Uråldrigt om fantasy

Det är trevligt när någon stor tidning skriver positivt om fantasy (jag trodde knappt mina ögon när DN för ett tag sedan tipsade om Steven Eriksons Malazan Book of the Fallen som sommarläsning) men den här krönikan av Hanna Fahl var väl inte direkt dynamit. Folk i Catahyas forum är inte imponerade och själv irriterar jag mig på det sista om manliga och kvinnliga författare:

Fantasyn är tyvärr fortfarande uråldrigt mansdominerad med några få lysande undantag (Ursula Le Guin! Susanna Clarke! Diana Wynne Jones!)

Att kalla kvinnliga fantasyförfattare för undantag, det är fan uråldrigt. Visst är det så att bland de största (i betydelsen mest säljande) fantasyförfattarna så finns det fler män än kvinnor, men det innebär ju inte att bra kvinnliga fantasyförfattare är osynliga eller ovanliga. SF-bokhandeln i Malmö nämner ett gäng och själv vill jag lägga till Meredith Ann Pierce, Steph Swainston och Patricia A McKillip till listan, för att nämna några. Och Susan Cooper och Lene Kaaberbøl när det gäller fantasy för barn och Christina Brönnestam och Karolina Bjällerstedt Mickos när det gäller svenska fantasyförfattarinnor.