Tystnad

Läsning pågår

Etikett: Poesi (sida 2 av 2)

Söndagscitat

Ur Hundstunden av Kristina Lugn.

Svensk haiku imponerar inte

Svensk haiku är en antologi som gavs ut i höstas av förlaget Trombone och den innehåller kortdikter av 50 svenska författare.

Svensk haiku är hemskt ojämn. Det finns en del bra dikter, som har något av den klarhet jag letar efter i en bra haiku, men de flesta är bara banala. Av haikuns möjligheter att överraska, att skissa en scen och vända på den, att vara mycket större än sina tre små rader, syns inte mycket. Som om författarna inte hade något mer intressant att berätta eller någon skönare bild att skissa än ”Vi står på gatan / det är mörkt och regnar / jag väntar på bussen.” Det där är alltså inte en riktig text ur antologin, men det är ungefär på den nivån som en del av dikterna ligger och det är tråkigt.

Novemberpoesi: Människoätande människor i Märsta

Enligt Ord och inga visors poesiutmaning försöker jag läsa en poesisamling varje månad. Den här gången blev det Människoätande människor i Märsta, en ”poesiroman” för unga skriven av Aase Berg. Jag plockade upp den mest för den roliga titeln (Märsta ligger på samma pendeltågslinje som Sollentuna där jag är uppväxt) och det är jag väldigt glad att jag gjorde.

Jag hoppas att den diktlika formen inte skrämmer bort unga läsare – jag var själv väldigt skeptisk till poesi fram till 17-18-årsåldern – för Människoätande människor i Märsta lyckas vara både lättläst och ett härligt språkfyrverkeri på samma gång. Den handlar om tre tonårstjejer – Vi är den trekroppade monsterödlan – och killar och vänskap som repas i kanterna. Jag måste läsa mer av Aase Berg.

Plötsligt
slår gatan emot oss,
inte längre inomhus:
vi har runnit
genom de slitna väggarna
längs en flyktstråle
av solljus.

Ja, just det:
På människospråk kallas det
att skolka

Kapslar av Viktor Johansson

Ord och inga visor startade för ett tag sedan en poesiutmaning. Jag sade att jag skulle vara med, men det blev ändå ingen poesiläsning för mig i september. Men igår läste jag Kapslar av Viktor Johansson. I baksidestexten kallas den för en tidskapsel och tidskapslar får i alla fall mig att tänka på något från det förflutna som sparas till framtiden, men i Kapslar är framtiden redan här. En framtid, inte så långt borta, där det har varit krig och städerna är skelett. Det finns fler djur i industriområdet än i skogen. Neon och natur. Den som talar tänker ännu längre in i framtiden (eller talar den nu och tänker på vår framtid?) och säger att man måste göra rent: ”inte odla en framtid som liknar framtiden.” Men den dystopiska framtiden är långt ifrån det enda. Lika närvarande är en kärlekshistoria, som känns så bräcklig att den när som helst skulle kunna sluta andas. Jag ska inte påstå att jag hänger med hela tiden, för det gör jag verkligen inte. Men jag tyckte om mycket om den.Några smakprov:kapslar1.jpgkapslar2.jpg

Att läsa eller inte läsa poesi (och att skriva)

Ord och inga visor-Jessica skrev lite om poesi för ett tag sedan: ”Och vissa tycker att det är så jobbigt att förstå poesi. Vem har sagt att man måste förstå?” Det fick mig att minnas en litterär gestaltning-lektion på gymnasiet då vi i klassen dissade någon känd poets dikt för att ”man fattar ju inte vad den handlar om.” Numera håller jag i alla fall med om att man inte behöver förstå en dikt för att uppskatta den. Det är ju språket som är grejen. Bilderna, rytmen, flödet.Jag läser tyvärr väldigt lite poesi. Jag vet inte riktigt varför, det finns ju en del jag tycker om. Kanske borde jag göra som Jessica och lova mig själv att läsa en diktsamling i månaden, det tar inte mycket tid. Det skulle nog vara bra för mitt eget skrivande också, som på den skönlitterära fronten har varit helt jävla dött hela det här året. Jag brukar ofta bli inspirerad att skriva själv när jag läser poesi. Ge mig gärna tips!Och på tal om mitt skrivande så har jag uppdaterat Bläck för första gången på evigheter – lagt till en del dikter och noveller från 2007/2008 som inte har funnits upplagda där tidigare utan bara på Catahya, samt listan med noveller som bara finns publicerade i tryckt form. Titta in om ni är nyfikna. Pinsamhetsvarning kan utfärdas för diktarkivet, men jag tycker ändå att det är en kul grej att ha det sådär, alla dikter sedan jag var typ 13 samlade.

Ur Hundstunden av Kristina Lugn

hundstunden.jpg

(Jag går igenom min Urklipp-mapp, där jag har lagt foton som tagits i anteckningssyfte. Jag gör så ibland, när jag ser ett stycke text jag vill spara: fotograferar det istället för att skriva av det.)

Att tolka

Det brukar sägas att det finns lika många varianter av en dikt som det finns läsare av den. […] Själv skrev jag en gång en dikt som jag tyckte handlade helt och hållet om sex – och fick reaktioner från en läsare som entusiastiskt påstod att det var ”en helt fantastisk dikt om Gud”.

– Maria Gummesson i Att skriva börjar här.

Nyare inlägg »

© 2020 Tystnad

Tema av Anders NorenUpp ↑