Det kan vara roligt och ibland störande att upptäcka vissa detaljer som en författare har hängt upp sig på. Jag har för mig att någon av bokhororna skrev om en författare som flera gånger hade Dumle-godis i sina böcker. Jag minns inte vilken författare det var, men jag kom att tänka på det när jag för hundrasjuttiofjärde gången läste om hår i Charlaine Harris Southern Vampire Mysteries-böcker (de som tv-serien True Blood är baserade på). Hela tiden är det något. Sookie borstar håret, Sookie sätter upp håret i en tofs, Sookies karl tvättar hennes hår, Sookie borstar någon annans hår med mera med mera.Jag tänkte att det kanske var en Sookie-grej, men så läste jag Real Murders som är första boken om bibliotekarien Aurora Teagarden och där kom håret igen. Redan på andra sidan funderar Aurora på vilken frisyr hon ska ha. ”The braid. It made me feel artsy and intellectual.” Senare i boken, när hon har haft en riktigt usel dag och vill pigga upp sig själv, så provar hon lite nya frisyrer. Men det blev inte bra och håret blev elektriskt, buhu.Men snälla?
Kategorier
11 svar på ”Charlaine Harris och hårfixeringen”
Jo, det var exakt därför (och i kombination med de riktigt Harlequinliknande sexskildringarna)jag inte tog mig förbi mer än första boken i serien om Sookie Stackhouse. Nej tack.KAnske är det nå’t knep somliga författare tar till? Som att folk ska hålla på och le hela tiden i deckare?
Har bara läst en Harris-bok, så jag kan inte uttala mig om den (men om jag läser mer så kommer jag definitivt att märka håret såklart :P) Dumlekolorna är det Camilla Läckberg som sportar med, men jag tror att de faktiskt inte alls förekom i senaste boken(!). Antingen läser hon eller hennes redaktör Bokhora! :)
Jamen titta, du har ju skrivit ett helt inlägg om håret. Jag länkar från mitt bibblo- och tånaglar-inlägg. :-)
[…] oktober 2, 2009 av snowflake Två vanliga aktiviteter som Sookie i Charlaine Harris Southern vampire-böcker ofta ägnar sig åt är att måla tånaglarna och att läsa biblioteksböcker. Att hon finner friden att sjunka in i en bok när hon själv allt som oftast lever under dödshot, har stora kärleksbekymmer och måste dubbeljobba på Merlottes och med sina tankeläsnings-uppdrag åt vampyrerna, det är nästan lika fantastiskt som att det finns féer, varulvar och vampyrer. Men jag tycker att det är rätt sympatiskt. I den här — åttonde — boken blir Sookie utsatt för ett mordförsök när hon ska lämna tillbaka sina låneböcker. Tillägg: Arianrhod/Maria har fäst sig vid hårfixet. ——————– Läs även andra bloggares åsikter om Sookie Stackhouse, Charlaine Harris, Southern vampire, låneböcker […]
Haha, har inte tänkt på det där med håret men det stämmer ju! Däremot har jag observerat att i böckerna om Aurora Teagarden nämns det en ruggigt massa gånger hur Aurora funderar på vilka av alla sina olika par glasögon hon ska ha. Det är tydligen exotiskt och nästan lite oanständigt att ha flera olika par om man bor i södern. (tur att jag inte gör det med andra ord – jag har ju också flera…)
Nu vet jag inte om jag klarar av att läsa fler Harris. Det här med håret kommer liksom att hoppa ut från sidorna när jag nu blivit medveten om det. Men det var kanske bara en tidsfråga?
[…] För det tredje; Arianrhod-Maria stör sig på att Charlaine Harris verkar ha något slags hårfixering, själv störde jag mig på att Sookie bryr sig så mycket om vad hon ska ha på sig hela tiden. Så fort hon ska göra något så funderar hon ett långt tag på vad hon ska ha på sig (vilket ändå alltid slutar med något pastellfärgat och typ blommigt) och det beskrivs gärna i detalj vilka kläder hon väljer, inklusive vilka smycken hon har till. […]
Att Sookie babblar väldigt mycket om sitt hår och vad hon och andra har på sig tolkar jag som en personlighetsgrej som passar bra i hennes karaktär. Hon gillar kläder och sitt utseende (hon pratar ju gärna om sina bröst också) och kläder är viktigt för henne.Jag älskar SOokie-böckerna. Jag tycker de är störtsköna.
Okej, man ska inte avbryta sig mitt i kommentarsskrivande för att gå och stoppa i nappen i munnen på gnällande barn. Ursäkta min konstiga meningsbyggnad, men jag tror andemeningen framgick i alla fall.Mycket kläder blev det.
Andrea, ja, jag tolkade det ju också som en Sookie-grej tills jag läste en av Harris’ böcker om en annan person och det var samma sak där. ;)
Tillägg: jag tycker ju också att Sookie-böckerna är roliga. Fast det finns en del jag stör mig på också…