Bella produces a stiff woolen dress from her office closet. It’s one of those respectable, pocketless affairs that obliges ladies to carry stupid little handbags, so Juniper can’t take so much as a melted candle-stub or a single snake tooth with her. Bella informs her that this is the precise reason why women’s dresses no longer have pockets, to show they bear no witch-ways or ill intentions, and Juniper responds that she has both, thank you very damn much.
Eftersom idag är dagen då vissa åker till Blåkulla tipsar jag om en häxig bok jag läste för några år sedan: The Once and Future Witches av Alix E. Harrow.
Den utspelar sig i slutet av 1800-talet i en version av vår värld där magi och häxor har funnits, men nästan blivit utrotade. Tre systrar med magiska förmågor träffar varandra igen efter att ha varit isär länge och saker börjar hända, både med magin och med suffragettrörelsen som de engagerar sig i. Och något jagar dem.
Jag minns att jag tyckte att den var himla fin. Och mysig, även om mysig kanske egentligen är fel ord för en bok som också innehåller en hel del brutalitet och kvinnohat. Men det är ju mysigt med häxor och jag gillade sättet deras trollformler är uppbyggda: A word, a will and a way. Man behöver rätt ord, stark vilja och rätt pryl.
