Länge sen jag läste en kapitelbok senast! Björnkällan av Kristina Sigunsdotter var fin. Välskriven, stämningsfull, lite magisk och lite gotisk. Och jobbig, med sin socialrealistiska svärta.
Den handlar om Hedda som har flyttat till ett nytt fosterhem och en ny skola. I klassen går Sire. De andra eleverna undviker henne, men Hedda dras till henne. Skumma saker händer – spökar det i hennes nya hem, finns det en magisk källa i skogen, och vad är det för häxa folk pratar om?
Mot slutet känns det som att det kanske går lite för fort och jag vet inte om allt egentligen knyts ihop. Men det kanske bara var jag som var trög, eller förväntade mig något mer tillrättalagt. Björnkällan är mer sällsam känsla, poesi och felvända solrosor än prydligt staplade byggklossar och det är som det ska.
(Natur & Kultur, 2025.)