer under 26 gratis, för att få in mer nytt blod i sf-fandom, men den största faktorn i förändringen måste vara nätet. Öh, internet fanns år 2006 också… Ja, men det användes uppenbarligen inte lika effektivt för att nå personer utanför sf-fandom. Kanske kunde man inte använda det lika effektivt som idag, för det var ju innan man exempelvis kunde skicka en Fb-inbjudan till nästan varenda jävel man känner.

Jag minns ett kommittémöte, antagligen i somras, då vi pratade om antalet föranmälda och någon nämnde att det var ovanligt många kvinnor och Johan A sade skämtsamt ”Är det bloggmaffian eller?” Ja, det är boksbloggmaffian och twittrarna och fantastikintresserade som inte kände till sf-fandom förut men som fick en inbjudan till ett Facebookevent som verkade kul. Jag tänker på vissa av Upsalafandoms pubmöten de senaste åren då det har ramlat in hur mycket folk som helst, varav flera inte har haft någon kontakt med fandom förut men har råkat se något om pubmötet på Facebook. (Jag tänker t.ex. på gänget med GWU-are som började komma på pubmötena – vilket är extra internetigt eftersom många där har lärt känna varandra via, ja, en Facebookgrupp.) Jag tänker på gänget med bokbloggare, varav de flesta var på sin första eller andra kongress, som ordnade ett eget bokbloggsmingel under Kontrasts första timme för att hänga med de där roliga typerna de tidigare mest har haft kontakt med över nätet. Jag älskar att se sånt, älskar att se människor med gemensamma intressen hitta varandra och bubbla över av entusiasm för att de befinner sig i ett sammanhang där folk fattar ens referenser.

Nu får jag nästan torka en tår här. Vidare.

På söndagen hann jag stanna upp och faktiskt prata ordentligt med folk, till skillnad från att bara tjoa ”Hej hej!” när jag sprang förbi dem i korridoren.

På söndagen handlade jag böcker:

På söndagen försökte jag kompensera för att jag knappt hade tagit några bilder under helgen.


Hans Olsson och Elin Holmerin fick bli mina första offer. Jag blev lite nyfiken på Hans novellsamling, men glömde köpa den.


Herr ordförande fanboyar när Karin Tidbeck signerar en bok åt honom.


Catahyaner i korridor.


Delirium och Death.


Mycket folk (och väldigt varmt) när översättaren Ylva Spångberg intervjuade Joe Abercrombie, som var underhållande som vanligt. Jag lyssnade några korta stunder, bland annat när han pratade om de kvinnliga karaktärerna i sina böcker som ju mest handlar om ”manly men” som gör saker tillsammans. Han skojade om att han tidigare hade tyckt ungefär att ”jag är en modern och progressiv man, självklart kommer mina kvinnoporträtt att vara asbra” men sedan hade han fått inse att det inte riktigt var så enkelt.

Och tydligen hade Anna inte kunnat hålla sig från att ta upp kvinnogrejen med honom i en paneldiskussion på fredagen:


Haha. Heja heja!


Och här pajade autofokusen på mitt ena objektiv för 184:e gången. Jag lägger upp den här bilden ändå pga Ylvas dramatiskt flygande hår.

Efter det lyssnade jag på paneldiskussionen om fantastik i moderna svenska miljöer. Jag tyckte om den. Det var inte den sortens panel där folk kommer med djupa insikter som man klurar på länge efteråt, men den var väldigt underhållande och mysig och panelisterna fungerade bra tillsammans.


Mats och Sara pratade om klurigheterna med att skapa en fiktiv stad. Exempelvis aktade de sig för att ange hur lång tid det tar att ta sig mellan vissa punkter, för det skulle kunna ställa till problem senare. De berättade också att de båda hade råkat beskriva sina egna gymnasieskolor när de skrev Cirkeln, vilket gjorde att byggnaden blev väldigt konstig när de läste helheten. ”Hur många trapport har den här skolan egentligen?” De löste det genom att rita en karta över skolan. De nämnde också att många läsare ser sin egen gymnasieskola när de läser, vilket var lustigt, för det gör såklart jag också.

Nene hade andra problem att brottas med när det gäller Malmö. Hennes böcker utspelar sig under en kort tidsrymd, men tar såklart mycket längre tid att skriva och ge ut. Under de år som det kommer ta att skriva klart serien hinner staden förändras och vissa av förändringarna får komma med i böckerna ändå, trots att det bli anakronistiskt.

Ola Skogäng berättade om förlagsfolk som tyckte att en serie som hans inte kunde utspela sig i Stockholm. Serier ska ju ha skyskrapor! New York! Lyckligtvis hade de fel. Han pratade också om att han tycker om krocken mellan den vanliga och den magiska verkligheten, och föredrar sådana berättelser framför de med fiktiva världar där magin är en självklar del. Hellre Harry Potter än Sagan om ringen.

(Och jag älskade att ziplockpåsen kom upp till diskussion. Klart man måste ha boken i en påse när man simmar med den!)


Maria J höll ställningarna i receptionen.


Folkhäng, en liten stund innan avslutningen. En mindre bra sak med lokalen var att det inte fanns fler sittplatser vid baren. Men shit vad svårt det var att hitta en lokal som skulle funka. Gillet var det i särklass bästa alternativet av de ställen vi tittade på.


Sara och Mats. Observera Starship Troopers-tröjan!

En liten stund efter att jag knäppte den bilden kom lite seriefolk fram och pratade. Jag beklagade mig ju i lördagsrapporten över att jag missade i stort sett allt serierelaterad, men jag hann i alla fall hälsa på Ola Skogäng och Apart-Johan och tacka för att de kom.


Stor publik på avslutningen.


Nahal presenterade vinnaren i drapatävlingen. Det blev Bakgrundsljud av Karin Arnborg.

Efter avslutningsceremonin begav sig se överlevande till puben Pipes of Scotland:


Nahal och Joe Abercrombie.


Drömmarnas Berg-Olov och Hanna och vad den glade mannen i mitten heter har jag pinsamt nog glömt bort.


Verkligen Stefan och en till Johan!

En vänlig själ lånade ut batterier till min blixt. Då blev bilderna så här istället:


Peter Watts är lång och verkar förvånad över att Caitlin Sweet inte är det. Här med UEB-Malin.


Fortfarande lång.


Och Fia är glad.


Anna och Olov hänger med Joe.


Henrik tittar fascinerat på George.


Johan J, still alive.


Fler kommittémedlemmar, fortfarande vid liv. Daniel, Torill, Jesper och Åka.


Johan A, också vid liv.


”Å då sa jag …”


SocialistSimon och Arina.

Efter några timmar på Pipes tog jag min förkylning och min sambo och åkte hem, genomglad över att det trots vissa missöden blev så himla bra. De allra flesta som var där verkade nöjda och glada. Jag hade förväntat mig att vara helt slut på måndagen sedan, men jag kände mig riktigt pigg. Förmodligen gick jag på någon sorts lyckoenergi, för egentligen var jag så snuvig att jag inte borde ha varit på jobbet alls.

När krutet lade sig dök det såklart upp tankar på allt jag inte hade gjort och alla bloggare/twittrare/andra nätbekanta som jag inte hade hunnit identifiera och byta några ord med. Jag såg inte en enda minut av någon programpunkt med Kelly Link. WTF! Jag glömde helt min plan att dra in Markus i försäljningsrummet för att köpa ett zombieporträtt av oss av Apart som var där och ritade och jag glömde att fotografera den fina Cirkoli-cirkusen. Men så där kan man ju inte hålla på. Slutet gott, allting gott.

Vill jag arrangera stor sf-kongress igen? Ja. Om sådär 3 år känns lagom. ;)

Kontrast, del 2: lördag

Lördagen var inte min bästa dag, kan man säga. Halsontet som jag hade ignorerat på fredagen hade fått sällskap av feber och jag mådde allmänt skruttigt. Jag var ändå där ett tag och skrotade omkring. Den första timmen var jag nog i kommittérummet, men jag minns inte vad jag grejade med.


Jag tittade lite på de antikvariska böckerna och klämde på några Marion Zimmer Bradley-pocketar, men jag var osäker på vilka jag redan hade (inköpta på tidigare kongresser, såklart – Alvarfonden är bra när det gäller nostalgiköp) så jag köpte inga böcker. Däremot inhandlade jag en Kontrasttröja. Den satt kasst men jag bar den envist ändå. Det kan vara så att det också utspelade sig någon dialog i stil med det här:

Markus: ”Den där t-shirten sitter fantastiskt illa.”
Jag: ”Äh, det gör inget. Jag representerar!”
Markus: ”Tant ser lite tjock ut.”
Jag: ”Tant är lite tjock så det är bara rätt. Man ska inte syssla med falsk marknadsföring.”


Markus och jag lyssnade på när Hans intervjuade Mats och Sara. De var roligt knattefnattiga och pratade i kör och fyllde i varandras meningar.

Efter lunch kände jag att det inte funkade att vara kvar längre, så jag åkte hem och sov några timmar och petade i mig ett piller till. Jag är lite sur för att jag missade i stort sett alla grejer med serietecknarna, för de flesta av dem var bara med i programmet den eftermiddagen och kvällen. Fantasyförfattaren Anders Björkelid, som fick hoppa in som moderator i seriepanelen när jag inte var där, sa senare att de var väldigt ”energiska”, vilket låter som en bra sak. Åtminstone hann jag hälsa snabbt på Ola Skogäng och Apart-Johan på söndagen.

På kvällen mådde jag lite bättre och åkte tillbaka. Jag fastnade i kommittérummet där Daniel och Skal förberedde sig inför vår paneldiskussion om svartfåglar i fantastiken. Jag stack in huvudet snabbt på Torills föredrag om djur som gör konstiga saker och konstaterade att det var fullsatt, vilket var fallet med många av punkterna under helgen. Jättekul med mycket folk! (Och lite synd för dem som fick sitta på golvet eller hänga i korridoren för att lyssna, men mest kul.)

Fågelsnacket var samtidigt som releasefesten och jag väntade mig att gratisvinet (och författarna, såklart) i det rummet skulle göra att vi fick typ 10 åhörare, varav samtliga kände oss i panelen och kom för att lyssna på sina kompisar svamla om fåglar med varsin öl i högsta hugg. Så blev det inte. Det kom närmare 30. Oops. Några av dem gick efter en liten stund, när de väl insåg att det här inte riktigt var en panel av det seriösare slaget, men jag hoppas att de kvarvarande hade roligt och lärde sig något. Skal hade många intressanta saker att säga om fåglar i mytologi och folktro och jag hade i alla fall kul.

Det kom en del bra saker från publiken också. Panelen pratade en del om associationen mellan svartfåglar och ondska och vad den beror på, men Nahal berättade att i ny barnlitteratur är kråkfåglar ofta positiva gestalter. Detta beror på att dagens stadsbarn ofta inte har någon relation till djuren på landsbygden, men stadens kråkfåglar är djur de kan relatera till.

Efteråt gjorde jag och Markus en snabb vända i festrummet, där det fortfarande var gott om folk och surret av röster var högt, så jag bockade av det mentalt som ”festen gick bra”. Hoppas att det stämde. ;) Jag norpade ett glas vin, köpte några böcker, hade några pratstunder i korridoren och baren och sedan packade vi ihop receptionen och begav oss hemåt.

Det här är förresten hur det såg ut i kommittérummet kl. 22:53:

Kontrast, del 1: förberedelser och fredag

Min Kontrastrapport verkar bli lång, så jag delar upp den i flera delar.

Pyssel
Jag börjar med söndagen veckan innan kongressen:



Kommittén hade möte och fattade säkert några beslut, men mest klippte och laminerade vi medlemsbrickor och fixade skyltar.

Middag
På torsdagen gick jag tidigt från jobbet för att vara köksslav åt Daniel när han lagade middag åt kommittén och hedersgästerna. Flera hjälpredor anlände efterhand:






Middagen blev god, som alltid när herr Albertsson är i farten, och allt var väldigt trevligt. Och lite overkligt, när det ibland slog mig att ”Huh. På andra sidan bordet sitter Joe Abercrombie och pratar om skägg.”

Fredag
Fredagen startade något kaotiskt eftersom vi inte var klara med en hel del saker som borde vara när man öppnar. Sorry, kära deltagare. Men det löste sig till sist. Mina första eftermiddag och kväll på Kontrast ägnade jag åt att skriva ut program, ge förvirrade instruktioner i försäljningsrummet, fixa inför paneler, sätta upp skyltar och springa till hotellets personal med frågor som ”får jag sätta klet på väggarna?” eller ”har ni en låda/tidskriftssamlare/random pryl som vi kan låda?”

Jag var på en programpunkt för att se till att den gick som den skulle, och det var min roligaste stund under hela helgen: Once More, with Feeling. Efter en stunds inledande problem med att få igång ljudet (tack, tjejen från hotellreceptionen som hjälpte oss), sjöng vi både fint och falskt till musikalavsnittet av Buffy.

Jag hade oroat mig lite innan, tänkt att ”hoppas att det kommer mer än i alla fall tio personer och hoppas att de faktiskt vågar sjunga”. Oj vad jag oroade mig i onödan. Folk klämde i från första ordet och enligt den som räknade deltagare var det ca 50 pers där. Fantastiskt. Jag hade ingen aning om att man kunde bli så glad av att vara i ett mörkt rum och sjunga Buffysånger, men det var fan nördglädje i sin renaste form. Jag har länge velat anordna en Buffy sing-along och nu fick jag äntligen chansen. En gång till, tack!

Imorgon kommer lördagsrapporten.

Squee!

Det var ju Kontrast i helgen och jag ska skriva mer om det sedan, men jag börjar med en liten snutt.

Den första programpunkten var squeediskussionen där folk helt enkelt tipsade varandra om bra saker. Jag var inte med där eftersom jag hade annat för mig (antagligen satt jag i kommittérummet och matade skrivaren med papper), men när jag studsade in i där efteråt för att sätta ut namnskyltar och vattenglas till nästa panel passade jag på att mobilfota tipsen som var uppskrivna på tavlan. Jag märkte det inte då, men nu när jag går igenom helgens foton ser jag ju att någon har tipsat om Bokbloggar.nu. Någon squeeade för min sida! Jag blir så glad!

(Och så får jag dåligt samvete för den pinsamt långa kön av bloggare som vill vara med, men som jag inte har hunnit lägga till den senaste tiden.)

Vem vare? Vem vare som squeeade?

Glädjeskutt: Ursula K. Le Guin om Karin Tidbecks noveller

Karin Tidbeck skriver skeva noveller som har fått mig och exempelvis Sara BE att tänka på Kelly Link. Jag gillade hennes novellsamling Vem är Arvid Pekon?, trots några invändningar, och blev väldigt nyfiken på vad som skulle komma från henne i framtiden.

Gårdagens glädjeskutt (inombords, det var folk i närheten) kom när flera personer skrev på Facebook om att Ursula K Le Guin har kommenterat hennes kommande novellsamling Jagannath på följande sätt:

I have never read anything like Jagannath. Karin Tidbeck’s imagination is recognisably Nordic, but otherwise unclassifiable–quietly, intelligently, unutterably strange. And various. And ominous. And funny. And mysteriously tender. These are wonderful stories.

Hur häftigt?! Om ni blir nyfikna och inte får tag i Vem är Arvid Pekon? rekommenderar jag att ni spanar in e-novellerna från MIX förlag, som man antingen kan köpa eller låna.

Karin Tidbeck är förresten en av våra gäster på Kontrast i höst. Efter Åcon vet jag att hon är en awesome paneldeltagare, så kom och lyssna! Nämnda Kelly Link har vi också lyckats haffa. Det kommer att bli så bra.

© 2018 Tystnad

Tema av Anders NorenUpp ↑