The Night Guest av isländska Hildur Knútsdóttir är en kortroman om Iðunn som vaknar trött varje morgon, trött i kroppen som om hon har gjort fysiskt jobbiga saker hela natten. Ibland har hon blåmärken. Hon går till läkaren, som inte hittar något fel. Så skaffar hon en stegräknare och upptäcker att hon rör sig långa sträckor varje natt. Vad gör hon?
Jag gillade verkligen idén i The Night Guest och den är smidigt berättad, creepy och svår att lägga ifrån sig.
Däremot tyckte jag att den var stilistiskt rätt tråkig. Om det beror på originalet eller översättningen vet jag inte. Språket är enkelt och direkt och liksom bara… är. Det är på nivån att när det äntligen kom någon stämningsfull beskrivning av månen ovanför bergen (eller vad det nu var) jublade jag lite inombords. Men jag tyckte också att stilen förändrades lite längre in i berättelsen, att det där så avskalade att det blev tråkigt mest var i början. Eller så blev jag kanske bara van.
Tre döda katter av fem.