Verket

Anna Ringbergs Verket börjar som en lovande spökhistoria. Konstiga saker händer runt Hanna och hennes lilla dotter – något verkar söka sig till barnet. Hanna tar hjälp av mediet Alona och sedan tar romanen vägar jag inte hade väntat mig: den byter huvudperson och följer Alona ett tag. Sedan följer den en polis som utreder mystiska bränder. Och sedan hoppar den lite mer bland folk och tid, flummar loss ett tag i andevärlden, tills den kommer tillbaka till Hanna och dottern.

Verket är en ganska märklig roman och jag undrar hur mycket min upplevelse av den påverkades av mina förväntningar. Början av den fick mig att tänka ”vanlig spökhistoria” men det är inte vad den är.

Det positiva är väl att jag aldrig vet vart den är på väg och det är kul att bli överraskad. Baksidan är att den känns rätt vag och osammanhängande och slutar lite i ett ”jaha”.

Den har absolut stämningsfulla och drabbande bitar och språket är bra (förutom några irriterande drag som att folk ”äntrar” rum istället för att gå in i dem), men helhetsintrycket är rätt rörigt. En massa saker flyger omkring utan att riktigt landa. Men det var intressant att ha läst den.

(Bookstrap Publishing, 2024.)