I kortromanen Dödsstugan av Nina Källmodin tar tre män en skotertur till en avlägsen stuga som en av dem har ärvt. De var barndomskompisar, nu är de vuxna och ska ha några trevliga dagar i skogen. Tror de. En snöstorm sänker både temperaturen och humöret och något tar sig in.
Bra olycksbådande känsla, bra skildringar av vänskap som inte är så vänskaplig längre – och kanske inte var det från början heller. (Men ibland blir jag lite osäker på vem av snubbarna som är vem. Caesar är nog alltid tydlig, men det tar ett tag innan jag lär mig skilja på Leo och Måns.)
Det är en snabbläst, effektiv skräckis. Inte så originell, men välskriven. Tre snöstormar av fem.
(Kraxa, 2025.)